Det är en risk vi får ta

Det här är en suverän satir. Men det skulle kunna vara PK-isternas plan för att bekämpa SD. Det publicerades på Avpixlat av "PK-ist".

Sverigedemokraterna är det största hotet mot vår medmänskliga demokrati. Ändå har partiet mer stöd än någonsin. Därför är det så viktigt att vi motverkar dem på allt sätt och inte drar oss för att, vid behov, låta ändamålet helga medlen. Följande bör vara vår strategi:
1) Lägg locket på i invandringsdebatten
Kväs all invandringskritik, inte bara för att Sverigedemokraterna gynnas av att invandringsfrågan diskuteras, utan även för att det per definition är främlingsfientligt och rasistiskt att ta upp invandringsrelaterade problem till diskussion.
Risken är att människor får för sig att invandringen medför problem som man inte får prata om, och att Sverigedemokraterna verkar vara det enda parti som är intresserat av att hitta lösningar. Men det är en risk vi får ta.
2) Propagera istället för att debattera
Frys ut sverigedemokrater från allehanda debattsammanhang, så att folk slipper höra deras argument. Tala istället om för folk vad de ska tycka om partiet och hur de ska ställa sig till olika invandrarrelaterade frågor.
Risken är att människor upplever att det politiska etablissemanget uppträder som besserwissrar gentemot vanligt folk, och att Sverigedemokraterna rentav kan ha relevanta argument som inte får komma till tals. Men det är en risk vi får ta.
3) Driv en tvärtemot-politik
Gör invandringspolitiken ännu mer liberal, så att Sverigedemokraterna känner att man förlorat på sitt riksdagsinträde. Ta emot fler invandrare än någonsin oavsett kommunernas mottagningsförmåga, var restriktiv med att utvisa brottslingar och ge gratis vård till alla som vistas här illegalt. Detta oavsett eventuella sociala konsekvenser.
Risken är att allt fler människor runt om i landet upptäcker invandringsrelaterade problem i sin vardag, i form av ökad brottslighet och försämrad välfärd. Men det är en risk vi får ta.
4) Demonisera partiet
Svartmåla inte bara Sverigedemokraternas politik utan även företrädarna själva. Jämför dem med kackerlackor, och leta fel på allt som har med partiet att göra för felletandets skull.
Risken är att människors sympati för Sverigedemokraterna ökar, när företrädarna blir illa behandlade och partiet särbehandlas negativt jämfört med andra partier. Men det är en risk vi får ta.
5) Förfölj partiets anhängare
Inför yrkesförbud inte bara för sverigedemokrater, utan även för deras främlingsfientliga väljare och andra rasister som håller med om partiets politik. Wallraffa och häng ut sympatisörerna på nätet.
Risken är att människor upplever att Sverigedemokraternas fiender står på den onda sidan, och att sverigedemokrater är jämförelsevis goda. Men det är en risk vi får ta.
6) Förbjud partiet eller frånta deras väljare rösträtten
Om inget annat hjälper bör man som sista utväg ändra grundlagen för att på lämpligt sätt se till att Sverigedemokraterna fråntas all politisk makt, även om partiet har folkligt stöd.
Risken är att människor upplever att vi sätter demokratin och de mänskliga rättigheterna ur spel. Men det är en risk vi får ta.
PK-ist

Våra barns framtid ligger i våra händer.

Censur i godhetens namn

Mitt femte frihetsbrev är hämtat från Kristers förstklassiga hemsida: gluefox.com

Censur i godhetens namn - Det fria ordet är hotat

I Svenska Dagbladet kunde man den 25/10 2012 läsa en artikel av Jesús Alcalá (som ofta skriver mycket intressanta och politiskt inkorrekta inlägg) med rubrik "Värnandet om trossamfund kör över individen". Alcalá skriver bl a:

Hösten 2002 får riksdagens utrikesutskott i uppdrag att se över vår hållning till islam. Utskottet rådfrågar experter, studerar relevant litteratur, besöker muslimska länder. Tre år senare läggs ett betänkande fram. Slutsatserna är: Vi måste ha större förståelse för muslimskt tänkesätt. Vi måste ha klart för oss den "speciella roll medierna har för att muslimer /…/ porträtteras på ett rättvist sätt". Vi måste inse att protesterna mot smädelse av profeten Muhammed "illustrerar vikten av att ha kännedom om islam och vad som i den muslimska traditionen betraktas som heligt och okränkbart". Vi måste begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för "en livsstil i västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent". Vi måste vara medvetna om att dessa livsstilsföreteelser faktiskt är "synliga i vårt samhälle" och att vi därför måste "idka självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar". Vi måste respektera "de rädslor och farhågor som finns i den muslimska världen inför moderniteten och det västliga inflytandet". Vi måste respektera den muslimska världens "rädsla för att västligt inflytande leder till moraliskt förfall". (Utrikesutskottets betänkande 2005/06:UU8)

Riksdagen bifaller utrikesutskottets förslag, med acklamation.

Allt sker i välmening. Ändå — innebörden var att miljontals enskilda människor som råkat vara födda i muslimska länder klumpades ihop till en massa, en samlad religiös betingelse. Innebörden var också ett slags avbön för den samhälls- och människosyn de västliga demokratierna står för. Innebörden var därtill att troende och sekulära muslimer som förföljs och fängslas för att de förfäktar idén att mänskliga fri- och rättigheter är allmängiltiga, att dessa människor sveks.

Hur typiskt är inte detta! Välmenande svenskar, som vill så väl, och så blir det så fel varenda gång. Igen och igen faller man på knä i stum beundran inför Muhammed och hans mullor, samtidigt som man sviker islamvärldens kvinnor och de som tillhör andra religioner, eller är sekulariserade. Och det beror på att den politiska korrekthetens tryck gör det omöjligt att seriöst diskutera och analysera känsliga frågeställningar, som t ex islam. Att Riksdagen enhälligt biföll förslaget är fullständigt självklart. Allt annat vore otänkbart! Riksdagsbeslut av den här typen innebär helt enkelt VM i godhet. Alla vill överbjuda varandra i att vara mest god (för den just nu aktuella definitionen av begreppet "god", vänligen besök Aftonbladets eller Dagens Nyheters hemsida). Enkelt uttryckt kan man säga att "god" är ekvivalent med att vara politiskt korrekt! Politiskt korrekt = god. Inte politiskt korrekt = ond. Våra politiker och journalister och intellektuella sitter fast i den politiska korrekthetens järngrepp, där ingen vågar säga något annat än det tillåtna. Tillåtet av vem? Ja det är det som är det fantastiska med politisk korrekthet. Det är som att den politiska korrektheten har fått ett eget liv och även förtär sin egen skapare.
Alcalá citerar från Utrikesutskottets betänkande, "Vi måste begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för 'en livsstil i västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent'". De flesta kristna, som tar sin tro på allvar, anser också att mycket i det Västerländska samhället är ogudaktigt, omoraliskt och dekadent (även om där också finns mycket positivt, som till stora delar saknas i muslimvärlden — mänskliga fri- och rättigheter, musik, fri litteratur, fri konst, vetenskap och mycket, mycket annat). Tänk om man skulle uppvisa samma förståelse när kristna kommer med liknande kritik av Västvärldens depraverade livsstil! Men detta vore givetvis helt otänkbart. Då går Godhetskören i taket över de kristnas intolerans och inskränkthet. Men när muslimer säger exakt samma sak, då faller man ned i tillbedjan som inför Godheten själv.
Västvärldens livsstil och moral befinner sig på total kollisionskurs med islam. Det finns i stort sett inga som helst gemensamma nämnare. I islamvärlden se vi en nästan total frånvaro av de fri- och rättigheter som vi ser som självklara och som omistliga delar av ett demokratiskt samhälle. Ändå är vi beredda att lägga oss platt inför den muslimska kulturen. Det minsta man kan säga är att det är märkligt!
Islam är exempelvis helt emot abort (med vissa undantag t ex att kvinnans liv är hotat). Hur kommer det sig att de riksdagsmän, som tuggar fradga varje gång en kristen ifrågasätter om aborter verkligen är till för de ofödda barnens bästa, inte har något att säga när det gäller islams abortsyn? Samtidigt som de skriver i betänkandet att vi måste "idka självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar", så idkar man allt annat än självkritik när kristna påtalar problem i vårt samhälle. Då vill man i stället sätta munkavle på de kristna (nu kan man inte det, än så länge, men det framgår ändå klart att man skulle vilja om man kunde).
Nu är vi i Sverige inte ensamma om att ohöljt beundra islam och att vilja begränsa vad som får sägas om denna religion (om det är negativt). FN:s organ för mänskliga rättigheter, Human Rights Council, förklarade redan 2008 att kritik mot islams sharíalagar (som t ex säger att den som lämnar islam skall dödas) eller speciella fatwas (t ex att Salman Rushdie skall mördas) inte tolereras inom rådet. Dvs det FN-organ som skall bevaka mänskliga rättigheter får således inte längre kritisera den sharíalag som säger att den som lämnar islam skall dödas och att homosexuella skall dödas. Human Rights (mänskliga rättigheter) i FN:s tappning är således rättigheten att mörda alla som inte böjer sig under islams "rätts"system. Det hela är i och för sig inte speciellt anmärkningsvärt, eftersom skurkstaterna idag dominerar hela FN (genom sin numerär).
2011 antog FN:s Generalförsamling en resolution som fördömer stereotypa bilder av troende, t ex negativ profilering (att man väljer ut exempelvis uppenbara muslimer i 20-30-årsåldern framför 90-åriga tanter med rollator för extra scanning på flygplatser) och stigmatisering (ett inneuttryck så gott som något) av människor på grund av deras religion. Resolutionen uppmanar medlemsländerna att vidta effektiva åtgärder för att handskas med och stoppa allt sådant. Även om det inte sägs klart så handlar det i själva verket om att förhindra kritik av islam (kristna och judar är ju vana att kritiseras och stereotypiseras och står dessutom på yttrandefrihetens sida och vill inte ha lagar som förbjuder kritik av sina respektive religioner). FN uppmanar således medlemsländerna att lagstifta så att i princip all kritik av olika företeelser inom islam (dödandet av den som lämnar islam, mannens överhöghet över kvinnan etc) och varje form att skämt om islam (karikatyrer etc) förbjuds.
När det gäller förföljelse mot vissa religiösa grupper eller den som lämnar en religion och liknande, så finns redan i Västvärlden tillräcklig lagstiftning mot sådant. Där innebär FN-resolutionen att slå in öppna dörrar. Däremot finns inte religionsfrihet (annat än möjligen på papperet) i länder där islam har stort inflytande. I Pakistan, Iran etc dödas den som lämnar islam (om det inte blir en sådan proteststorm i Väst att man inte vågar genomföra avrättningen, vilket ibland händer — nyligen hotades en förståndshandikappad flicka i Pakistan, som felaktigt påstods ha rivit sönder någon av islams heliga skrifter, med dödsstraff, vilket tack och lov väckte starka internationella protester). Så det ironiska är att muslimerna vill ha lagar som förbjuder negativ kritik av religioner, trots att de själva, i sina egna länder, inte lever upp till detta. Därför förtjänar islam att skarpt kritiseras, så länge man bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (religionsfrihet, yttrande och åsiktsfrihet etc). Det är inte de andra religionerna eller ateisterna som hotar islam. Det är islam som hotar alla andra!!! Jag återkommer strax till detta.
Muslimska delegationer har i samma anda gång på gång uppvaktat EU och försökt få EU att införa förbud mot kritik av religioner (läs islam — men än så länge är det inte politiskt möjligt att enbart förbjuda kritik av islam, så därför inkluderar muslimerna alla religioner i detta förbud). Än så länge har muslimerna inte lyckats i sitt uppsåt, men de blir snabbt allt fler i Europa och får därmed allt större inflytande. Och droppen urholkar som bekant stenen, inte genom sin kraft, utan genom att ofta falla. Så jag fruktar det värsta. Och vi kan redan se exempel på vad som håller på att hända.
Den 15/2 2011 dömdes den österriska aktivisten Elisabeth Sabaditsch-Wolff till att böta 480 euro för "hatpropaganda" (för fler detaljer läs här). Hon är dotter till en österrikisk diplomat och har vuxit upp i olika muslimska länder som Irak, Iran, Kuwait och Libyen och har även som vuxen arbetat i flera av dessa länder. Hon känner således väl till hur islam fungerar och hur denna religion påverkar de samhällen den dominerar.
Hennes brott bestod i att hon citerat Koranen och hadítherna under ett seminarium. Först anklagades hon för uppmaning till hat, något som hon frikändes från. Åklagaren, som insåg att denna åtalspunkt inte skulle gillas, inkluderade därför "nedvärdering av en legalt erkänd religiös tro" bland åtalspunkterna och det var detta hon fälldes för.
Att något sådant kan vara möjligt i ett europeiskt land, som säger sig vara sekulariserat, och som också påstår sig stå upp för yttrande- och tryckfrihet, är inte lätt att förstå. Hon har ju bara citerat islams egna heliga skrifter, utan att själv lägga till något. I och för sig är Koranen och hadítherna så fulla av hat, att många citat från dessa källor automatiskt blir ett hatbrott (men det är inte hat riktat mot islam utan från islam mot bl a icke-muslimer). I mängder av artiklar både på min hemsida och på min blogg har jag gett otaliga exempel på vad islams styrande dokument säger om kvinnor, den som lämnar islam, äktenskap med barn etc, etc. Bl a så ingick i åtalet att Elisabeth Sabaditsch-Wolff sagt att "muslimer våldtar barn på grund av sin religion". Detta påstående, även om det är tillspetsat, har sin grund i vad islams heliga skrifter säger. Det är ett faktum att Muhammed gifte sig med en 6-årig flicka (han var då 56) och sedan fullbordade äktenskapet (dvs hade samlag med flickan) när hon fyllt 9. I Hadith enligt Bukhari, Bok 62, nr 64 (det finns f ö flera hadither i samma samling vilka alla säger precis samma sak):

Berättade Aisha; att Profeten gifte sig med henne när hon var sex år gammal och sedan fullbordade äktenskapet när hon var nio år gammal. Hisham sade; Jag har fått mig berättat att Aisha stannade hos Profeten i nio år (dvs till hans död).

