Mitt femte frihetsbrev är hämtat från Kristers förstklassiga hemsida: gluefox.com
I
Svenska Dagbladet
kunde man den 25/10 2012 läsa en artikel av Jesús Alcalá (som ofta
skriver mycket intressanta och politiskt inkorrekta inlägg) med rubrik
"Värnandet om trossamfund kör över individen". Alcalá skriver bl a:
Hösten 2002 får riksdagens utrikesutskott i uppdrag att se över
vår hållning till islam. Utskottet rådfrågar experter, studerar relevant
litteratur, besöker muslimska länder. Tre år senare läggs ett
betänkande fram. Slutsatserna är: Vi måste ha större förståelse för
muslimskt tänkesätt. Vi måste ha klart för oss den "speciella roll
medierna har för att muslimer /…/ porträtteras på ett rättvist sätt". Vi
måste inse att protesterna mot smädelse av profeten Muhammed
"illustrerar vikten av att ha kännedom om islam och vad som i den
muslimska traditionen betraktas som heligt och okränkbart". Vi måste
begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för "en livsstil i
västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och
dekadent". Vi måste vara medvetna om att dessa livsstilsföreteelser
faktiskt är "synliga i vårt samhälle" och att vi därför måste "idka
självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar". Vi måste
respektera "de rädslor och farhågor som finns i den muslimska världen
inför moderniteten och det västliga inflytandet". Vi måste respektera
den muslimska världens "rädsla för att västligt inflytande leder till
moraliskt förfall". (Utrikesutskottets betänkande 2005/06:UU8)
Riksdagen bifaller utrikesutskottets förslag, med acklamation.
Allt sker i välmening. Ändå — innebörden var att miljontals enskilda
människor som råkat vara födda i muslimska länder klumpades ihop till en
massa, en samlad religiös betingelse. Innebörden var också ett slags
avbön för den samhälls- och människosyn de västliga demokratierna står
för. Innebörden var därtill att troende och sekulära muslimer som
förföljs och fängslas för att de förfäktar idén att mänskliga fri- och
rättigheter är allmängiltiga, att dessa människor sveks.
Hur typiskt är inte detta! Välmenande svenskar, som vill så väl, och så
blir det så fel varenda gång. Igen och igen faller man på knä i stum
beundran inför Muhammed och hans mullor, samtidigt som man sviker
islamvärldens kvinnor och de som tillhör andra religioner, eller är
sekulariserade. Och det beror på att den politiska korrekthetens tryck
gör det omöjligt att seriöst diskutera och analysera känsliga
frågeställningar, som t ex islam. Att Riksdagen enhälligt biföll
förslaget är fullständigt självklart. Allt annat vore otänkbart!
Riksdagsbeslut av den här typen innebär helt enkelt VM i godhet. Alla
vill överbjuda varandra i att vara mest god (för den just nu aktuella
definitionen av begreppet "god", vänligen besök
Aftonbladets eller
Dagens Nyheters
hemsida). Enkelt uttryckt kan man säga att "god" är ekvivalent med att
vara politiskt korrekt! Politiskt korrekt = god. Inte politiskt korrekt =
ond. Våra politiker och journalister och intellektuella sitter fast i
den politiska korrekthetens järngrepp, där ingen vågar säga något annat
än det tillåtna. Tillåtet av vem? Ja det är det som är det fantastiska
med politisk korrekthet. Det är som att den politiska korrektheten har
fått ett eget liv och även förtär sin egen skapare.
Alcalá citerar från Utrikesutskottets betänkande, "Vi måste begripa den
förfäran som muslimska samhällen känner för 'en livsstil i västerlandet
som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent'". De
flesta kristna, som tar sin tro på allvar, anser också att mycket i det
Västerländska samhället är ogudaktigt, omoraliskt och dekadent (även om
där också finns mycket positivt, som till stora delar saknas i
muslimvärlden — mänskliga fri- och rättigheter, musik, fri litteratur,
fri konst, vetenskap och mycket, mycket annat). Tänk om man skulle
uppvisa samma förståelse när kristna kommer med liknande kritik av
Västvärldens depraverade livsstil! Men detta vore givetvis helt
otänkbart. Då går Godhetskören i taket över de kristnas intolerans och
inskränkthet. Men när muslimer säger exakt samma sak, då faller man ned i
tillbedjan som inför Godheten själv.
