Förbud mot islamkritik gynnar extrema islamister

Paul Marshall har något viktigt att säga på Newsmill; Talförbud göder extremism:

Många europeiska länder förbjuder olika versioner av ”hets mot folkgrupp” i hopp om att främja eller bevara social harmoni. Men samtidigt som Anders Behring Breiviks pågående rättegång i Norge visar de fruktansvärda farorna med trångsynthet, innebär nuvarande och föreslagna inskränkningar i vad man får säga mer sannolikt en förvärring.

De flesta som över hela världen anklagas för att ”kränka muslimer” eller ”förtala islam” är inte intoleranta västerlänningar, koranbrännare eller okänsliga svenska tecknare. Majoriteten är muslimer, som har fängslats, slagits, eller dödats av folkhopar och dem som tar lagen i egna händer, för att ha ifrågasatt repressiva former av sin religion. Sådana anklagelser tystar religiösa minoriteter, journalister och demokratiaktivister, inklusive Nobelpristagare.

Bland de otaliga offren finns de som har: fördömt stening som en kränkning av mänskliga rättigheter (Sudan), startat flickskolor (Bangladesh) kritiserat präststyre (Iran), begärt en konstitution (Saudiarabien), uppmanat att häva hädelselagar (Pakistan), avvisat order om våldsam jihad (Sudan), bett vid släktingars gravar (Saudiarabien), försvarat bahá'íer (Iran), översatt Koranen till dari (Afghanistan), uppmanat att tolka Koranen i sitt historiska sammanhang (Indonesien), undervisat Shiism (Egypten), eller krävt ett förbud mot barnäktenskap (Jemen).

Liknande hot finns i västvärlden. Den ledande iranske ayatollahn Makarem Shirazi utfärdade nyligen en fatwa som förklarade Shahin Najafi, en iransk rappare som bor i Tyskland, för avfälling som måste dödas. Mimount Bousakla, en belgisk senator, hotades med ”rituell slakt” för sin kritik mot kvinnors ställning bland hennes muslimska gemenskaper. Ekin Deligöz, den första muslimska ledamoten i Tysklands parlament, fick dödshot och polisskydd efter hennes krav på att muslimska kvinnor ska ”ta av slöjan. . . [och] visa att ni har samma medborgerliga och mänskliga rättigheter som män”.

Gruppen ”Anhängare av Guds budbärare” (Al-Munasirun li Rasul al Allah), har e-postat muslimska reformatorer i väst, inklusive egyptiske Saad Eddin Ibrahim, som kanske är den arabiska världens mest kände människorättsaktivist. Personerna förklarades ”skyldiga till avfall” och fick tre dagar på sig att omvända sig. I meddelandet ingick deras hemadresser och namnen på deras makar och barn.

Hädelserestriktioner stärker extremister och tystar ner alternativa röster. Muslimska religiösa och politiska reformatorer är de första som tystas. I sina försök att undertrycka kritik utanför och inom islam, tar västerländska regeringar parti för extremisterna.

Efter att ha tvingats från Egypten för sin syn på tolkningen av Koranen, konstaterade teologen Nasr Abu-Zayd att anklagelserna för kränkning av islam ”är viktiga vapen i fundamentalisternas arsenal, som används strategiskt för att förhindra en reformation av muslimska samhällen och istället stänga in världens muslimska befolkning i ett dystert, färglöst fängelse präglat av sociokulturell och politisk konformism.”

Dessutom, som den brittiske komikern Rowan Atkinson varnade, producerar talrestriktioner bara ”en fasad av tolerans som döljer en ormgrop av outtalade och oemotsagda åsikter”. Norges hetslagstiftning hindrade inte Breiviks slakt på 77 personer. Motsatsen är mer sannolik: Han hävdade att han mördade eftersom det var det enda sättet som han kunde göra sin röst hörd.

Abdurrahman Wahid, Indonesiens tidigare president och chef för Nahdlatul Ulama, världens största muslimska organisation, uppmanade: ”Att genom lagstiftning kväva kritik och debatt, uppmuntrar bara muslimska fundamentalister i sina ansträngningar att införa en andlig tom, hård och monolitisk förståelse av islam över hela världen. Västerländska myndigheter bör istället bestämt försvara yttrandefriheten, inte bara i sina egna länder, men också globalt[…]”.