Som sagt, det är inte jag eller Elisabeth Sabaditsch-Wolff som säger detta. Det är islams heliga dokument, vilka är absolut bindande för varje troende muslim, som säger detta (hadítherna har samma auktoritet som Koranen för en rättrogen muslim). I muslimska länder så ser männen Muhammeds äktenskap med Aisha som en legitimering av äktenskap med barn. Egypten, som idag styrs av Muslimska Brödraskapet, håller just nu på och inför lagar som skall tillåta denna typ av äktenskap. Den nya lagen kommer att tillåta flickor att gifta sig redan när de fyllt 14 (tidigare var lägsta åldern för äktenskap 18), men många fruktar att det bara är första steget (läs mer om detta här!).
I Sverige räknar vi alla sexuella handlingar mellan vuxna och barn som våldtäkt, även om barnet gått med på det, ja även om barnet till och med skulle tagit initiativet. Eftersom vi svenskar betraktar oss som de godaste människorna på jorden, ja som de godaste varelser som någonsin levat någonstans i Universum, vill vi gärna exportera vår lagstiftning och moral till alla andra länder, för att på så sätt lyckliggöra dem. Vi kritiserar skarpt Polen och Irland för att de inte tar lika lätt på aborter som vad vi gör. Vi kritiserar andra länder som har en annan kvinnosyn än vad vi har. Och vi kritiserar (med all rätt) mycket skarpt Thailands sexindustri med mycket unga prostituerade. Etc, etc. Men så fort det kommer till islam, ja då upphör all kritik och vi faller ned i stum beundran av denna fantastiska religion (som nästan anses vara godare än t o m Miljöpartiets språkrör och Centerns Annie Lööf). Därför har MP och C etc inget att säga om de barnäktenskap som förekommer i islamvärlden (Egypten har länge varit ett ganska sekulariserat land — i länder som Syrien, Jordanien, Yemen etc förekommer äktenskap med flickor i 10-årsåldern och yngre). Då tiger vi. Och tittar bort. Österrike tycks lida av liknande problem. När det gäller islam så är det således, enligt Godhetskören, fullt ok att vuxna män har samlag med 9-åriga flickor. Det är bara en spännande, kulturell färgklick i det mänskliga menageriet. Och så dömer man en människa till böter för att hon sagt, det som islam själv säger. Därför kan man indirekt säga, att när man dömer Elisabeth Sabaditsch-Wolff för att hon citerar islams heliga skrifter, så är det islam själv man dömer, utan att man inser detta. Och det visar att den politiska korrektheten är till idioti fördummande.
I Australien dömdes 2005 två pastorer, Daniel Nalliah och Daniel Scot, till böter, för att de under ett seminarium och i ett nyhetsbrev och i en artikel på Internet, varnat för islams växande inflytande och kritiserat hur icke muslimer behandlas i muslimska länder, och dessutom hävdat att jihad innebär islams anspråk på att dominera världen (när det gäller jihad så har dessa pastorer helt rätt, det är bara att läsa islams heliga skrifter för att inse att så är fallet — jag har flera artiklar där jag bevisar detta genom citat (läs t ex slutet av denna artikel). Efter flera års processande, med juridisk hjälp från bl a The Becket Fund for Religious Liberty, så frikändes till slut Nalliah och Scot. Och nu kommer vi till det verkligt absurda. Daniel Scot kommer från Pakistan, och var där tidigare åtalad enligt den berömda hädelselagen, anklagad för att ha hädat profeten Muhammed, eftersom han vägrat att lämna sin kristna tro och konvertera till islam (och Godhetskören jublar). Internationella påtryckningar gjorde att det aldrig blev någon rättegång. Scot och hans familj tvingades sedan att fly från Pakistan på grund av mordhot från fundamentalistiska muslimska grupper. Intressant att han då, några år senare, i den politiska korrekthetens namn, döms till böter i Australien för att han påstår att islam förtrycker andra religioner. Scot själv är ju ett levande bevis på att så verkligen är fallet! Som jag skrev i en bloggartikel nyligen, så är exempel av den här typen så absurda att de trotsar varje logisk förklaring. Endast andliga förklaringar återstår! Läs gärna vad Wikipedia skriver om processen mot Nalliah och Scot.
Tumskruvarna dras långsamt åt.
Med anledning av den obehagliga utveckling mot censur som vi ser i Västvärlden idag har också människor börjat vakna till liv. Alla känner givetvis till Mr Bean, spelad av Rowan Atkinson. Denne har också gjort mer seriösa roller både inom film och teater. Han har sedan lång tid tillbaka engagerat sig mot de begränsningar av yttrande- och åsiktsfriheten som skett i England under de senaste åren. Den 16/10 2012 höll han ett mycket viktigt tal under en konferens med organisationen "Reform Section 5" (Kampanjen för att Reformera Sektion 5 — detta är den omstridda lag i England som används för att täppa till munnen på den som inte är politiskt korrekt). Hela talet finns på denna videofilm. Atkinsons tal är textat till engelska, men eftersom jag anser hans tal vara så viktigt, och att dessutom länkar tenderar att bli döda, så har jag översatt hela talet till svenska. Det är långt, men som sagt, viktigt!!!

Rowan Atkinson:

Min utgångspunkt när det gäller yttrandefrihet är min passionerade tro att det näst mest värdefulla i livet är rätten att uttrycka sig fritt. Det absolut mest värdefulla, menar jag, är mat i munnen, och det tredje mest värdefulla är tak över huvudet. Men en fixpunkt för mig när det gäller nummer två, är att yttrandefrihet ligger precis under behovet att upprätthålla själva livet.

Det beror på att jag åtnjutit yttrandefrihet i det här landet under hela mitt professionella liv och förväntar mig helt och hållet att fortsätta att göra detta. Personligen tror jag att det är mycket osannolikt att jag kommer att arresteras på grund av de lagar som finns för att begränsa yttrandefriheten, på grund av den otvivelaktigt privilegierade position de personer har, som har en hög publik profil. Så min oro är inte så mycket för min egen skull, utan mer för de som är mer sårbara på grund av sin lägre profil. Som den man i Oxford som arresterades för att han kallat en polishäst för "gay". Eller tonåringen som kallade Scientologikyrkan "en kult". Eller kaféägaren som greps för att han visade bibelcitat på en tv-skärm.

När jag hör om en del av dessa löjliga brott och anklagelser, minns jag att jag varit inne på precis detta ämne tidigare i ett mer teatraliskt sammanhang. Jag gjorde för några år sedan en show kallad "Inte Klockan Nionyheterna" och vi gjorde en sketch, där Gruff Rys Jones spelade konstapel Savige. En genuint rasistisk poliskonstapel som jag, i egenskap av hans befäl, ger en utskällning för att han arresterat en svart man för en hel radda av löjliga, överdrivna och orimliga anklagelser.

De anklagelser för vilka konstapel Savige arresterade Mr Winston Kodogo, boende på 55 Mercer Road, var följande: Gått på sprickorna i gatubeläggningen. Gått iklädd en skrikig skjorta i ett bebyggt område under dygnets mörka timmar. Och en av mina favoriter, Gått omkring överallt. Han var också arresterad för att ha urinerat i en offentlig bekvämlighetsinrättning och tittat på "mig" på ett konstigt sätt. Vem kunde tro att vi till slut skulle få en lag, som tillåter livet att imitera konsten så exakt?

Jag läste någonstans en försvarare av status quo, som menade att det faktum att gay-häst-fallet lades ner efter att den gripne mannen vägrat att betala böterna, och att scientologifallet också lades ner i ett visst skede av utredningen, var bevis för att lagen fungerade bra. Helt bortseende från det faktum att enda orsaken till att dessa fall lades ner var publiciteten de hade dragit på sig. Polisen kände att förlöjligandet lurade bakom hörnet, och tog tillbaka sina anklagelser. Men de tusentals andra fall, som inte fick publicitetens syrgas då? Som inte var tillräckligt löjliga för att attrahera medias uppmärksamhet?

Även när det gäller de fall där anklagelserna togs tillbaka, blev människor arresterade, förhörda, dragna inför domstol och sedan släppta. Det är inte lagen fungerande på rätt sätt. Det är censur av det mest kränkande slag, garanterad att ha, som Lord Dear säger, "en avkylande effekt på friheten att tala och friheten att protestera". Parlamentets Kommitté för Mänskliga Rättigheter summerar, som ni kanske vet, hela frågeställningen mycket bra genom att säga, "medan att arrestera den som protesterar genom att använda hotande och kränkande tal kan, beroende på omständigheterna, vara ett proportionellt gensvar, så tror vi inte att tal eller uppförande som enbart är förolämpande någonsin borde kriminaliseras på detta sätt."

Det uppenbara problemet med att olagligförklara förolämpningar är att alltför många saker kan tolkas som sådana. Kritik kan lätt uppfattas som förolämpande av vissa grupper och förlöjligande kan uppfattas kränkande. Sarkasm, orättvis jämförelse, ja bara att hävda ett alternativt sätt att se på saker jämfört med det ortodoxa, kan tolkas som förolämpande, och eftersom så mycket kan uppfattas som förolämpande är det knappast förvånande att så många saker har uppfattats på detta sätt. Som de exempel jag gav nyss.

Fastän den lag vi diskuterar har funnits i lagboken under 25 år, är det kännetecknande för en kultur, vars tänkande tagit kontroll över partiprogrammet hos en rad av regeringar — vilka haft en rimlig och välment ambition att kontrollera anstötliga element i samhället — att den har skapat ett samhälle av en extraordinärt auktoritär och kontrollerande natur. Det är vad man skulle kunna kalla, "den nya intoleransen", en ny men intensiv önskan att sätta munkavle på dissidenternas obekväma röster.

"Jag är inte intolerant" säger många människor. Säger många högt utbildade, liberala personer med len röst. "Jag är bara intolerant mot intolerans." Och människor tenderar att nicka klokt och säga "Oh ja, visa ord". Och ändå, om man tänker djupare på detta odiskutabla påstående i mer än 5 sekunder, så inser man att vad man förespråkar är att man ersätter en slags intolerans med en annan. Vilket för mig inte representerar något framsteg alls.

Underliggande förutfattade meningar, orättvisor eller bittra känslor kommer man inte åt genom att arrestera människor. Detta kommer man i stället åt genom att dessa frågor luftas, diskuteras och behandlas utanför den legala processen. För mig är det bästa sättet att öka samhällets motstånd mot kränkande och hotande tal att tillåta mer av detta. Precis som med barnsjukdomar så kan man bättre så emot de bakterier som man exponerats för. Vi behöver bygga upp vår immunitet mot att bli kränkta, så att vi kan handskas med de frågor som helt berättigad kritik kan väcka. Våra prioriteter borde vara att ta hand om budskapet, inte budbäraren. Som president Obama sade i ett tal i FN för bara en månad sedan eller så, "Lovvärda försök att begränsa yttrandefriheten kan bli ett verktyg för att tysta kritiker eller förtrycka minoriteter."

Det starkaste vapnet mot hatfullt tal är inte förtryck, det är ännu mer tal. Och det är essensen av min tes, mer tal. Om vi vill ha ett robust samhälle, måste vi ha mer robust dialog och det måste inkludera rätten att förolämpa och att förnärma. Och, som Lord Dear säger, "Ni vet, friheten att vara icke förolämpande är ingen frihet alls". Upphävandet av formuleringarna i denna klausul (Sektion 5) kommer bara att vara ett litet steg, men kommer, hoppas jag, att vara ett kritiskt sådant i det som skall bli ett långsiktigt projekt; att stoppa och långsamt spola tillbaka den krypande kulturen av censur. Det är, enligt min åsikt, en liten skärmytsling i slaget om vad Sir Salman Rushdie refererar till som "kränkningsindustrin".