Västvärldens livsstil och moral befinner sig på total kollisionskurs med
islam. Det finns i stort sett inga som helst gemensamma nämnare. I
islamvärlden se vi en nästan total frånvaro av de fri- och rättigheter
som vi ser som självklara och som omistliga delar av ett demokratiskt
samhälle. Ändå är vi beredda att lägga oss platt inför den muslimska
kulturen. Det minsta man kan säga är att det är märkligt!
Islam är exempelvis helt emot abort (med vissa undantag t ex att
kvinnans liv är hotat). Hur kommer det sig att de riksdagsmän, som
tuggar fradga varje gång en kristen ifrågasätter om aborter verkligen är
till för de ofödda barnens bästa, inte har något att säga när det
gäller islams abortsyn? Samtidigt som de skriver i betänkandet att vi
måste "idka självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar",
så idkar man allt annat än självkritik när kristna påtalar problem i
vårt samhälle. Då vill man i stället sätta munkavle på de kristna (nu
kan man inte det, än så länge, men det framgår ändå klart att man skulle
vilja om man kunde).
Nu är vi i Sverige inte ensamma om att ohöljt beundra islam och att
vilja begränsa vad som får sägas om denna religion (om det är negativt).
FN:s organ för mänskliga rättigheter, Human Rights Council, förklarade
redan 2008 att kritik mot islams sharíalagar (som t ex säger att den som
lämnar islam skall dödas) eller speciella fatwas (t ex att Salman
Rushdie skall mördas) inte tolereras inom rådet. Dvs det FN-organ som
skall bevaka mänskliga rättigheter får således inte längre kritisera den
sharíalag som säger att den som lämnar islam skall dödas och att
homosexuella skall dödas. Human Rights (mänskliga rättigheter) i FN:s
tappning är således rättigheten att mörda alla som inte böjer sig under
islams "rätts"system. Det hela är i och för sig inte speciellt
anmärkningsvärt, eftersom skurkstaterna idag dominerar hela FN (genom
sin numerär).
2011 antog FN:s Generalförsamling en resolution som fördömer stereotypa
bilder av troende, t ex negativ profilering (att man väljer ut
exempelvis uppenbara muslimer i 20-30-årsåldern framför 90-åriga tanter
med rollator för extra scanning på flygplatser) och stigmatisering (ett
inneuttryck så gott som något) av människor på grund av deras religion.
Resolutionen uppmanar medlemsländerna att vidta effektiva åtgärder för
att handskas med och stoppa allt sådant. Även om det inte sägs klart så
handlar det i själva verket om att förhindra kritik av islam (kristna
och judar är ju vana att kritiseras och stereotypiseras och står
dessutom på yttrandefrihetens sida och vill inte ha lagar som förbjuder
kritik av sina respektive religioner). FN uppmanar således
medlemsländerna att lagstifta så att i princip all kritik av olika
företeelser inom islam (dödandet av den som lämnar islam, mannens
överhöghet över kvinnan etc) och varje form att skämt om islam
(karikatyrer etc) förbjuds.
När det gäller förföljelse mot vissa religiösa grupper eller den som
lämnar en religion och liknande, så finns redan i Västvärlden
tillräcklig lagstiftning mot sådant. Där innebär FN-resolutionen att slå
in öppna dörrar. Däremot finns
inte religionsfrihet (annat än
möjligen på papperet) i länder där islam har stort inflytande. I
Pakistan, Iran etc dödas den som lämnar islam (om det inte blir en sådan
proteststorm i Väst att man inte vågar genomföra avrättningen, vilket
ibland händer — nyligen hotades en förståndshandikappad flicka i
Pakistan, som felaktigt påstods ha rivit sönder någon av islams heliga
skrifter, med dödsstraff, vilket tack och lov väckte starka
internationella protester). Så det ironiska är att muslimerna vill ha
lagar som förbjuder negativ kritik av religioner, trots att de själva, i
sina egna länder, inte lever upp till detta. Därför förtjänar islam att
skarpt kritiseras, så länge man bryter mot de grundläggande mänskliga
rättigheterna (religionsfrihet, yttrande och åsiktsfrihet etc). Det är
inte de andra religionerna eller ateisterna som hotar islam. Det är
islam som hotar alla andra!!! Jag återkommer strax till detta.