Paul Marshall

Mer i samma ämne från SEA, Svenska Evangeliska Alliansen:

Almedalsseminarium: ”Hetslagstiftning begränsar politisk och religiös debatt” 

- När politik och religion flätas samman, innebär förbud mot religiös kritik förbud mot politisk kritik. Omvänt kan det inte finnas någon politisk debatt utan religiös debatt. Utan religiösa meningsskiljaktigheter kan det inte finnas någon politisk meningsskiljaktighet. Och utan religionsfrihet kan det inte finnas någon politisk frihet.

Det sa religionsfrihetsexperten Paul Marshall, senior fellow vid Hudson Institute’s Center for Religious Freedom, Washington DC, under Svenska Evangeliska Alliansens Almedalsseminarium ”När religionsfriheten tigs ihjäl” på onsdagen 4 juli.

Under seminariet räknade Marshall upp en rad exempel på hur främst muslimer men också andra religiösa minoriteter förföljs, fängslas och dödas för beskyllningar om att ha hädat mot islam.

- Muslimska reformatorer kan heller inte undgå dessa angrepp i väst. Under 2006 e-postade gruppen Anhängare av Guds budbärare trettio muslimska reformatorer i väst och förklarade att de skulle döda dem om de inte ångrade sig, sa Paul Marshall och pekade på hur västerländska regeringar har begränsat sina medborgares yttrandefrihet genom olika former av hetslagstiftning.

- Högsta domstolen i Finland biföll nyligen domen mot politikern Halla-Aho för sina kommentarer om islam. Tidigare i år frikändes den holländske politikern Geert Wilders, men bara efter två långa och dyra rättegångar. I Österrike dömdes Elisabeth Sabbaditsch-Wolf för att tala ”nedsättande om religiös övertygelse” för sina synpunkter, inte om muslimer, utan om Mohammed.

Katherine Cash, sakkunnig i religions- och övertygelsefrihet vid Svenska missionsrådet medverkade också under seminariet. Hon höll med om att hetslagstiftningen är problematisk, men att intentionen ändå oftast är god.

- Det finns ett samband mellan aggressivt och generaliserat tal och diskriminering, trakassering och våld mot minoriteter. Vi har mycket bevis på det från historien, från andra världskriget och folkmordet i Rwanda, sa hon och hävdade att lösningen inte är mer lagstiftning utan att helt enkelt att ge svar på tal.

Paul Marshall höll med:

- Först och främst tenderar hetslagstiftning inte skapa något gott samhälle utan begränsa samhället. I ett fritt samhälle finns det ingen rätt att inte bli förolämpad. Det är i totalitära samhällen som ingen får säga något elakt. Dessutom är det mesta av hatiskt tal, dumt tal. Därför ska man argumentera mot påståendena istället och påpeka det dumma, sa han.

Mitt tredje frihetsbrev.
Våra barns framtid ligger i våra händer.

I sanningens tjänst - Kristers Blogg - Gluefox

Mitt andra frihetsbrev har jag lånat från en man som säger sanningen med en intellektuell hederlighet som imponerar. Han kompromissar inte för att vara till lags. Han är obarmhärtigt hederlig. Kort sagt - en hedersman.

Kristers Blogg - Gluefox:

lördagen den 1:e september 2012

Dagens fruktsallad

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan visade jag hur tidningarna tar bort vissa viktiga detaljer ur signalement (hudfärg, mellanösternutseende och liknande) för att vissa invandrargruppers överrepresentation när det gäller personrån, våldtäkter och liknande inte skall komma till allmänhetens kännedom. Många tror inte att det är så och tycker att jag överdriver. Låt mig därför ge ett tydligt exempel på detta fenomen.

Den 29/8 rånades hamburgerrestauranten MAX i Vivalla (en förort till Örebro). På polisens hemsida finns följande att läsa:

Rån mot MAX

Rån mot MAX hamburgerrestaurang i Vivalla. En ensam gärningsman som gömt sig kvar efter stängningsdax hotar personalen med ett stickvapen. Han får med sig bl.a kontanter. Gärningsmannen är mörkhyad [fetstil tillagt av mig], ca 180-190 cm med smal kroppsbyggnad. Han var iklädd en mörk jacka och jeans. Bar på en axelväska. Ingen person skadades.
Iakttagelser och tips mottages av polisen på 114 14.

Jämför detta med det signalement som Nerikes Allehanda ger:

Gärningsmannen är cirka 190 centimeter lång med smal kroppsbyggnad. Han var rånet iklädd en grön tröja eller jacka och bar en axelväska.

(jag citerar bara själva signalementet, eftersom artikeln är ganska lång. Ingenstans i texten nämns något om att rånaren var mörkhyad).