Självutnämnda representanter för det allmännas bästa uppmuntrar till massmediedrev, där polisen känner sig vara under oerhört starkt tryck att handla. En tidning ringer upp Scotland Yard: någon har sagt någonting aningen kränkande på Twitter, om någon som vi uppfattar som en nationell ikon. Vad skall ni göra åt det? Polisen får panik och rusar omkring och tar sedan tag i den mest olämpliga livlinan av dem alla, Sektion 5 av Allmänna Ordningsstadgan, enligt vilken man kan arrestera vem som helst för att ha sagt någonting som kan uppfattas av någon som förolämpande. Och ni vet, det verkar inte ens behöva finnas ett verkligt offer; de behöver bara göra bedömningen att någon skulle kunna ha blivit kränkt om de hade läst eller hört det som sades, dvs den mest långsökta tolkning man kan tänka sig.

De stormar, som omger Twitter- och Facebookkommentarer, har gett upphov till fascinerande frågeställningar när det gäller det fria ordet, vilka vi ännu inte lärt oss att handskas med: först att vi alla måste ta ansvar för vad vi säger. Vilket är ett bra budskap att ta till sig. Men för det andra har vi lärt oss hur uppenbart taggigt och intolerant samhället har blivit när det gäller även den mildaste politiskt inkorrekta kommentar. Lagen borde inte hjälpa och stödja denna nya intolerans. Det fria ordet kommer inte att gagnas om lagen hindrar oss att handskas med dess konsekvenser. Jag ger mitt helhjärtade stöd till "Kampanjen för att Reformera Sektion 5".

Käre läsare — vi ser idag hur yttrande- och åsiktsfriheten i Västvärlden alltmer hotas. Vi ser också, utifrån vad Rowan Atkinson säger, att jag inte är ensam om att ha den åsikten. Hotet mot vår frihet har flera olika sidor. En är den politiska korrektheten i sig, som inte vill tillåta en öppen debatt när det gäller känsliga ämnen. Det är ett sätt för en avantgardistisk liten klick att tillskansa sig ett oproportioneligt stort inflytande över samhället, som inte på något sätt avpeglar deras lilla numerär. En ytterligare aspekt, som förvärras av den politiska korrekthetens censur, är kryperiet inför islam. Givetvis måste man kunna granska och även kritisera en religion, som gör anspråk på att sitta inne med den absoluta sanningen, och vars slutmål är att lägga hela världen under sig och tvinga alla jordens människor, med våld om så krävs, in i islams religiösa tankesystem (detta utsägs kristallklart av islams heliga dokument — det finns inga mildrande texter som på något sätt åsidosätter detta slutmål). Att Europas politiker alltmer backar, när islam flyttar fram sina positioner, är synnerligen oroväckande. Det vore en stor tragedi om Europa, 70 år efter Andra Världskrigets slut, åter skulle vara på väg in under censur och förtryck och diktatur. Att vi mer eller mindre frivilligt är beredda att överlämna våra länder till en främmande inkräktare (dvs islam), känns som ett svek mot de miljoner allierade soldater, motståndsmän etc, etc, som gav sina liv under Andra Världskriget för att befria Europa och Stillahavsområdet från ett liknande förtryck som nu väntar oss.
Det finns förvisso ljusglimtar. När militanta muslimer för ett par år sedan lyckades stoppa en föreläsning med Lars Vilks på Uppsala Universitet, markerade universitetet genom att Vilks fick hålla sin föreläsning vid ett senare tillfälle (under ett massivt polisuppbåd). I dagarna är den holländske islamkritikern Gert Wilders i Malmö och föreläser och polisuppbådet lär kosta lika mycket som vid ett allsvenskt derby. Dessa markeringar är synnerligen viktiga, men frågan är hur länge myndigheterna kommer att stödja yttrandefriheten på detta sätt. Tyvärr misstänker jag att man så småningom kommer att backa (speciellt när muslimerna, om kanske 10 år, kommer att vara 20 procent eller mer av Sveriges befolkning) och till slut förbjuda all kritik av islam i vårt land och hela EU. Men jag kan ju ha fel. Vi får hoppas det!
(Även om ovanstående diskussion i princip handlar om yttrandefrihet i största allmänhet, så är det omöjligt att komma in på ämnet utan att särskilt diskutera islam och muslimernas försök att hindra varje kritisk diskussion om islam och dess politiska system. Dels försöker muslimska grupper i Västvärlden, genom hot och våld, hindra vår lagstadgade rätt att uttrycka våra åsikter fritt. Dessutom, ställer, av någon logiskt outgrundlig anledning, den vänsterorienterade "kultureliten" helhjärtat upp på detta och föröker själva på olika sätt hindra kritik mot islam — samtidigt som man går oerhört långt i sin kritik av kristendomen och den judiska staten Israel. Då finns inga hämningar eller hänsyn alls! Därför har mycket av det jag skriver ovan kommit att handla om yttrandefriheten i relation till islam och speciellt då islam i Västvärlden. Och jag anser detta vara en synnerligen befogad vinkling av ämnet.)
 --------------------------------------------------------------------------------------------
Ovanstående är alltså hämtat från gluefox.com


Våra barns framtid ligger i våra händer.

Geert Wilders föredrag Malmö 121027

Från den utmärkta bloggen MXP är det översatta talet hämtat. 

GEERT WILDERS FÖREDRAG MALMÖ 121027 

 Kära vänner, jag är mycket glad över att vara mitt ibland er idag. Tack, Ingrid, för inbjudan att tala till det svenska Tryckfrihetssällskapet. Ingen demonstrant kommer att hindra mig att tala i Sverige.

Jag älskar Sverige och dess folk. En av mina stora hjältar, Raoul Wallenberg, var en landsman till er. Wallenberg förkroppsligar allt som är bra och generöst i det svenska folket. Han försvarade frihet och andras värdighet. Han skyddade dem som hade märkts för döden av en ond ideologi. Och han gav sitt liv för det.

Nyligen var er integrationsminister Erik Ullenhag i Haag med anledning av 100-årsdagen av Wallenbergs födelsedag. Han använde tillfället att attackera mitt parti det nederländska Frihetspartiet.

Minister Ullenhag sade att i Sverige skulle ett parti likt mitt aldrig få möjlighet att påverka politiken. Jag undrar vad dessa anmärkningar hade att göra med Wallenberg. Men jag vet att Ullenhag har fel: Liksom Nederländerna behöver Sverige också och alla de västerländska länderna ett parti som försvarar frihet.

Sverige har samma problem som Nederländerna, Danmark och resten av västvärlden. Vi är alla i samma båt. Våra friheter är i fara. Våra politiska och ofta vänsterorienterade mediaetablissemang blundar för det största hotet mot frihet i vår tid. Detta hot kallas islam.

Islam befaller sina anhängare att upprätta en världsomspännande islamisk stat, där alla har att leva i enlighet med sharia, islams barbariska lag islam. Och där islams motståndare markeras för döden.

Aleksandr Solzjenitsyn brukade säga att sanningen är "sällan söt; den är nästan alltid bitter." Men sanningen måste bli hörd. Den bittra sanningen att islam är det största hotet mot friheten i dag. Och den obehagliga sanningen är att islam redan finns runt omkring oss.

Tecknet på islams närvaro är synlig i alla våra europeiska städer.

Även i Malmö. Särskilt i Malmö.

25% av befolkningen här kommer från muslimska länder - den högsta andelen i hela Skandinavien. Det är därför det är bra att vara här. Denna stora stad förtjänar det som är bättre än den för närvarande får.

Även de internationella medierna har skrivit om utbrotten av våld, gängkriget, skottlossningen och bombningar av polisstationer i Malmö. I en stad som denna måste vårt budskap höras: Malmö ska inte ge efter för islam. Malmö bör förbli vad det var under hela sin historia. En anständig, fredlig och säker plats för människor att bo i, arbeta och bilda familj. En fri stad.

I Malmö måste vi vända skeendet. Och visa världen att islamiseringsprocessen kan stoppas. Det är därför jag är här. Det är en slump att dagen markerar den sista dagen av årets Hadj, den islamiska pilgrimsfärden till Mecka. Detta är en symbolisk tidpunkt för att berätta att det är dags att vända tidvattnet. Och tala om att det kan göras. Men för att vända strömmen måste vi först stoppa låtsasverkligheten att det inte finns något problem som så många journalister och politiker berättar. Vi måste först inse sanningen. Vi måste först tala ut sanningen. Så att andra också får veta det.

Innan jag fortsätter låt mig dock göra en sak helt klar. När jag kritiserar islam anklagas jag felaktigt av vissa personer med falska avsikter för att hata människor. För att undvika eventuella missförstånd låt mig säga klart och tydligt att jag kritiserar en ideologi, inte människor. Jag hatar inte någon människa inte heller vill jag skada någon. Jag förkastar helt och hållet användandet av våld.

I själva verket är det viktigaste skälet till att jag förkastar islam dess våldsamma natur och det faktum att det är skadligt för människor, inklusive de egna anhängarna, vilka vi borde tycka synd om snarare än hata, och som vi bör hjälpa att frigöra sig från det onda monster som islam är.

Jag har rest mycket i den islamiska världen. Jag har besökt länder som Turkiet, Egypten, Tunisien, Syrien, Iran, Irak, Afghanistan, Indonesien. I min bok "Marked for Death" kan man läsa om hur jag blev överväldigad av många människors godhet, vänlighet och hjälpsamhet. De är ofta bra människor, men de är fångna av islam.

Jag gör alltid åtskillnad på muslimer och islam. De flesta muslimer är moderata, de flesta muslimer är fredliga, men ideologin islam är farlig. De moderata är fångar i det barbariska systemet islamofascism. Det finns inget moderat islam. Islam är bara en religion i mycket begränsad omfattning. Det är främst en farlig ideologi. Islam är politiskt snarare än religiöst: Dess syfte är en islamisk stat. Islam är totalitärt. Islam är inte frivilligt. Det befaller att människor som lämnar islam skall dödas. I motsats till verkliga religioner, lägger den också skyldigheter på icke-medlemmar.

Islam är farligt eftersom det uppmanar sina anhängare att efterfölja Muhammed, den så kallade profeten, så nära som möjligt. Liv och gärningar hos Muhammed är väl kända från samtida källor.

Islams egna källor berättar hur ond Muhammed var. De visar oss att han var en lögnare, en våldtäktsman, en pedofil, en torterare, en massmördare.

Eftersom Muhammad misshandlade kvinnor tror somliga anhängare av islam att de har rätt att behandla kvinnor på samma sätt.

Eftersom Muhammed ljög och lurades för att komma vidare med islam upplever vissa anhängare en rätt att göra detsamma. Islam har till och med ett ord för denna typ av lögn. Det kallas taqqiya.

Eftersom Muhammed dödade sina motståndare, känner några av hans anhängare rätt att göra detsamma.

Eftersom Muhammed rånade icke-muslimer, känner några av hans anhängare att de har rätt att göra detsamma. Detta kallas jihad.

För några år sedan intervjuade en av era svenska tidningar sociologen Petra Åkesson sedan hon hade gjort en studie av islamiska ungdomar här i Malmö. Åkesson påpekade att dessa ungdomar har vuxit upp i en kultur som hyllar islamisk överhöghet. Som en konsekvens ser ett stort antal av dem sina brottsliga verksamheter mot icke-muslimska otrogna som okey, motiverade och tillåtna.

Det är vår plikt att avslöja Muhammed, denna 600-talets barbar som skrev en bok vilken han sade hade dikterats för honom av en ängel från en bok skriven av Allah i himlen. Folket från hans egen hemstad Mecka kände Muhammed. De sa att han var galen. En vred Muhammed emigrerade till Medina, som han erövrade genom taqqiya och jihad. Senare återvände han till Mecka och erövrade den med sina trupper och utrotade dess tradition av öppenhet och religiös tolerans.

Överallt där islam har fått fäste, har det fört med sig enormt mänskligt lidande. Inte alla islams anhängare beter sig som Muhammed skulle ha gjort. Men några av dem gör det. Ju mer islam du får i ditt land, desto mer våldsamt och intolerant blir det, och ju mindre frihet får du.

Ta bara en kort promenad och gå in i Malmös Rosengårdsområde. Det är ett av de områden i våra västerländska länder där myndigheterna har förlorat makten, där sharia ersätter vårt rättssystem och där det är osäkert för icke-muslimer att gå.

Eller följ med mig till Nederländerna, till Kanaleneiland-distriktet i Utrecht. Jag bodde där i nästan 20 år och jag har sett området urarta.

Eller låt oss gå till Paris och besöka förorterna.

Eller till Bryssel, där islamiska gäng med Kalashnikovs har jagat polisen från vissa områden. Och där de anställda i Europaparlamentets klagar på att de inte kan gå på gatorna nattetid.