Muslimska delegationer har i samma anda gång på gång uppvaktat EU och
försökt få EU att införa förbud mot kritik av religioner (läs islam —
men än så länge är det inte politiskt möjligt att enbart förbjuda kritik
av islam, så därför inkluderar muslimerna alla religioner i detta
förbud). Än så länge har muslimerna inte lyckats i sitt uppsåt, men de
blir snabbt allt fler i Europa och får därmed allt större inflytande.
Och droppen urholkar som bekant stenen, inte genom sin kraft, utan genom
att ofta falla. Så jag fruktar det värsta. Och vi kan redan se exempel
på vad som håller på att hända.
Den 15/2 2011 dömdes den österriska aktivisten Elisabeth
Sabaditsch-Wolff till att böta 480 euro för "hatpropaganda" (för fler
detaljer
läs här).
Hon är dotter till en österrikisk diplomat och har vuxit upp i olika
muslimska länder som Irak, Iran, Kuwait och Libyen och har även som
vuxen arbetat i flera av dessa länder. Hon känner således väl till hur
islam fungerar och hur denna religion påverkar de samhällen den
dominerar.
Hennes brott bestod i att hon citerat Koranen och hadítherna under ett
seminarium. Först anklagades hon för uppmaning till hat, något som hon
frikändes från. Åklagaren, som insåg att denna åtalspunkt inte skulle
gillas, inkluderade därför "nedvärdering av en legalt erkänd religiös
tro" bland åtalspunkterna och det var detta hon fälldes för.
Att något sådant kan vara möjligt i ett europeiskt land, som säger sig
vara sekulariserat, och som också påstår sig stå upp för yttrande- och
tryckfrihet, är inte lätt att förstå. Hon har ju bara citerat islams
egna heliga skrifter, utan att själv lägga till något. I och för sig är
Koranen och hadítherna så fulla av hat, att många citat från dessa
källor automatiskt blir ett hatbrott (men det är inte hat riktat
mot islam utan
från islam mot bl a icke-muslimer).
I mängder av artiklar både på min hemsida och på min blogg har jag gett
otaliga exempel på vad islams styrande dokument säger om kvinnor, den
som lämnar islam, äktenskap med barn etc, etc. Bl a så ingick i åtalet
att
Elisabeth Sabaditsch-Wolff sagt att "muslimer våldtar barn på grund av
sin religion". Detta påstående, även om det är tillspetsat, har sin
grund i vad islams heliga skrifter säger. Det är ett faktum att Muhammed
gifte sig med en 6-årig flicka (han var då 56) och sedan fullbordade
äktenskapet (dvs hade samlag med flickan) när hon fyllt 9. I Hadith
enligt Bukhari, Bok 62, nr 64 (det finns f ö flera hadither i samma
samling vilka alla säger precis samma sak):
Berättade Aisha; att Profeten gifte sig med henne när hon var sex år
gammal och sedan fullbordade äktenskapet när hon var nio år gammal.
Hisham sade; Jag har fått mig berättat att Aisha stannade hos Profeten i
nio år (dvs till hans död).
Som sagt, det är inte jag eller Elisabeth Sabaditsch-Wolff som säger
detta. Det är islams heliga dokument, vilka är absolut bindande för
varje troende muslim, som säger detta (hadítherna har samma auktoritet
som Koranen för en rättrogen muslim). I muslimska länder så ser männen
Muhammeds äktenskap med Aisha som en legitimering av äktenskap med barn.
Egypten, som idag styrs av Muslimska Brödraskapet, håller just nu på
och inför lagar som skall tillåta denna typ av äktenskap. Den nya lagen
kommer att tillåta flickor att gifta sig redan när de fyllt 14 (tidigare
var lägsta åldern för äktenskap 18), men många fruktar att det bara är
första steget (
läs mer om detta här!).