”Ja men hudfärg spelar väl ingen roll. Det är ju rena rasismen”, tänker kanske någon (ivrigt påhejad av Godhetskören). Inte? Spelar ögonfärg någon roll? Spelar kroppslängd någon roll? Spelar en synlig tatuering på halsen någon roll när man ger ett signalement? Självklart! Varje detalj spelar roll. Ju mer detaljer man anger, desto större chans att få tag på gärningsmannen. Men som jag påpekat så många gånger förut så är det viktigare att upprätthålla bilden av det mångkulturella samhällets alla välsignelser än att gripa brottslingar.

I min föregående artikel om signalement nämnde jag den somalier som i Köpenhamn begick en grov våldtäkt på en 10-årig dansk flicka. Jag beskrev där hur danska media angav ”somaliskt utseende” i signalementet medan svenska media tog bort denna detalj. Detta trots att det fanns stor risk att gärningsmannen flytt över sundet till Sverige. Den typen av politisk korrekthet är mycket, mycket omoralisk. Tänk om vederbörande inte åkt fast. Kanske hade han begått nya våldtäkter, vilket han inte skulle kunna ha gjort om han hade åkt fast. I så fall hade journalisterna haft stor skuld till de offer som då drabbades.

Hur som helst så har nu dom fallit. Gärningsmannen, som förmodligen förstört livet för sitt offer (flickan våldtogs både vaginalt, analt och oralt – men Godhetskören tycker väl antagligen att detta är charmerande, eftersom det är en somalier som gjort det – allt som muslimer gör är i Godhetskörens ögon charmigt eller pikanta kulturskillnader) heter Ahmed Omar Mohamed. Straffet bestämdes till sex års fängelse för våldtäkt, grov våldtäkt och olaga frihetsberövande. Efter avtjänat straff skall han utvisas på livstid (jag undrar vad han hade fått för straff i Sverige?). När brottet begicks var Mohamed 16 år, vilket rätten tagit hänsyn till. Hade han varit över 18 hade straffet blivit betydligt hårdare.

Danska medier har skrivit mycket om domen, medan svenska medier tiger. Varför då? Ja, efter att man nu lyckats skapa sympati för somalierna, efter vad som hänt i småländska Forserum, vill man ju inte förstöra detta genom att berätta om sådana här triviala saker.

Apropå Forserum så är detta bara början på en tragisk utveckling som jag varnat för i många artiklar. När vissa invandrargrupper (som t ex muslimer i allmänhet och somalier och afghaner i synnerhet) växer alltmer, och börjar ta för sig alltmer, kommer detta att skapa stora konflikter i vårt land (som tyvärr också kommer att gå ut över de invandrare som är positiva för Sverige). Det kan inte uteslutas att rena nazistpartier väntar bakom knuten. Dessutom är det inte så enkelt som media framställer det.

Jag sympatiserar verkligen inte med ungdomar som mobbar eller till och med kastar sten på somaliska flickor (om nu detta är sant). Men saken är mer komplicerad. I något sammanhang (jag kommer inte ihåg om det var i radio eller på TV), där man diskuterade svårigheten för vissa invandrargrupper att integreras, och givetvis skyllde detta på de intoleranta svenskarna, som bland annat anklagades för att flytta sina barn från skolor med mycket invandrarbarn, till privata skolor (plötsligt antyder man att det faktiskt finns etniska svenskar, när det passar, medan man i nästa andetag förnekar att det finns etniska svenskar, när det passar) fick i alla fall en svensk kvinna komma till tals. På den skola där hennes dotter gick fanns många somaliska invandrare. Enligt henne så stod de flesta av invandrarbarnen i klungor på rasterna och ropade ”hora” eller ännu värre saker efter de svenska flickorna. Ibland tafsade de på de svenska flickorna och ibland uppträdde de hotfullt mot andra elever. Till slut bytte hon skola för sin dotter. Som sagt, saken har flera sidor. Media nämner bara en.

Den 30/8 kunde man i den ”kristna” tidningen Dagen (själv brukar jag kalla den för Gårdagen) läsa rubriken ”Främlingsfientlighet via SEA”. SEA står för ”Svenska evangeliska alliansen”, en samkristen organisation som står för biblisk kristen tro. Nu anklagar man denna organisation för att vara främlingsfientlig. Det är ju fullständigt absurt. Jag känner personligen Stefan Gustavsson, generalsekreterare för SEA. Att påstå att Stefan skulle vara rasist eller främlingsfientlig är så fel som det bara kan bli. Däremot säger Stefan, precis som kristna gjort i alla tider, sanningar som inte folk vill höra. Låt mig citera ett kort stycke ur Dagenartikeln:

För en kort tid sedan publicerade Mats Tunehag, styrelsemedlem i Evangeliska alliansen, en bloggtext där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor” och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.