"I var och en av våra städer", skrev den italienska journalisten Oriana Fallaci strax före sin död 2006, "finns det en andra stad, en stat i staten, en regering inom regeringen. En muslimsk stad, en stad som styrs av Koranen."

Och en sak som man absolut inte bör göra är att besöka dessa islamiska enklaver om man är jude. Judar flyr Europa dessa dagar eftersom de inte längre känner sig trygga. Detta är inte bara ett dåligt omen. Det är absolut oacceptabelt och måste stoppas.

Det påminner mig om något Raoul Wallenberg sade en gång. "Jag kommer aldrig att kunna åka tillbaka till Sverige utan att veta inom mig att jag hade gjort allt en människa kunde göra för att rädda så många judar som möjligt", sade han. Wallenberg brydde sig om judarna. Så borde vi göra. Sverige liksom Nederländerna bör vara en säker plats för judar.

Men ju mer islamiska våra nationer har blivit, desto mer fientliga de blivit till den judiska församlingen.

Och även om inte alla troende på Allah och Muhammed blir våldsamma, är sanningen att en del av dem blir. Och de agerar så eftersom islam sporrar dem till det. Vi bör inte blunda för denna verklighet. Om vi gör det, gör vi det på egen risk.

Ju mer Islam man får i ett samhälle, desto mindre civiliserat blir det och dess mindre frihet.

Det är ingen tillfällighet att alla islamiska stater i världen kräver att yttrandefriheten inskränks och att kritik av islam och dess profet bör förbjudas.

Eftersom det inte finns något sådant som ett moderat islam är islamiseringen av våra samhällen ett farligt hot. Denna islamisering drivs av invandring från islamiska länder. Muhammed själv erövrade Medina genom invandringens metod. Eller Hijra som det heter i islam. Vi måste stoppa invandringen från islamiska länder. Vi måste stoppa islamiseringens process.

Över hela Europa breder moskéer, islamiska centra och halal-butiker ut sig. I varje större västeuropeisk stad stöter man på kvinnor i huvudduk och burka. På gatorna i Lars Hedegaard land, Danmark, kan man även stöta på förrymda fångar i en burka! Vi bör inte acceptera detta längre!

Öppna sidorna i våra tidningar och man får läsa fruktansvärda historier om kvinnor som förtrycks, kvinnlig könsstympning och hedersmord på våra egna bakgårdar. Vi bör inte acceptera detta längre!

Winston Churchill som konfronterades med nazismens tyranni sade: "Ge aldrig efter, aldrig, aldrig, aldrig - i någonting, stort eller smått, betydande eller obetydligt – ge aldrig efter förutom för övertygande ära och sunt förnuft."

Churchills motto är också mitt motto. Det bör vara mottot för den fria världen. Det bör målas med ljusa bokstäver på väggen i Malmö rådhus: Ge aldrig upp i något, stort eller smått!

För om den fria världen ger efter för kraven från islam, kommer den att förgås och våra friheter kommer att släckas.

Förra månaden fick en moské i Stockholm stadsdelen Botkyrka tillstånd att kalla till islamisk bön från sin 32-metersminaret. Vi bör inte acceptera detta.

Ismail Okur - ordförande för Botkyrka Islamiska förbund - säger: "Vi vill ha religiös frihet." Men Islam är inte en äkta religion. Islam tillåter inte religionsfrihet. Den tillåter inte ens muslimer att välja att avvisa islam. Islam befaller att avfällingar ska dödas.

Det faktum att det islamiska böneutropet inte hörs på gatan begränsar inte på något sätt friheten för muslimer. De är fria att tro vad de vill. I länder som våra är de fria att säga vad de vill. Men detta inkluderar inte rätten att genom högtalare utbasunera över våra städer för oss alla att höra, även i avskildhet i våra egna hus, att "Det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är Allahs budbärare."

Om de tillåts basunera ut detta islamiska stridsrop genom högtalare, bör andra genom högtalare få utbasunera från sina egna högsta torn för hela världen att höra, även i avskildhet i sina hus, att Allah är en falsk gud, att Muhammad är ett bedrägeri och islam är ett hot.

Ni vet alla vad som skulle hända om någon skulle börja basunera ut dessa sanningar från ett högt tak i närliggande Rosengård. Vissa muslimer skulle ta anstöt. Ni vet alla vad som hände med er landsman konstnären Lars Vilks som tecknade en karikatyr av Muhammed. Han blev märkt för döden. Al-Qaida erbjöd $ 150.000 för att döda honom. Han attackerades. Hans hus utsattes för mordbrand.

Och en islamisk självmordsbombare som dödade sig själv och skadade två oskyldiga människor i Stockholm den 11 december 2010 sade att alla svenskar skulle göras ansvariga för sitt - jag citerar - "dåraktiga stöd åt grisen Vilks"

Lars Vilks lever nu under ständigt polisskydd precis som jag har levt i åtta år under ständig polisskydd eftersom anhängarna av Muhammed vill mörda mig för att ha kritiserat islam. Det är därför det är strikt säkerhet i det här rummet och varför du inte kunde komma in utan att visa din ID-handlingar.

Låt ingen säga dig att islam respekterar frihet. Frihet och islam är oförenliga.

Låt ingen säga dig att islam är en fredsreligion. Islam är en ideologi med våld.

Låt ingen säga dig att du bör tolerera de intoleranta. Vi har gjort det tillräckligt. Ingen mer tolerans för de intoleranta.

Lyssna på vad Karl Popper, den store liberale filosofen, hade att säga. "Obegränsad tolerans leder till att toleransen försvinner", sade han. "Om vi utökar obegränsad tolerans även för dem som är intoleranta, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot angrepp av intoleranta, då kommer den tolerante att förgöras, och tolerans med dem."

Vi måste ta ställning. Vi måste dra en gräns. Vi måste proklamera:

Inga fler moskéer! Det finns mer än tillräckligt med moskéer redan.

Inga fler islamiska skolor! De är centrum för samhällsomstörtning.

Ingen mer invandring från islamiska länder!

Alla kriminella invandrare med dubbelt medborgarskap måste utvisas!

Vi måste dra en gräns. Om man uppför sig, om man assimilerar sig, då är man välkommen att stanna. Om inte, så finns det ingen plats här för dig!

Idag är islam fräckt och arrogant att säga oss att vi, dess offer, inte är toleranta nog mot islam. Islam säger oss att man inte kommer att acceptera kritik av islam längre.

Nyligen, den 9/11, blev en amerikansk ambassadör torterad och mördad eftersom en av hans landsmän, en koptisk egyptenfödd amerikansk medborgare, hade gjort en film om Muhammed.

Tyvärr tycks många västerländska ledare och media verkar vara i klorna på en feg eftergiftspolitisk mentalitet som är skadligt för våra västerländska friheter.

Martin Schulz, ordförande för Europaparlamentet, fördömde - jag citerar - "inte bara innehållet utan också distributionen av en sådan film."

Martin Schulz är en av de tre EU-ledare som snart kommer att resa till Oslo för att ta emot Nobels fredspris 2012.

President Obama, en annan Fredsprisvinnare, kallade filmen "rå och motbjudande." Och tillade: "Framtiden får inte tillhöra dem som förtalar profeten i Islam."

Med sina fega uttalanden stärker de ledare som bör vara ledarna i den fria världen beslutsamheten hos islamiska ledare såsom Turkiets premiärminister. Erdogan utövar påtryckningar på FN för ett internationellt fördrag mot hädelse genom vilket de vill begränsa vår yttrandefrihet.

Istället för att kraftfullt tala ut till förmån för yttrandefriheten, i stället för att stå fast för våra friheter, i stället för att följa Churchills exempel genom att aldrig ge efter, i ingenting, stort eller smått, betydande eller obetydligt, hukar västerländska politiker för islamiska känslighet genom att ange hur förolämpade de personligen blev av filmen från en privatperson i Los Angeles.

Samtidigt erbjöd en pakistansk minister en belöning på $ 1.000.000 för att döda filmens upphovsman. Vi har inte hört några västerländska ledare säga något om det.

När under mars er organisation, Swedish Free Press Society, etablerades, kritiserade Kaj Schueler, redaktör för Dagbladet, er. Han skrev i sin tidning - jag citerar - "Eftersom ord är varken neutrala eller oskyldiga måste det finnas gränser för yttrandefriheten."

Jag är ledsen, Kaj Schueler, men så länge människor inte kräver våld, bör de få säga vad de vill. Det är därför jag vill att våra grundlagar ska införa en klausul som liknar USA:s First Amendment. *

Jag försvarar rätten för varje imam att uttrycka sitt ogillande om våra friheter och om demokrati, om vår yttrandefrihet, om kristendomen och om judendom, om homofiler och om kvinnor, om vår kultur, tradition och värderingar. Men i gengäld kräver jag rätt att som alla får uttrycka sin åsikt om islam på det sätt han finner lämpligt.

Eftersom islam inte vill ge oss frihet, bör det inte ges frihet att beröva oss våra friheter!

Mina vänner som jag sade är sanningen bitter och obehaglig. Men vi bör inte smita från våra uppgifter. Vi måste säga vad vi har att säga och göra vad vi måste göra.

För om vi gör det, då finns det hopp. Vi kan fortfarande vända på islamiseringens tidvatten.

Vi kan göra det genom att vädja till lojaliteten för vårt folk, till deras identitet och deras nationella friheter. Vi kan stoppa islam genom att samla runt vår nationella flagga och försvara vår nationella identitet.

Våra nationalstater är förkroppsligandet av våra fri- och rättigheter och frihet. Låt oss försvara våra fri- och rättigheter och friheter genom att försvara vår nationalstater.

Europas islamisering kommer från den kulturrelativism som under de senaste decennierna har undergrävt vår nationella beslutsamhet. Kulturrelativism säger att alla kulturer är lika moraliskt och värdefulla. Om alla kulturer är lika följer att staten inte kan främja några specifika kulturella värden, inte ens det egna folkets.

Således förnekar kulturrelativister att invandrare ska assimileras, eftersom det skulle befrämja europeisk kultur framför invandrarnas inhemska kulturer. De berättar för de islamiska nykomlingarna som bosätter sig i våra städer och byar: du är fri att bryta mot våra normer och värderingar, eftersom din kultur är lika bra som vår. Detta är en lögn, det är inte sant. Kulturer är inte lika. Vår kultur baserad på humanism, kristendom och judendom är mycket bättre än den barbariska islamiska kulturen. Vi bör vara stolta över att säga detta.

Vi borde vara mer stolta över vår egen kultur och identitet.

Kulturrelativisterna är möjliggörare av islam. De upprepar de islamiska taqqiyauttalandena. De kallar oss främlingsfientliga och anklaga oss för hattal. De drar oss till domstol. Människor som jag själv, Lars Hedegaard i Danmark och många andra har utsatts för oändlig tid, energi och pengar genom att ställa oss inför rätta för att ha talat sanningen om islam. Lyckligtvis har både Lars och jag båda frikänts, men andra var inte lika lyckligt lottade.

Kombinationen av taqqiya och kulturrelativism är ett mycket farligt hot mot väst.

Kulturrelativisterna överför också vår nationella suveränitet till Bryssel. De säger oss att nationalstaterna är farliga relikter från det förflutna. De säger oss att EU behövs för att undvika krig. Även Nobelkommittén i Oslo säger detta.

Orsaken till andra världskriget var dock inte förekomsten av nationalstater. Orsaken till kriget var den motbjudande nazistiska ideologin.

Botemedlet mot totalitarism bygger inte på en europeisk superstat. Vi kan inte skydda våra friheter genom att råna våra länder på deras suveränitet och överföra den till långt borta i Bryssel.

Du vet vad som händer då. Vi får kulturrelativister, t.ex. er egna Cecilia Malmström som ställer enhetliga strategier på alla våra nationer, till exempel genom att hålla våra gränser öppna för allt fler invandrare från andra länder.

Cecilia Malmström tillhör samma parti som minister Ullenhag. Jag skrev ett brev till henne tidigare i år och bjöd in henne att besöka våra invandrarkvarter, men hon svarade inte. Jag kan förstå varför ni skickade henne till Bryssel, men nu kan vi inte bli av med henne.

Mina vänner, människor som Malmström verkar vilja beröva oss vår egen identitet.

Men utan en identitet finns det ingen frihet. Utan nationalstaten kan det inte finnas någon verklig nationell politisk frihet. En själ behöver en kropp. Andan av politisk frihet kan inte blomstra utanför nationalstatens kropp. Nationalstaten är det politiska organ där vi lever. Det är därför vi måste bevara och vårda nationalstaten. Så att vi kan föra över frihet och demokrati som vi åtnjuter till våra barn.

Om Sverige vill överleva, bör det förbli Sverige och vara stolt över att vara svenskt.

Vi måste vara goda fosterlandsvänner. Patriotism är märkt som fascism av kulturrelativisterna. Men fosterlandskärlek är inte fascism. Tvärtom. Varje demokrat och försvarare av frihet måste per definition vara patriot.