I Sverige räknar vi alla sexuella handlingar mellan vuxna och barn som
våldtäkt, även om barnet gått med på det, ja även om barnet till och med
skulle tagit initiativet. Eftersom vi svenskar betraktar oss som de
godaste människorna på jorden, ja som de godaste varelser som någonsin
levat någonstans i Universum, vill vi gärna exportera vår lagstiftning
och moral till alla andra länder, för att på så sätt lyckliggöra dem. Vi
kritiserar skarpt Polen och Irland för att de inte tar lika lätt på
aborter som vad vi gör. Vi kritiserar andra länder som har en annan
kvinnosyn än vad vi har. Och vi kritiserar (med all rätt) mycket skarpt
Thailands sexindustri med mycket unga prostituerade. Etc, etc. Men så
fort det kommer till islam, ja då upphör all kritik och vi faller ned i
stum beundran av denna fantastiska religion (som nästan anses vara
godare än t o m Miljöpartiets språkrör och Centerns Annie Lööf). Därför
har MP och C etc inget att säga om de barnäktenskap som förekommer i
islamvärlden (Egypten har länge varit ett ganska sekulariserat land — i
länder som Syrien, Jordanien, Yemen etc förekommer äktenskap med flickor
i 10-årsåldern och yngre). Då tiger vi. Och tittar bort. Österrike
tycks lida av liknande problem. När det gäller islam så är det således,
enligt Godhetskören, fullt ok att vuxna män har samlag med 9-åriga
flickor. Det är bara en spännande, kulturell färgklick i det mänskliga
menageriet. Och så dömer man en människa till böter för att hon sagt,
det som islam själv säger. Därför kan man indirekt säga, att när man
dömer Elisabeth Sabaditsch-Wolff för att hon citerar islams heliga
skrifter, så är det islam själv man dömer, utan att man inser detta. Och
det visar att den politiska korrektheten är till idioti fördummande.
I Australien dömdes 2005 två pastorer, Daniel Nalliah och Daniel Scot,
till böter, för att de under ett seminarium och i ett nyhetsbrev och i
en artikel på Internet, varnat för islams växande inflytande och
kritiserat hur icke muslimer behandlas i muslimska länder, och dessutom
hävdat att jihad innebär islams anspråk på att dominera världen (när det
gäller jihad så har dessa pastorer helt rätt, det är bara att läsa
islams heliga skrifter för att inse att så är fallet — jag har flera
artiklar där jag bevisar detta genom citat (läs t ex slutet av
denna artikel).
Efter flera års processande, med juridisk hjälp från bl a The Becket
Fund for Religious Liberty, så frikändes till slut Nalliah och Scot. Och
nu kommer vi till det verkligt absurda. Daniel Scot kommer från
Pakistan, och var där tidigare åtalad enligt den berömda hädelselagen,
anklagad för att ha hädat profeten Muhammed, eftersom han vägrat att
lämna sin kristna tro och konvertera till islam (och Godhetskören
jublar). Internationella påtryckningar gjorde att det aldrig blev någon
rättegång. Scot och hans familj tvingades sedan att fly från Pakistan på
grund av mordhot från fundamentalistiska muslimska grupper. Intressant
att han då, några år senare, i den politiska korrekthetens namn, döms
till böter i Australien för att han påstår att islam förtrycker andra
religioner. Scot själv är ju ett levande bevis på att så verkligen är
fallet! Som jag skrev i en bloggartikel nyligen, så är exempel av den
här typen så absurda att de trotsar varje logisk förklaring. Endast
andliga förklaringar återstår!
Läs gärna vad Wikipedia skriver om processen mot Nalliah och Scot.
Tumskruvarna dras långsamt åt.
Med anledning av den obehagliga utveckling mot censur som vi ser i
Västvärlden idag har också människor börjat vakna till liv. Alla känner
givetvis till Mr Bean, spelad av Rowan Atkinson. Denne har också gjort
mer seriösa roller både inom film och teater. Han har sedan lång tid
tillbaka engagerat sig mot de begränsningar av yttrande- och
åsiktsfriheten som skett i England under de senaste åren. Den 16/10 2012
höll han ett mycket viktigt tal under en konferens med organisationen
"Reform Section 5" (Kampanjen för att Reformera Sektion 5 — detta är den
omstridda lag i England som används för att täppa till munnen på den
som inte är politiskt korrekt). Hela talet finns på
denna videofilm.
Atkinsons tal är textat till engelska, men eftersom jag anser hans tal
vara så viktigt, och att dessutom länkar tenderar att bli döda, så har
jag översatt hela talet till svenska. Det är långt, men som sagt,
viktigt!!!
Rowan Atkinson:
Min utgångspunkt när det gäller yttrandefrihet är min passionerade tro
att det näst mest värdefulla i livet är rätten att uttrycka sig fritt.
Det absolut mest värdefulla, menar jag, är mat i munnen, och det tredje
mest värdefulla är tak över huvudet.
Men en fixpunkt för mig när det gäller nummer två, är att yttrandefrihet
ligger precis under behovet att upprätthålla själva livet.
Det beror på att jag åtnjutit yttrandefrihet i det här landet under
hela mitt professionella liv och förväntar mig helt och hållet att
fortsätta att göra detta.
Personligen tror jag att det är mycket osannolikt att jag kommer att
arresteras på grund av de lagar som finns för att begränsa
yttrandefriheten, på grund av den otvivelaktigt privilegierade position
de personer har, som har en hög publik profil. Så min oro är inte så
mycket för min egen skull, utan mer för de som är mer sårbara på grund
av sin lägre profil. Som den man i Oxford som arresterades för att han
kallat en polishäst för "gay". Eller tonåringen som kallade
Scientologikyrkan "en kult". Eller kaféägaren som greps för att han
visade bibelcitat på en tv-skärm.
När jag hör om en del av dessa löjliga brott och anklagelser, minns jag
att jag varit inne på precis detta ämne tidigare i ett mer teatraliskt
sammanhang. Jag gjorde för några år sedan en show kallad "Inte Klockan
Nionyheterna" och vi gjorde en sketch, där Gruff Rys Jones spelade
konstapel Savige. En genuint rasistisk poliskonstapel som jag, i
egenskap av hans befäl, ger en utskällning för att han arresterat en
svart man för en hel radda av löjliga, överdrivna och orimliga
anklagelser.
De anklagelser för vilka konstapel Savige arresterade Mr Winston Kodogo,
boende på 55 Mercer Road, var följande: Gått på sprickorna i
gatubeläggningen. Gått iklädd en skrikig skjorta i ett bebyggt område
under dygnets mörka timmar. Och en av mina favoriter, Gått omkring
överallt. Han var också arresterad för att ha urinerat i en offentlig
bekvämlighetsinrättning och tittat på "mig" på ett konstigt sätt. Vem
kunde tro att vi till slut skulle få en lag, som tillåter livet att
imitera konsten så exakt?
Jag läste någonstans en försvarare av status quo, som menade att det
faktum att gay-häst-fallet lades ner efter att den gripne mannen vägrat
att betala böterna, och att scientologifallet också lades ner i ett
visst skede av utredningen, var bevis för att lagen fungerade bra. Helt
bortseende från det faktum att enda orsaken till att dessa fall lades
ner var publiciteten de hade dragit på sig. Polisen kände att
förlöjligandet lurade bakom hörnet, och tog tillbaka sina anklagelser.
Men de tusentals andra fall, som inte fick publicitetens syrgas då? Som
inte var tillräckligt löjliga för att attrahera medias uppmärksamhet?
Även när det gäller de fall där anklagelserna togs tillbaka, blev
människor arresterade, förhörda, dragna inför domstol och sedan släppta.
Det är inte lagen fungerande på rätt sätt. Det är censur av det mest
kränkande slag, garanterad att ha, som Lord Dear säger, "en avkylande
effekt på friheten att tala och friheten att protestera". Parlamentets
Kommitté för Mänskliga Rättigheter summerar, som ni kanske vet, hela
frågeställningen mycket bra genom att säga, "medan att arrestera den som
protesterar genom att använda hotande och kränkande tal kan, beroende
på omständigheterna, vara ett proportionellt gensvar, så tror vi inte
att tal eller uppförande som enbart är förolämpande någonsin borde
kriminaliseras på detta sätt."