Europa är en samling av nationer. Europas styrka är dess mångfald. Enhetlighet är ett kännetecken för islam, men inte i Europa. Islam utrotade de nationella identiteterna hos folken man erövrade. Den koptiska identiteten i Egypten, den indiska identiteten i Pakistan, den assyriska identiteten i Irak, den persiska identiteten i Iran, sveptes alla bort, knäcktes uppifrån eller diskrimineras intill denna dag. Islam vill att alla nationer ersättas av det så kallade Ummah, den gemensamma identiteten av islamnationenerna som alla måste vara underordnade och i vilken alla nationella identiteter måste försvinna.

Låt inte den svenska identiteten svepas bort av Ummah.

En nationell identitet binder en person till ett arv, en tradition, en lojalitet och en kultur. Nationell identitet är en allomfattande identitet: Den anser att alla är lika, oavsett religion eller ras, som är villig att assimilera till en nation genom att dela öde och framtid hos ett folk.

Brysselbyråkraterna och de vänsterorienterade intellektuella anser att patriotism är en farlig relikt från det förflutna. De motsätter sig Europas nationella identiteter. Men det gör islam som inte vill att de troende ska tillgodogöra sig och anta en annan lojalitet än lojaliteten till islam och Umma. Detta är problemet med så många invandrare i vårt samhälle.

Detta budskap är naturligtvis inget som eurokraterna vill höra, men det är sanningen.

Utan självstyre, utan självbestämmande, blir det inget bevarande av vår identitet.

Mina vänner, vi måste ge den politiska makten tillbaka till nationalstaten, i demokratins namn, i frihetens namn, i namn av mänsklig värdighet. Vi behöver ett återuppvaknande av nationell stolthet, en kärlek till land och institutioner.

Genom att försvara nationalstaterna försvarar vi vår egen identitet och frihet.

Mina damer och herrar, kära vänner, det är dags att agera. Vi måste skynda. Tiden rinner ut för Sverige, för Nederländerna, för alla andra stora nationer i Europa. Som Ronald Reagan sade: "Vi måste agera i dag, för att bevara morgondagen."

Här är en kort sammanfattning av fem saker som vi behöver göra för att bevara våra friheter.

För det första måste vi försvara yttrandefriheten. Det är den viktigaste av våra friheter. Vi behöver en amerikansk First Amendment att implementeras i alla europeiska länder.

För det andra måste vi sätta stopp för kulturrelativism. I mitt eget land föreslog jag att en klausul inkluderades i vår konstitution som anger att den dominerande kulturen i Nederländerna bygger på judisk-kristna och humanistiska principer.

För det tredje måste vi stoppa islamiseringen. Mer islam betyder mindre frihet. Det finns tillräckligt med islam i Europa redan. Vi måste stoppa invandringen från islamiska länder.

För det fjärde måste vi återställa nationalstatens överlägsenhet och suveränitet.

Slutligen är det också vår skyldighet att hjälpa Israel, det judiska folkets nationalstat. Israel är i jihads frontlinje. Israel är en ledstjärna av ljus i ett område med totalt mörker, där Israel kämpar vår kamp. Genom att hjälpa Israel överleva, hjälper vi oss själva.

Mina vänner, om vi slutar att tala ut sanningen, kommer allt att gå förlorat.

I ett tal vid FN:s Plaza Millennium Hotel i New York förra 11 september påminde George Igler - chef för den brittiska yttrandefriheten tankesmedja Discours - sin publik om vad som hände inne i Flight 11 planet som kapades av Mohammed Atta och hans gäng och flögs in i norra tornet av WTC den ödesdigra morgonen den 9/11 2001.

"Var bara tysta och ni kommer att vara okej," sade Atta till passagerarna ombord på kapade planet.

Mina vänner, vi vet från den fruktansvärda erfarenheten av passagerarna på Flight 11 att vi inte kommer att vara okej om vi förblir tysta. Tvärtom är vi dömda om vi förblir tysta. Vi måste tala ut, med all vår kraft mot dem som vill tysta oss. Vi måste säga sanningen, högt och tydligt, om islams sanna natur - denna totalitära ideologi som vill islamisera oss alla och tvinga sin vilja på hela världen. Vi måste avslöja lögnen som är kulturrelativism.

Vi måste kämpa varje dag mot den ökande islamiseringen, även när kulturrelativisterna i media och regeringar ger efter för den.

Om vi misslyckas kommer vi att förlora allt: vår frihet, vår identitet, vår demokrati, vår rättsstat, och alla våra friheter, till att börja med den viktigaste av alla: vår yttrandefrihet.

Västvärlden är i fara, men vi kan fortfarande segra.

Även när vi är förolämpade,

även när vi trakasseras och skräms,

även när de tar oss till domstol för att vi talat ut sanningen,

även när vi är märkta för döden bara för att vi står fast för en åsikt.

- Vi får aldrig tystas.

Aldrig, aldrig, aldrig.

Tack. - Och lycka till er alla!


KÄLLA: Speech Geert Wilders, Swedish Free Press Society, Malmö, October 27, 2012 Svensk övers.: MXp Dag Selander


FOTNOT First Amendment: Första författningstillägget (1791) behandlar religionsfrihet (förbjuder kongressen att etablera en viss religion framför en annan genom lag och skyddar rätten att fritt utöva religion), yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet (rätten att påtala missförhållanden och föreslå lagändringar för kongressen utan risk för repressalier).

KOMMENTARER

Wilders är enligt Main Stream Media (MSM) 'muslimhatare'. Fel! Se den svenska översättningen.

Wilders är enligt MSM 'högerextremist'. Fel! Se texten ovan.

Wilders är åtalad för 'hate speech'. Fel! Han är frikänd från den anklagelsen.

Den svenska översättningen av Wilders föredrag i Malmö är en värdefull text att gå tillbaka till, när media fortsätter sin propaganda mot Geert Wilders och andra islamkritiker.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Allt ovan är alltså hämtat från suveräna MXP.

Mitt fjärde frihetsbrev.
Våra barns framtid ligger i våra händer.

Förbud mot islamkritik gynnar extrema islamister

Paul Marshall har något viktigt att säga på Newsmill; Talförbud göder extremism:

Många europeiska länder förbjuder olika versioner av ”hets mot folkgrupp” i hopp om att främja eller bevara social harmoni. Men samtidigt som Anders Behring Breiviks pågående rättegång i Norge visar de fruktansvärda farorna med trångsynthet, innebär nuvarande och föreslagna inskränkningar i vad man får säga mer sannolikt en förvärring.

De flesta som över hela världen anklagas för att ”kränka muslimer” eller ”förtala islam” är inte intoleranta västerlänningar, koranbrännare eller okänsliga svenska tecknare. Majoriteten är muslimer, som har fängslats, slagits, eller dödats av folkhopar och dem som tar lagen i egna händer, för att ha ifrågasatt repressiva former av sin religion. Sådana anklagelser tystar religiösa minoriteter, journalister och demokratiaktivister, inklusive Nobelpristagare.

Bland de otaliga offren finns de som har: fördömt stening som en kränkning av mänskliga rättigheter (Sudan), startat flickskolor (Bangladesh) kritiserat präststyre (Iran), begärt en konstitution (Saudiarabien), uppmanat att häva hädelselagar (Pakistan), avvisat order om våldsam jihad (Sudan), bett vid släktingars gravar (Saudiarabien), försvarat bahá'íer (Iran), översatt Koranen till dari (Afghanistan), uppmanat att tolka Koranen i sitt historiska sammanhang (Indonesien), undervisat Shiism (Egypten), eller krävt ett förbud mot barnäktenskap (Jemen).

Liknande hot finns i västvärlden. Den ledande iranske ayatollahn Makarem Shirazi utfärdade nyligen en fatwa som förklarade Shahin Najafi, en iransk rappare som bor i Tyskland, för avfälling som måste dödas. Mimount Bousakla, en belgisk senator, hotades med ”rituell slakt” för sin kritik mot kvinnors ställning bland hennes muslimska gemenskaper. Ekin Deligöz, den första muslimska ledamoten i Tysklands parlament, fick dödshot och polisskydd efter hennes krav på att muslimska kvinnor ska ”ta av slöjan. . . [och] visa att ni har samma medborgerliga och mänskliga rättigheter som män”.

Gruppen ”Anhängare av Guds budbärare” (Al-Munasirun li Rasul al Allah), har e-postat muslimska reformatorer i väst, inklusive egyptiske Saad Eddin Ibrahim, som kanske är den arabiska världens mest kände människorättsaktivist. Personerna förklarades ”skyldiga till avfall” och fick tre dagar på sig att omvända sig. I meddelandet ingick deras hemadresser och namnen på deras makar och barn.

Hädelserestriktioner stärker extremister och tystar ner alternativa röster. Muslimska religiösa och politiska reformatorer är de första som tystas. I sina försök att undertrycka kritik utanför och inom islam, tar västerländska regeringar parti för extremisterna.

Efter att ha tvingats från Egypten för sin syn på tolkningen av Koranen, konstaterade teologen Nasr Abu-Zayd att anklagelserna för kränkning av islam ”är viktiga vapen i fundamentalisternas arsenal, som används strategiskt för att förhindra en reformation av muslimska samhällen och istället stänga in världens muslimska befolkning i ett dystert, färglöst fängelse präglat av sociokulturell och politisk konformism.”

Dessutom, som den brittiske komikern Rowan Atkinson varnade, producerar talrestriktioner bara ”en fasad av tolerans som döljer en ormgrop av outtalade och oemotsagda åsikter”. Norges hetslagstiftning hindrade inte Breiviks slakt på 77 personer. Motsatsen är mer sannolik: Han hävdade att han mördade eftersom det var det enda sättet som han kunde göra sin röst hörd.

Abdurrahman Wahid, Indonesiens tidigare president och chef för Nahdlatul Ulama, världens största muslimska organisation, uppmanade: ”Att genom lagstiftning kväva kritik och debatt, uppmuntrar bara muslimska fundamentalister i sina ansträngningar att införa en andlig tom, hård och monolitisk förståelse av islam över hela världen. Västerländska myndigheter bör istället bestämt försvara yttrandefriheten, inte bara i sina egna länder, men också globalt[…]”.

Paul Marshall

Mer i samma ämne från SEA, Svenska Evangeliska Alliansen:

Almedalsseminarium: ”Hetslagstiftning begränsar politisk och religiös debatt” 

- När politik och religion flätas samman, innebär förbud mot religiös kritik förbud mot politisk kritik. Omvänt kan det inte finnas någon politisk debatt utan religiös debatt. Utan religiösa meningsskiljaktigheter kan det inte finnas någon politisk meningsskiljaktighet. Och utan religionsfrihet kan det inte finnas någon politisk frihet.

Det sa religionsfrihetsexperten Paul Marshall, senior fellow vid Hudson Institute’s Center for Religious Freedom, Washington DC, under Svenska Evangeliska Alliansens Almedalsseminarium ”När religionsfriheten tigs ihjäl” på onsdagen 4 juli.

Under seminariet räknade Marshall upp en rad exempel på hur främst muslimer men också andra religiösa minoriteter förföljs, fängslas och dödas för beskyllningar om att ha hädat mot islam.

- Muslimska reformatorer kan heller inte undgå dessa angrepp i väst. Under 2006 e-postade gruppen Anhängare av Guds budbärare trettio muslimska reformatorer i väst och förklarade att de skulle döda dem om de inte ångrade sig, sa Paul Marshall och pekade på hur västerländska regeringar har begränsat sina medborgares yttrandefrihet genom olika former av hetslagstiftning.

- Högsta domstolen i Finland biföll nyligen domen mot politikern Halla-Aho för sina kommentarer om islam. Tidigare i år frikändes den holländske politikern Geert Wilders, men bara efter två långa och dyra rättegångar. I Österrike dömdes Elisabeth Sabbaditsch-Wolf för att tala ”nedsättande om religiös övertygelse” för sina synpunkter, inte om muslimer, utan om Mohammed.

Katherine Cash, sakkunnig i religions- och övertygelsefrihet vid Svenska missionsrådet medverkade också under seminariet. Hon höll med om att hetslagstiftningen är problematisk, men att intentionen ändå oftast är god.

- Det finns ett samband mellan aggressivt och generaliserat tal och diskriminering, trakassering och våld mot minoriteter. Vi har mycket bevis på det från historien, från andra världskriget och folkmordet i Rwanda, sa hon och hävdade att lösningen inte är mer lagstiftning utan att helt enkelt att ge svar på tal.

Paul Marshall höll med:

- Först och främst tenderar hetslagstiftning inte skapa något gott samhälle utan begränsa samhället. I ett fritt samhälle finns det ingen rätt att inte bli förolämpad. Det är i totalitära samhällen som ingen får säga något elakt. Dessutom är det mesta av hatiskt tal, dumt tal. Därför ska man argumentera mot påståendena istället och påpeka det dumma, sa han.

Mitt tredje frihetsbrev.
Våra barns framtid ligger i våra händer.