Det uppenbara problemet med att olagligförklara förolämpningar är att
alltför många saker kan tolkas som sådana. Kritik kan lätt uppfattas som
förolämpande av vissa grupper och förlöjligande kan uppfattas
kränkande. Sarkasm, orättvis jämförelse, ja bara att hävda ett
alternativt sätt att se på saker jämfört med det ortodoxa, kan tolkas
som förolämpande, och eftersom så mycket kan uppfattas som förolämpande
är det knappast förvånande att så många saker har uppfattats på detta
sätt. Som de exempel jag gav nyss.
Fastän den lag vi diskuterar har funnits i lagboken under 25 år, är det
kännetecknande för en kultur, vars tänkande tagit kontroll över
partiprogrammet hos en rad av regeringar — vilka haft en rimlig och
välment ambition att kontrollera anstötliga element i samhället — att
den har skapat ett samhälle av en extraordinärt auktoritär och
kontrollerande natur. Det är vad man skulle kunna kalla, "den nya
intoleransen", en ny men intensiv önskan att sätta munkavle på
dissidenternas obekväma röster.
"Jag är inte intolerant" säger många människor. Säger många högt
utbildade, liberala personer med len röst. "Jag är bara intolerant mot
intolerans." Och människor tenderar att nicka klokt och säga "Oh ja,
visa ord". Och ändå, om man tänker djupare på detta odiskutabla
påstående i mer än 5 sekunder, så inser man att vad man förespråkar är
att man ersätter en slags intolerans med en annan. Vilket för mig inte
representerar något framsteg alls.
Underliggande förutfattade meningar, orättvisor eller bittra känslor
kommer man inte åt genom att arrestera människor. Detta kommer man i
stället åt genom att dessa frågor luftas, diskuteras och behandlas
utanför den legala processen. För mig är det bästa sättet att öka
samhällets motstånd mot kränkande och hotande tal att tillåta mer av
detta. Precis som med barnsjukdomar så kan man bättre så emot de
bakterier som man exponerats för. Vi behöver bygga upp vår immunitet mot
att bli kränkta, så att vi kan handskas med de frågor som helt
berättigad kritik kan väcka. Våra prioriteter borde vara att ta hand om
budskapet, inte budbäraren. Som president Obama sade i ett tal i FN för
bara en månad sedan eller så, "Lovvärda försök att begränsa
yttrandefriheten kan bli ett verktyg för att tysta kritiker eller
förtrycka minoriteter."
Det starkaste vapnet mot hatfullt tal är inte förtryck, det är ännu mer
tal. Och det är essensen av min tes, mer tal. Om vi vill ha ett robust
samhälle, måste vi ha mer robust dialog och det måste inkludera rätten
att förolämpa och att förnärma. Och, som Lord Dear säger, "Ni vet,
friheten att vara icke förolämpande är ingen frihet alls". Upphävandet
av formuleringarna i denna klausul (Sektion 5) kommer bara att vara ett
litet steg, men kommer, hoppas jag, att vara ett kritiskt sådant i det
som skall bli ett långsiktigt projekt; att stoppa och långsamt spola
tillbaka den krypande kulturen av censur. Det är, enligt min åsikt, en
liten skärmytsling i slaget om vad Sir Salman Rushdie refererar till som
"kränkningsindustrin".
Självutnämnda representanter för det allmännas bästa uppmuntrar till
massmediedrev, där polisen känner sig vara under oerhört starkt tryck
att handla. En tidning ringer upp Scotland Yard: någon har sagt
någonting aningen kränkande på Twitter, om någon som vi uppfattar som en
nationell ikon. Vad skall ni göra åt det? Polisen får panik och rusar
omkring och tar sedan tag i den mest olämpliga livlinan av dem alla,
Sektion 5 av Allmänna Ordningsstadgan, enligt vilken man kan arrestera
vem som helst för att ha sagt någonting som kan uppfattas av någon som
förolämpande. Och ni vet, det verkar inte ens behöva finnas ett verkligt
offer; de behöver bara göra bedömningen att någon skulle kunna ha blivit kränkt om de hade läst eller hört det som sades, dvs den mest långsökta tolkning man kan tänka sig.
De stormar, som omger Twitter- och Facebookkommentarer, har gett upphov
till fascinerande frågeställningar när det gäller det fria ordet, vilka
vi ännu inte lärt oss att handskas med: först att vi alla måste ta
ansvar för vad vi säger. Vilket är ett bra budskap att ta till sig. Men
för det andra har vi lärt oss hur uppenbart taggigt och intolerant
samhället har blivit när det gäller även den mildaste politiskt
inkorrekta kommentar. Lagen borde inte hjälpa och stödja denna nya
intolerans. Det fria ordet kommer inte att gagnas om lagen hindrar oss
att handskas med dess konsekvenser. Jag ger mitt helhjärtade stöd till
"Kampanjen för att Reformera Sektion 5".
Käre läsare — vi ser idag hur yttrande- och åsiktsfriheten i Västvärlden
alltmer hotas. Vi ser också, utifrån vad Rowan Atkinson säger, att jag
inte är ensam om att ha den åsikten. Hotet mot vår frihet har flera
olika sidor. En är den politiska korrektheten i sig, som inte vill
tillåta en öppen debatt när det gäller känsliga ämnen. Det är ett sätt
för en avantgardistisk liten klick att tillskansa sig ett
oproportioneligt stort inflytande över samhället, som inte på något sätt
avpeglar deras lilla numerär. En ytterligare aspekt, som förvärras av
den politiska korrekthetens censur, är kryperiet inför islam. Givetvis
måste man kunna granska och även kritisera en religion, som gör anspråk
på att sitta inne med den absoluta sanningen, och vars slutmål är att
lägga hela världen under sig och tvinga alla jordens människor, med våld
om så krävs, in i islams religiösa tankesystem (detta utsägs
kristallklart av islams heliga dokument — det finns inga mildrande
texter som på något sätt åsidosätter detta slutmål). Att Europas
politiker alltmer backar, när islam flyttar fram sina positioner, är
synnerligen oroväckande. Det vore en stor tragedi om Europa, 70 år efter
Andra Världskrigets slut, åter skulle vara på väg in under censur och
förtryck och diktatur. Att vi mer eller mindre frivilligt är beredda att
överlämna våra länder till en främmande inkräktare (dvs islam), känns
som ett svek mot de miljoner allierade soldater, motståndsmän etc, etc,
som gav sina liv under Andra Världskriget för att befria Europa och
Stillahavsområdet från ett liknande förtryck som nu väntar oss.
Det finns förvisso ljusglimtar. När militanta muslimer för ett par år
sedan lyckades stoppa en föreläsning med Lars Vilks på Uppsala
Universitet, markerade universitetet genom att Vilks fick hålla sin
föreläsning vid ett senare tillfälle (under ett massivt polisuppbåd). I
dagarna är den holländske islamkritikern Gert Wilders i Malmö och
föreläser och polisuppbådet lär kosta lika mycket som vid ett allsvenskt
derby. Dessa markeringar är synnerligen viktiga, men frågan är hur
länge myndigheterna kommer att stödja yttrandefriheten på detta sätt.
Tyvärr misstänker jag att man så småningom kommer att backa (speciellt
när muslimerna, om kanske 10 år, kommer att vara 20 procent eller mer av
Sveriges befolkning) och till slut förbjuda all kritik av islam i vårt
land och hela EU. Men jag kan ju ha fel. Vi får hoppas det!
(Även om ovanstående diskussion i princip handlar om yttrandefrihet i
största allmänhet, så är det omöjligt att komma in på ämnet utan att
särskilt diskutera islam och muslimernas försök att hindra varje kritisk
diskussion om islam och dess politiska system. Dels försöker muslimska
grupper i Västvärlden, genom hot och våld, hindra vår lagstadgade rätt
att uttrycka våra åsikter fritt. Dessutom, ställer, av någon logiskt
outgrundlig anledning, den vänsterorienterade "kultureliten" helhjärtat
upp på detta och föröker själva på olika sätt hindra kritik mot islam —
samtidigt som man går oerhört långt i sin kritik av kristendomen och den
judiska staten Israel. Då finns inga hämningar eller hänsyn alls!
Därför har mycket av det jag skriver ovan kommit att handla om
yttrandefriheten i relation till islam och speciellt då islam i
Västvärlden. Och jag anser detta vara en synnerligen befogad vinkling av
ämnet.)
--------------------------------------------------------------------------------------------
Ovanstående är alltså hämtat från
gluefox.com
Våra barns framtid ligger i våra händer.