I sanningens tjänst - Kristers Blogg - Gluefox

Mitt andra frihetsbrev har jag lånat från en man som säger sanningen med en intellektuell hederlighet som imponerar. Han kompromissar inte för att vara till lags. Han är obarmhärtigt hederlig. Kort sagt - en hedersman.

Kristers Blogg - Gluefox:

lördagen den 1:e september 2012

Dagens fruktsallad

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan visade jag hur tidningarna tar bort vissa viktiga detaljer ur signalement (hudfärg, mellanösternutseende och liknande) för att vissa invandrargruppers överrepresentation när det gäller personrån, våldtäkter och liknande inte skall komma till allmänhetens kännedom. Många tror inte att det är så och tycker att jag överdriver. Låt mig därför ge ett tydligt exempel på detta fenomen.

Den 29/8 rånades hamburgerrestauranten MAX i Vivalla (en förort till Örebro). På polisens hemsida finns följande att läsa:

Rån mot MAX

Rån mot MAX hamburgerrestaurang i Vivalla. En ensam gärningsman som gömt sig kvar efter stängningsdax hotar personalen med ett stickvapen. Han får med sig bl.a kontanter. Gärningsmannen är mörkhyad [fetstil tillagt av mig], ca 180-190 cm med smal kroppsbyggnad. Han var iklädd en mörk jacka och jeans. Bar på en axelväska. Ingen person skadades.
Iakttagelser och tips mottages av polisen på 114 14.

Jämför detta med det signalement som Nerikes Allehanda ger:

Gärningsmannen är cirka 190 centimeter lång med smal kroppsbyggnad. Han var rånet iklädd en grön tröja eller jacka och bar en axelväska.

(jag citerar bara själva signalementet, eftersom artikeln är ganska lång. Ingenstans i texten nämns något om att rånaren var mörkhyad).

”Ja men hudfärg spelar väl ingen roll. Det är ju rena rasismen”, tänker kanske någon (ivrigt påhejad av Godhetskören). Inte? Spelar ögonfärg någon roll? Spelar kroppslängd någon roll? Spelar en synlig tatuering på halsen någon roll när man ger ett signalement? Självklart! Varje detalj spelar roll. Ju mer detaljer man anger, desto större chans att få tag på gärningsmannen. Men som jag påpekat så många gånger förut så är det viktigare att upprätthålla bilden av det mångkulturella samhällets alla välsignelser än att gripa brottslingar.

I min föregående artikel om signalement nämnde jag den somalier som i Köpenhamn begick en grov våldtäkt på en 10-årig dansk flicka. Jag beskrev där hur danska media angav ”somaliskt utseende” i signalementet medan svenska media tog bort denna detalj. Detta trots att det fanns stor risk att gärningsmannen flytt över sundet till Sverige. Den typen av politisk korrekthet är mycket, mycket omoralisk. Tänk om vederbörande inte åkt fast. Kanske hade han begått nya våldtäkter, vilket han inte skulle kunna ha gjort om han hade åkt fast. I så fall hade journalisterna haft stor skuld till de offer som då drabbades.

Hur som helst så har nu dom fallit. Gärningsmannen, som förmodligen förstört livet för sitt offer (flickan våldtogs både vaginalt, analt och oralt – men Godhetskören tycker väl antagligen att detta är charmerande, eftersom det är en somalier som gjort det – allt som muslimer gör är i Godhetskörens ögon charmigt eller pikanta kulturskillnader) heter Ahmed Omar Mohamed. Straffet bestämdes till sex års fängelse för våldtäkt, grov våldtäkt och olaga frihetsberövande. Efter avtjänat straff skall han utvisas på livstid (jag undrar vad han hade fått för straff i Sverige?). När brottet begicks var Mohamed 16 år, vilket rätten tagit hänsyn till. Hade han varit över 18 hade straffet blivit betydligt hårdare.

Danska medier har skrivit mycket om domen, medan svenska medier tiger. Varför då? Ja, efter att man nu lyckats skapa sympati för somalierna, efter vad som hänt i småländska Forserum, vill man ju inte förstöra detta genom att berätta om sådana här triviala saker.

Apropå Forserum så är detta bara början på en tragisk utveckling som jag varnat för i många artiklar. När vissa invandrargrupper (som t ex muslimer i allmänhet och somalier och afghaner i synnerhet) växer alltmer, och börjar ta för sig alltmer, kommer detta att skapa stora konflikter i vårt land (som tyvärr också kommer att gå ut över de invandrare som är positiva för Sverige). Det kan inte uteslutas att rena nazistpartier väntar bakom knuten. Dessutom är det inte så enkelt som media framställer det.

Jag sympatiserar verkligen inte med ungdomar som mobbar eller till och med kastar sten på somaliska flickor (om nu detta är sant). Men saken är mer komplicerad. I något sammanhang (jag kommer inte ihåg om det var i radio eller på TV), där man diskuterade svårigheten för vissa invandrargrupper att integreras, och givetvis skyllde detta på de intoleranta svenskarna, som bland annat anklagades för att flytta sina barn från skolor med mycket invandrarbarn, till privata skolor (plötsligt antyder man att det faktiskt finns etniska svenskar, när det passar, medan man i nästa andetag förnekar att det finns etniska svenskar, när det passar) fick i alla fall en svensk kvinna komma till tals. På den skola där hennes dotter gick fanns många somaliska invandrare. Enligt henne så stod de flesta av invandrarbarnen i klungor på rasterna och ropade ”hora” eller ännu värre saker efter de svenska flickorna. Ibland tafsade de på de svenska flickorna och ibland uppträdde de hotfullt mot andra elever. Till slut bytte hon skola för sin dotter. Som sagt, saken har flera sidor. Media nämner bara en.

Den 30/8 kunde man i den ”kristna” tidningen Dagen (själv brukar jag kalla den för Gårdagen) läsa rubriken ”Främlingsfientlighet via SEA”. SEA står för ”Svenska evangeliska alliansen”, en samkristen organisation som står för biblisk kristen tro. Nu anklagar man denna organisation för att vara främlingsfientlig. Det är ju fullständigt absurt. Jag känner personligen Stefan Gustavsson, generalsekreterare för SEA. Att påstå att Stefan skulle vara rasist eller främlingsfientlig är så fel som det bara kan bli. Däremot säger Stefan, precis som kristna gjort i alla tider, sanningar som inte folk vill höra. Låt mig citera ett kort stycke ur Dagenartikeln:

För en kort tid sedan publicerade Mats Tunehag, styrelsemedlem i Evangeliska alliansen, en bloggtext där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor” och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.

Inte heller Mats Tunehag är rasist eller främlingsfientlig. Däremot är han väldigt kunnig när det gäller islam. Låt oss granska vad författarna till inlägget påstår.

1. ”…där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor.”

Påståendet är helt korrekt. Det är väl självklart att islam är en ”arabisk beduin-religion”. Vad är den annars? Den uppstod ju bland araber/beduiner på just 600-talet. Att den fastnat i 600-talets sedvänjor behöver man inte vara Sherlock Holmes för att observera. Möjligen skulle man kunna justera påståendet och säga att islam fastnat på 1100-talet (men arabvärlden på 600-talet och på 1100-talet var ganska så lik). Den moral och människosyn och den inställning till vetenskap, logik, förnuft etc som finns i islamvärlden idag (och speciellt då i arabländerna) har de facto stannat på 1100-talet. Jag har skrivit en flertal artiklar om detta (läs t ex den här artikeln).

Att sedan arabvärlden använder modern teknologi är något helt annat. Man kan använda teknologi och samtidigt mentalt leva på 1100-talet. Visserligen blir resultatet paradoxalt, när man som i Saudiarabien flyger moderna jaktplan samtidigt som man hugger händerna av tjuvar och dödar muslimer som konverterat till kristen tro och inte låter kvinnor köra bil (det tycks dock vara en förändring på gång när det gäller kvinnliga bilförare).

2. ”…och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.”

När jag var liten brukade man retas och säga, ”Den som sat han vat”, dvs den som t ex retade dig för att du tappade bollen, kanske själv tappade bollen en minut senare. Detta kan verkligen tillämpas på de okunniga personer som skrivit ovanstående. För det första kränker de Mats Tunehag genom det de skriver (men det är klart att kränka en etnisk svensk är ju vällovligt) och för det andra är de monumentalt okunniga. Nu är det i och för sig så att politiskt korrekta påståenden inte behöver grundas i kunskap eller sanning. De är sanna eftersom de är politiskt korrekta, ungefär som att den som höll med Stalin eller Hitler definitionsmässigt alltid hade rätt. Men låt oss nu försöka ta reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig.

Stämmer det att ”lögn och bedrägeri är en dygd när det gäller att utbreda islam”? Ja det stämmer! Hur vet jag det? Jo genom att gå till islams heliga skrifter. Islam är inte helt lätt att tolka. Förutom Koranen finns de s k Hadítherna. Dessa är samlingar av saker som Muhammed sagt och är lika bindande som Koranen själv. Vidare finns s k Siras, som är samlingar av berättelser om Muhammed och andra muslimska tidiga ledare. Dessa är inte bindande men vägledande. En ytterligare faktor är surornas (de olika böckerna i Koranen, det finns 144 st) tidsordning. Vissa suror säger emot varandra och då gäller den sist skrivna suran. Problemet är att surornas ordning i Koranen inte är temporal. T ex så anses sura 9 vara den sista eller möjligen den näst sist skrivna suran (nr 113 eller 114).

Sharíalagen, som formulerats av islams främsta teologer, utgör den slutgiltiga tolkningen av islam, som tar hänsyn till Koranen, surornas tidsordning, Hadítherna och Siras. Den anger hur islam rent praktiskt skall tillämpas på livets olika områden, både i stort och smått. Hur skall man förhålla sig till vetenskap? Hur skall man behandla muslimer som lämnar sin religion? Hur skall man behandla icke-muslimer? Vad är straffet för homosexualitet? Vad gäller när en kvinna har flytningar? Etc, etc (här hittar läsaren en kortfattad beskrivning av islams olika begrepp och tolkningsprinciper).

Min version av sharíalagen heter i engelsk översättning Reliance of the Traveller, och är sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri. Jag har valt denna version, eftersom den är mest allmängiltig (skiljer sig minst från de andra versionerna – skillnaderna är dock små, alla versioner är överens om att den som lämnar islam skall dödas och att homosexuella skall dödas). I den avdelning av sharíalagen som handlar om sanning och lögn läser vi i r8.2:

Talet är ett medel för att uppnå mål. Om ett lovvärt mål kan uppnås både genom att säga sanningen och genom att ljuga, är det olagligt att uppnå målet genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av att ljuga. När det är möjligt att uppnå ett sådant mål genom att ljuga men inte genom att säga sanningen, är det tillåtet att ljuga om att uppnå målet är tillåtet, och obligatoriskt att ljuga om målet är obligatoriskt [fetstil tillagt av mig].

Att erövra hela hela världen och lägga den under islam är ett obligatoriskt mål, enligt Koranen och enligt vad sharíalagen säger. Alltså är det obligatoriskt för varje troende muslim att förneka detta. I varje fall när de talar med journalister och politiker i Västvärlden (skulle muslimerna i Europa öppet säga som det är, skulle européernas inställning till islam dramatiskt förändras och då skulle målet äventyras). Tunehag har således helt rätt och författarna till artikeln i Dagen har helt fel. Punkt slut.

Du som tror att jag ljuger (jag måste ju ljuga, eller hur, eftersom det jag skriver inte är politiskt korrekt och allt som inte är politiskt korrekt är definitionsmässigt lögn), skaffa ovanstående bok själv (kan köpas från Amazon.uk och är förvånansvärt billig). Jag betvivlar att författarna till Dagenartikeln (Per Hammarström, historiker vid Mittuniversitetet, pingströrelsen och Anders P Lundberg, sociolog Linnéuniversitetet, Svenska kyrkan och Kristian Steiner, fredsforskare Malmö högskola, Vineyardrörelsen – när jag ser vilka högskolor som författarna representerar och deras specialiteter blir jag full av skratt, fredsforskare, jo ja tackar jag…) har studerat vare sig Koranen eller sharíalagen. Ändå (eller kanske på grund av detta) uttalar de sig om saker de inte är insatta i med sådan självsäkerhet och sådant förakt mot oliktänkande. Och här ser vi hur fördummande den politiska korrektheten är. Sanningen spelar ingen, fakta spelar ingen roll. Och så får man en världsbild som fjärmar sig alltmer från den verkligt verkliga verklighet som trots allt finns. Man kommer att tänka på några rader från Goethes skådespel Faust, ”Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka”. Det är bättre att hålla sig till sanningen än att surfa på den politiska korrekthetens våg. Visserligen blir man applåderad just nu, men ack så kortsiktigt. Snart så står man där med skammen och alla hånskrattar åt en. Nu finns förvisso en och annan i Godhetskören som har ett särskilt bra väderkorn, och när de märker att vinden håller på att byta riktning, ja då byter de snabbt åsikt, och hoppas att ingen kommer ihåg vad de stod för tidigare.

Man ondgör sig också i artikeln över att vissa människor är rädda för att islam skall ta över Europa. En av dessa är för övrigt undertecknad! Det är bara det att många, många mullor har själva den uppfattningen. De aktar sig för att säga detta till västerländska journalister, men när de predikar på fredagen i moskén eller talar till sina egna, framgår det klart och tydligt att de är övertygade om att Europa inom kanske 30 år kommer att vara en muslimsk kontinent. Flera demografer har precis samma uppfattning, vilket jag skriver om i andra artiklar. Enligt Norsk Statistisk Sentralbyrå, kommer Oslo att ha en muslimsk majoritet om ca 28 år!

Wikipedia skriver om fobi, "För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet". Agorafobi (torgskräck) eller klaustrofobi (cellskräck) är exempel på verkliga fobier (vanligtvis). Det är inte på något sätt farligt att vistas vare sig på öppna torg eller i trånga utrymmen (även om det senare kan upplevas som obehagligt). Arachnofobi (skräck för spindlar) kan vara, men är inte nödvändigtvis en fobi i egentlig mening. I varje fall om man bor i ett land där det finns livsfarliga spindlar. Churchills skräck för nazisterna var definitivt ingen fobi, den var synnerligen befogad. Som jag ser det så är rädslan inför den massiva invandringen av muslimer till Sverige och Europa befogad, av skäl som jag nämnt ovan och i mer i detalj i ett flertal andra artiklar på min blogg och hemsida. Det som media kallar islamofobi är en synnerligen relevant rädsla inför en kultur och en stor grupp människor som utgör reella hot mot vårt land, vår kultur och vår yttrande-, tryck-, åsikts- och religionsfrihet. Rädslan för islam är varken orimlig eller överdriven. Snarare kan man säga att Godhetskörens aningslöshet när det gäller islam är orimlig och överdriven, eftersom den totalt bortser från fakta. Trots att man aldrig läst Koranen etc anser man sig veta att islam är en av de goda krafterna i världen. Kanske kunde man kalla det för islamofreni (åtminstone om man fuskar lite i kökslatin).

Dagen efter att Dagen publicerat ovanstående artikel, fick SEA tillfälle att svara på kritiken. Detta visar att Dagen i alla fall vill ha en seriös debatt. Något man inte kan säga om de vanliga drakarna (möjligen med undantag för Svenska Dagbladet). Det är ytterst ovanligt att kristna får gå i svaromål i DN, Aftonbladet etc. Egentligen är det ju inte så konstigt. Den politiskt korrekta synen är osann och bygger inte på fakta, och är därför omöjlig att försvara i en ärlig debatt. Alltså måste man tysta motståndarna. Tack och lov för Internet! Jag misstänker att nästan alla journalister hatar Internet. Men det skulle de givetvis aldrig erkänna.
Kristers Blogg - Gluefox

 Mitt andra frihetsbrev.
Våra barns framtid ligger i våra händer.

Framtid för Sverige - Hans Bergström

Mitt första frihetsbrev har jag lånat av Hans Bergström, tidigare chefredaktör på DN. Han kallade det "Framtid för Sverige". Av en slump hittade jag det och sparade en del av det på min Verkstad i januari 2009. Då anade jag inte att det skulle tas bort. Det upptäckte jag 2010. Man kan undra varför han tog bort detta utmärkta dokument. Var det kanske alltför sanningsenligt?

Hans Bergström: 

Invandring 26 november 2003 www.framtidforsverige.nu

Frågan om invandring kan egentligen inte diskuteras utan att man samtidigt tar ställning i en del andra frågor, t.ex. hur bidragssystemen ska vara utformade, hur stort skattetrycket ska vara, hur mycket invandringen ska få kosta ställt i relation till annan offentligt finansierad konsumtion samt hur arbetsmarknaden ska fungera. Att ta ställning för eller emot minskad eller ökad invandring utan att samtidigt redovisa sin uppfattning också i de andra ovan nämnda frågorna är inte meningsfullt.

Egenförsörjning är frivillig för invandrare Den invandring som har skett till Sverige under de två senaste decennierna är den största förändringen som Sverige och dess folk någonsin gått igenom. Aldrig tidigare har så många människor från så främmande kulturer flyttat till Sverige på så kort tid. Den arbetskraftsinvandring vi hade under 1950, 60 och 70-talen kan inte jämföras med den invandring som sker nu. Dels var antalet invandrare i förhållande till svenskarna inte på långa vägar lika stort som nu, dels skedde invandringen på helt andra ekonomiska premisser. Arbetskraftsinvandringen var en vinst både för Sverige och invandrarna. De flesta som invandrade under denna period anpassade sig tämligen snabbt och är idag väl integrerade i det svenska samhället. Dessutom hade de som invandrade då krav på sig att försörja sig själva. Arbete och självförsörjning var en förutsättning för att få uppehållstillstånd i Sverige, liksom det fortfarande är i många andra länder. Sedan 1975 är dock kravet på egenförsörjning avskaffat i svensk lagstiftning. Sedan dess är det alltså i princip frivilligt för den som invandrar till Sverige att stå för sin egen försörjning eller att låta sig försörjas av skattebetalarna. Följdaktligen har arbetskraftsinvandringen minskat sedan dess medan invandringen av asylsökande har ökat. 1984 började asylinvandringen öka riktigt ordentligt och anta de proportioner som den har idag.

Endast 3% av invandrarna är flyktingar Invandringen idag sker från andra länder, där man har ett politiskt, religiöst och kulturellt klimat som är väldigt olikt det i Sverige. Samtidigt har regelverken kring invandringen förändrats sedan arbetskraftsinvandringens dagar. Idag är de flesta invandrare asylsökande från tredje världen, eller anhöriga till redan invandrade. Arbetslöshet och kriminalitet är betydligt högre bland dessa asylinvandrare än bland svenskar. Våra generösa bidragsregler och alltför släpphänta asylhantering gör att fel människor idag söker sig till Sverige. Endast tre procent av de som får uppehållstillstånd är flyktingar enligt Geneve-konventionens definition. Resten söker sig hit främst av ekonomiska skäl. Hade det handlat om rimligt högutbildade människor från OECD-länderna som i stor utsträckning försörjer sig själva så hade situationen varit en helt annan, både vad gäller kostnader och kriminalitet.Sveriges invandringspolitik är extremt generös Sverige, vars befolkning utgör c:a 2% av Europas, står för nästan 30% av de uppehållstillstånd som av humanitära skäl beviljas i Europa (UNHCR 2000). Åren 1990-94 gav Sverige permanent uppehållstillstånd (PUT) åt 111000 asylsökande. Finland gav PUT åt knappt 5000 och resten av Norden sammanlagt nästan 25000. Sverige gav flest uppehållstillstånd per 100000 innevånare - 1275 stycken. Holland, som gav näst flest, gav 332 per 100000 innevånare.Sverige har idag c:a 750000 invandrare som inte är egenförsörjande utan som försörjs via skatter. 450000 - nästan en halv miljon - är arbetslösa och 300000 är förtidspensionärer eller ålderspensionärer. Svenska arbetare och skattebetalare tvingas alltså avstå konsumtionsutrymme - privat konsumtion, offentlig välfärd, arbetstillfällen, sparande, fritid m.m. - för att betala uppehället för denna trekvarts miljon invandrare som inte försörjer sig själva. En stor del av dessa invandrare kommer från Mellanöstern och Afrika.Arbetsmarknaden efterfrågar inte folk från Mellanöstern Arbetsmarknaden idag efterfrågar inte outbildad arbetskraft i samma utsträckning som man gjorde under industrins glansdagar. Då fanns det arbete även för människor med väldigt låg utbildning. Idag är många av de som invandrar analfabeter eller näst intill. Givetvis har dessa svårare att anpassa sig till ett kunskapsintensivt samhälle än vad arbetskraftsinvandrarna hade till ett industribaserat samhälle. Detta medför att man måste lägga ytterligare resurser på att få dessa människor att lära sig svenska och på andra sätt se till att de blir effektiva på arbetsmarknaden. Ändå är det påfallande många som ännu efter tio år i Sverige knappt talar och förstår svenska, än mindre försörjer sig själva.

Invandring ger sämre välfärd Invandring och tillhörande problematik kostar idag så mycket att den påverkar all annan form av offentlig konsumtion. Den senaste och mest omfattande studien kring invandringens kostnader visar att invandringen kostar de svenska skattebetalarna 267 miljarder kronor årligen – 267 000 000 000 kronor per år. Det har under de senaste åren dragits in på nästan alla andra offentliga resurser såsom skola, vård och omsorg. BB läggs ner, dagisplatser blir färre, cancersjuka nekas smärtlindring i livets slutskede etc. Samtidigt ger man allt fler permanenta uppehållstillstånd till människor som dels inte behöver det, dels saknar rimlig vilja och förmåga att integreras med svenskarna och bli en resurs för Sverige. Faktum är att man från myndigheters och medias sida uppmanar invandrare att bibehålla och odla sin egen kultur och religion på bekostnad av integrationen med svenskarna. Detta har bl.a. lett till en hög kriminalitet bland vissa grupper av invandrare. Det handlar om grov våldsbrottslighet vilken så gott som uteslutande begås mot etniska svenskar. De straff som Sverige tillämpar avskräcker inte människor att begå grova våldsbrott.

Eftersom skattetrycket av flera skäl måste minska i Sverige och eftersom invandringen tar så enormt mycket konsumtionsutrymme i anspråk så måste kostnaden för invandringen minska. Annars har vi snart inget näringsliv eller välfärd kvar. Vi föreslår följande:

Stopp för asylsökande och flyktingar Invandring från länder utanför EU ska starkt begränsas. Detta gäller framförallt länder varifrån nuvarande asylinvandring sker. Invandringen från dessa områden har under de senaste decennierna varit exceptionellt stor och det har skapat stora problem för Sverige och svenskarna, inte minst ekonomiska. Sverige ska inte ta emot asylsökande och flyktingar. Hantering av asylsökande och flyktingar bör istället samordnas inom EU enligt det förslag som Storbritannien lade fram tidigare i år och som går ut på att asylsökande placeras i länder utanför EU, där deras ärende utreds innan de slussas vidare till ett till hemlandet närliggande område.

De asylsökande som nu befinner sig i Sverige ska inte få uppehållstillstånd. De ska istället snarast avvisas och återsändas. Personer som tagit sig till Sverige och som inte kan styrka sin identitet ska omedelbart avvisas till det land de senast kom ifrån eller till det land de själva anger att de ursprungligen kommer ifrån. Beslut om avvisning ska inte kunna överklagas. Inte heller ska det såsom nu är fallet finnas någon preskriptionstid efter vilken man kan ansöka om asyl på nytt, i händelse av att man har lyckats hålla sig undan avvisningen.

Andra invandrare än flyktingar och asylsökande: Att få permanent uppehållstillstånd kan komma ifråga först efter sju års vistelse i Sverige. Först efter att man fått PUT ska man kunna ansöka om att bli svensk medborgare. Vederbörande ska då ha ett arbete eller på annat sätt kunna försörja sig själv. Personen i fråga får inte ha begått något brott. I samband med ansökan om svenskt medborgarskap ska kunskapsprov i svenska, svensk historia och samhällskunskap erläggas skriftligen. Den sökande ska också skriftligen och muntligen intyga att han ämnar leva ett laglydigt liv och försörja sig själv. Skulle det i efterhand visa sig att en person har skaffat sig sitt medborgarskap på falska grunder ska medborgarskapet dras tillbaka och personen i fråga utvisas ur Sverige för all framtid. I samband med detta ska även personer som invandrat med anknytning till den utvisade också utvisas för all framtid. Dock ska anhörig- och anknytningsinvandring i princip inte vara tillåten, undantaget EU och övriga OECD-länder.

Sverige bör inrikta sig på att bedriva hjälpverksamhet i flyktingars omedelbara närhet i samarbete med övriga EU, istället för att låta dem flytta till Sverige. Sverige har inte råd att ta emot fler flyktingar eller asylsökande.

Flyktingar, asylanter och andra invandrare som inte är svenska medborgare och som begår brott i Sverige ska omedelbart utvisas för all framtid. Att vederbörande har hunnit skaffa sig barn under tiden i Sverige ska inte påverka beslut om utvisning. Människor som bär på smittsamma sjukdomar eller virus såsom exempelvis HIV ska inte tillåtas invandra till Sverige utan omedelbart avvisas utan annan vidare prövning. Test för HIV, Hepatit m.m. ska utföras på alla som ansöker om att invandra till Sverige.

Lägg ner integrationsverket och hemspråksundervisning Hemspråksundervisning ska inte ske i svenska skolor. Allt offentligt stöd till hemspråksundervisning ska omedelbart upphöra. Prioriteringen är att invandrare ska lära sig svenska så bra och så fort som möjligt.

Integrationsverket eller vad det för stunden råkar heta ska läggas ner. Likaså ska alla flyktingförläggningar stängas. Sverige ska inte bedriva någon invandring av asylsökande eller flyktingar. Immigrationsfrågor ska skötas av tullen och polisen.

Framtid För Sverige: Invandringspolitiskt manifest 2005 www.framtidforsverige.nu - 13 november 2005info@framtidforsverige.nu Bakgrund Generellt sett ser vi i Framtid För Sverige inget negativt med invandring. Ett visst utbyte behövs för att ett folk, en civilisation och en nation inte ska stagnera, förfalla och dö ut. När folk flyttar från ett land till ett annat måste det dock vara det "mottagande" folket som dikterar villkoren. Invandringen får inte vara av en sådan omfattning eller av sådant slag att det krävs några särskilda åtgärder eller resurser från det mottagande landet eller folket. En måttlig invandring kräver inga som helst integrationsåtgärder eller särskilda satsningar på invandrare, eftersom invandrarna integrerar eller assimilerar sig själva. Invandrarna bör heller inte tillhöra samma grupp avseende etnicitet, religion eller politisk åskådning i en sådan omfattning att de kan komma att utgöra egna intressegrupper i samhället. Målet med invandring bör vara assimilation snarare än integration.Så länge invandrare huvudsakligen skaffar barn med svenskar finns ingen risk att det svenska folket ersätts med främmande folk eller att främmande kulturer tvingas på svenskarna, förutsatt att invandringen inte sker i en alltför orimligt hög takt. De impulser som ändå når svenskarna och de sedvänjor som svenskarna tar till sig eller dem av de egna som de modifierar, tar de till sig på sina egna villkor och i sin egen takt. En sådan utveckling pågår ständigt och har alltid pågått och är, när den sker i rimlig takt och på för ursprungbefolkningen rimliga villkor, huvudsakligen positiv.När invandrare gifter sig och skaffar barn med andra invandrare - särskilt inom samma etniska, språkliga eller religiösa grupp - i större utsträckning än de gör det med svenskar, måste invandringen betraktas som negativ för Sverige och svenskarna. För att en invandring ska kunna betraktas som positiv eller åtminstonde oproblematisk måste den övervägande majoriteten av invandrare skaffa barn med svenskar, eller inte alls eller flytta härifrån. Om invandrare huvudsakligen gifter sig, skaffar barn, lever och verkar inom den egna etniska och/eller religiösa gruppen tenderar vi att få vad man skulle kunna kalla en balkanisering av Sverige. Det innebär att ett tidigare etniskt och kutlurellt tämligen homogent samhälle splittras upp i mer eller mindre rivaliserande enklaver i vilka relativt nyinflyttade minoritetsgruper dominerar samhället. Vi har åtskilliga historiska exempel på vart en sådan utveckling leder, inte minst i Europa.Negativa konsekvenser av svensk invandringspolitik Den invandring som skett till Sverige under de tre senaste decennierna är huvudsakligen negativ av framförallt följande skäl: Svenska folket har inte i förväg informerats om den kommande omfattningen av, villkoren för eller konsekvenserna av den invandring som initierades 1984, då Sverige öppnade upp sin invandringspolitik väsentligt. Frågan diskuterades inte på allvar i valrörelserna vare sig 1982 eller 1985 (inte senare heller, för den delen). Man har inte talat om för svenskarna hur stor invandringen kommer att bli och hur stor kostnaden för den kommer att bli. Inte ens när riksdagspartierna blir tillfrågade om att utreda kostnaden, är de beredda att ge svenska folket ett svar. Av detta kan man dra två slutsatser: För det första måste man anse att svensk invandringspolitik genomförs och har genomförts mot svenska folkets vilja; för det andra kan man konstatera att ansvariga politiker och tjänstemän rimligen anade att svenskarna inte skulle acceptera en invandringspolitik som den vi har nu, om de hade blivit tillfrågade. Därför låter man än idag bli att fråga och man ger heller inga svar ens när man får frågan. Det alltmer forcerade svaret på all kritik mot invandringspolitiken blir att svenskarna inte gjort tillräckligt för att lyckas med integrationen av invandrarna, att svenskarna inte är tillräckligt toleranta, att mer resurser måste överföras från svenskarna till invandrarna, vilket i sin tur "motiverar" ett allt högre skattetryck. Invandrare kommer huvudsakligen från de kulturer som fungerar allra sämst i ett västerländskt samhälle. Deras komeptensprofil avseende bl.a. utbildningsnivå och språkkunskaper är sådan att de inte efterfrågas på en västerländsk arbetsmarknad. Utbildnignar i hemlandet är sällan direkt jämförbar med svensk utbildning inom samma kompetensområde. Även om utbildningsnivån hos en del invandrare är hög, ställs i Sverige också allt högre krav på goda eller mycket goda språkkunskaper inom framförallt svenska och engelska. Dåliga språkkunskaper bidrar till att invandrare som känner sig tillräckligt välutbildade ändå inte får de jobb de anser att de har rätt till. Eftersom invandrare generellt sett inte har ordnat arbete innan de kommer till Sverige, hamnar de ofta i bidragsberoende. Invandrares benägenhhet att hemfalla åt grov vålds- och sexualbrottslighet är betydligt högre än ursprungsbefolkningens. Brottsligheten riktar sig dessutom huvudsakligen mot ursprungsbefolkningen, vilket givetvis bidrar till aversionen och fientligheten från svenskarna gentemot invandrarna. Medan svenskar huvusakligen identifierar sig med nationen, identifierar sig invandrare i betydligt större utsträckning med familjen, övriga släkten, klanen och den egna etniska och religiösa gruppen. Man hyser bland invandrare inte samma tilltro till nationen, eftersom det i hemländerna är klanen och släkten snarare än nationen som står för tryggheten och välfärden. Man betraktar ofta den egna kulturen som högre stående än den svenska och har ingen ambition att assimilera sig med svenskarna. Invandrare gifter sig och skaffar barn huvudskligen inom den egna gruppen, vilket bibehåller deras särart och förstärker deras etniska självkänsla. Vidare är invandrarnas kultur ofta så beskaffad att invandrade män och deras ättlingar tillåts skaffa barn med svenska kvinnor - och gör det - medan invandrade kvinnor inte är tillgängliga för svenska män. Allt detta är synnerligen negativt ur assimilationssynpunkt, eftersom det bidrar till enklaviseringen och uppdelningen av Sverige i olika etniska, religiösa och språkliga grupper. Den ekonomiska politiken som bedrivits i Sverige under de senaste decennierna, ehuru negativ också ur andra aspekter, är inte förenlig med en stor invandring från de samhällen vilka huvuddelen av våra invandrare tillhör. Sveriges ekonomiska politik innebär att svenskarna får ta de ekonomiska konsekvenserna av invandringen, ovanpå konsekvenserna i form av brottslighet, i mycket större utsträckning än vad som är fallet i en del andra västerländska samhällen, t.ex. USA. Även om invandrares kompetens och utbildningsnivå ofta starkt överdrivs från politikers och massmedias håll, skulle säkert fler invandrare än idag kunna vara självförsörjande om vi hade andra regelverk och lägre skatter. Med dagens omfattande, relativt invandrares ursprungsländer, sociala skyddsnät, vilket finansieras med Västvärldens högsta skatter, saknas incitament för invandrare (liksom även för svenskar) att försörja sig själva. Skatten på arbete är alldeles för hög för att tillräckligt många ska våga starta bärkraftiga företag och framförallt, våga anställa. Skattetrycket har även lett till att större företag anställer allt färre och istället gör sig av med arbetskraft. Detta medför att invandrare kommer till ett land där det redan råder hög arbetslöshet. Invandrare konkurrerar med svenskar på en allt kärvare arbetsmarknad. Sverige importerar arbetslöshet ovanpå den som redan finns här. En stor grupp av invandrarna är muslimer. De värderingar som företrädare för islam i Sverige förespråkar är inte förenliga med det svenska samhället och den svenska kulturen. Sverige är huvudsakligen ett sekulärt, liberalt och jämlikt samhälle och islam står på många punkter i direkt opposition till det samhälle som de flesta svenskarna vuxit upp i och vill fortsätta leva i. Krav för en lyckad invandringspolitik För att en invandring ska betraktas som lyckad måste följande vara uppfyllt: Invandrarna får inte belasta samhället rent ekonomiskt mer än vad svenskarna i gemen gör. Det får inte finnas några stora skillnader i t.ex. sysselsättning, egenförsörjning, bidragsmottagande mellan invandrare och svenskar. Om invandringen är optimal borde skillnaderna snarare vara till invandrarnas fördel. Invandrarna bör huvudsakligen gifta sig och skaffa barn med svenskar, detta gäller särskilt invandrarkvinnor eftersom de kulturer varifrån en stor del av våra invandrare kommer är väldigt patriarkala jämfört med den svenska. Ett stärkande av patriarkala kulturer i Sverige skulle inverka negativt på ett samhälle som Sverige, där vi värdesätter jämlikhet mellan könen. Invandrarna får inte uppvisa en högre brottslighet än svenskarna, tvärtom bör den vara lägre. Särskilt viktigt är det att invandrare inte är inblandade i våldsbrottslighet och sexualbrottslighet och framförallt är det viktigt att deras brottslighet inte riktar sig till och drabbar svenskar i större utsträckning än den drabbar deras egen grupp/grupper. Vi tror att det är nödvändigt att förända svensk invandringspolitik så att den blir mer restriktiv och så att den lägger större ansvar för försörjning och assimilation på invandraren samtidigt som man lyfter kraven från svenskarna. Detta kommer i förlängningen att leda till att vi får en befolkning som känner samhörighet med Sverige och svenskarna, eftersom de i större utsträckning kommer att vara svenskar samt att vi får färre och mindre allvarliga konflikter mellan invandrare och svenskar. Några förslag i korthet till bättre invandringspolitik Nedanstående förslag gäller invandrare från länder utanför EU. För de nordiska länderna och för EU bör nuvarande bestämmelser fortsätta att gälla. Endast sex månaders temporärt uppehållstillstånd under de första sju åren (förnyas varje halvår om vederbörande försörjer sig själv och inte är kriminell). Bostad och arbete - med lön som räcker till bostad och livets nödtorft, samt till eventuella barns skolgång, försäkringar för sjukvård för invandraren själv samt dennes barn - ska vara ordnat och intygat av arbetsgivare och hyresvärd INNAN ankomst till Sverige. Om arbetet upphör ska det temporära uppehålsstillståndet dras tillbaka och invandraren utvisas. Invandrare och deras anhöriga ska inte vara berättigade till några som helst bidrag från svenska skattebetalare oavsett omständigheter, förrän de fått permanent uppehållstilsstånd. Egen eller barns sjukvård och skolgång får invandraren själv finansiera antingen kontant eller genom försäkringslösningar. Invandrare som begår brott som kan ge fängelse ska utvisas på livstid från Sverige. Först efter sju år kan permanent uppehållstillstånd sökas. För att PUT ska erhållas ska invandraren genom skriftligt och muntligt prov visa att han har erforderliga kunskaper i svenska språket, svensk historia och samhällskunskap. Invandrare bör generellt sett inte erhålla svenskt medborgarskap. Undantag kan göras om invandraren har permanent uppehållstillstånd och har bott i Sverige i minst tio år, om vederbörande är gift med en svensk och har barn med sin svenske make, om barnen är födda här och barnen aldrig innehaft annat medborgarskap än svenskt. Villkor ska vara att invandraren säger upp sitt/sina andra medborgarskap, att han eller hon aldrig erhållit bidrag från stat, landsting, region eller kommun i Sverige samt aldrig begått något brott. Först efter PUT ska man vara kvalificerad att erhålla svensk skattefinansierad offentlig service. Endast svenska medborgare ska vara tillåtna att inneha tjänster inom lärarkår, polis, militär, chefsbefattningar inom offentlig förvaltning, politiska uppdrag eller andra tjänster inom dessa näringar. Endast barn som har minst en svensk förälder (person som innehar och endast innehaft svenskt medborgarskap) ska kunna bli svenska medborgare. För övriga barn gäller ovanstående regler. Endast svenska medborgare ska ha rätt att rösta i val till kommun, landsting, region, riksdag och EU-parlamentet. Ansökan om att invandra till Sverige ska ske från hemlandet. Invandrare som reser till Sverige utan giltiga resedokument eller godkända handlingar för invandring enligt punkterna ovan, ska omedelbart utvisas på livstid från Sverige. De som inte kan avvisas ska hållas fängslade tills de kan avvisas. Sverige ska inte tillåta invandring på s.k. humanitära grunder, av flyktingskäl, på förföljelsegrunder (religion, etnicitet, sexuell läggning). Alla som vill invandra till Sverige ska ansöka om det från hemlandet och kunna bevisa att de har sin försörjning tryggad och därmed inte kommer att ligga svenska skattebetalare till last. geovisit(); <img src="http://visit.geocities.yahoo.com/visit.gif?us1232380870" alt="setstats" border="0" width="1" height="1">  /Hans Bergström Mitt första frihetsbrev. Våra barns framtid ligger i våra händer.