Inte heller Mats Tunehag är rasist eller främlingsfientlig. Däremot är han väldigt kunnig när det gäller islam. Låt oss granska vad författarna till inlägget påstår.

1. ”…där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor.”

Påståendet är helt korrekt. Det är väl självklart att islam är en ”arabisk beduin-religion”. Vad är den annars? Den uppstod ju bland araber/beduiner på just 600-talet. Att den fastnat i 600-talets sedvänjor behöver man inte vara Sherlock Holmes för att observera. Möjligen skulle man kunna justera påståendet och säga att islam fastnat på 1100-talet (men arabvärlden på 600-talet och på 1100-talet var ganska så lik). Den moral och människosyn och den inställning till vetenskap, logik, förnuft etc som finns i islamvärlden idag (och speciellt då i arabländerna) har de facto stannat på 1100-talet. Jag har skrivit en flertal artiklar om detta (läs t ex den här artikeln).

Att sedan arabvärlden använder modern teknologi är något helt annat. Man kan använda teknologi och samtidigt mentalt leva på 1100-talet. Visserligen blir resultatet paradoxalt, när man som i Saudiarabien flyger moderna jaktplan samtidigt som man hugger händerna av tjuvar och dödar muslimer som konverterat till kristen tro och inte låter kvinnor köra bil (det tycks dock vara en förändring på gång när det gäller kvinnliga bilförare).

2. ”…och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.”

När jag var liten brukade man retas och säga, ”Den som sat han vat”, dvs den som t ex retade dig för att du tappade bollen, kanske själv tappade bollen en minut senare. Detta kan verkligen tillämpas på de okunniga personer som skrivit ovanstående. För det första kränker de Mats Tunehag genom det de skriver (men det är klart att kränka en etnisk svensk är ju vällovligt) och för det andra är de monumentalt okunniga. Nu är det i och för sig så att politiskt korrekta påståenden inte behöver grundas i kunskap eller sanning. De är sanna eftersom de är politiskt korrekta, ungefär som att den som höll med Stalin eller Hitler definitionsmässigt alltid hade rätt. Men låt oss nu försöka ta reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig.

Stämmer det att ”lögn och bedrägeri är en dygd när det gäller att utbreda islam”? Ja det stämmer! Hur vet jag det? Jo genom att gå till islams heliga skrifter. Islam är inte helt lätt att tolka. Förutom Koranen finns de s k Hadítherna. Dessa är samlingar av saker som Muhammed sagt och är lika bindande som Koranen själv. Vidare finns s k Siras, som är samlingar av berättelser om Muhammed och andra muslimska tidiga ledare. Dessa är inte bindande men vägledande. En ytterligare faktor är surornas (de olika böckerna i Koranen, det finns 144 st) tidsordning. Vissa suror säger emot varandra och då gäller den sist skrivna suran. Problemet är att surornas ordning i Koranen inte är temporal. T ex så anses sura 9 vara den sista eller möjligen den näst sist skrivna suran (nr 113 eller 114).

Sharíalagen, som formulerats av islams främsta teologer, utgör den slutgiltiga tolkningen av islam, som tar hänsyn till Koranen, surornas tidsordning, Hadítherna och Siras. Den anger hur islam rent praktiskt skall tillämpas på livets olika områden, både i stort och smått. Hur skall man förhålla sig till vetenskap? Hur skall man behandla muslimer som lämnar sin religion? Hur skall man behandla icke-muslimer? Vad är straffet för homosexualitet? Vad gäller när en kvinna har flytningar? Etc, etc (här hittar läsaren en kortfattad beskrivning av islams olika begrepp och tolkningsprinciper).

Min version av sharíalagen heter i engelsk översättning Reliance of the Traveller, och är sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri. Jag har valt denna version, eftersom den är mest allmängiltig (skiljer sig minst från de andra versionerna – skillnaderna är dock små, alla versioner är överens om att den som lämnar islam skall dödas och att homosexuella skall dödas). I den avdelning av sharíalagen som handlar om sanning och lögn läser vi i r8.2:

Talet är ett medel för att uppnå mål. Om ett lovvärt mål kan uppnås både genom att säga sanningen och genom att ljuga, är det olagligt att uppnå målet genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av att ljuga. När det är möjligt att uppnå ett sådant mål genom att ljuga men inte genom att säga sanningen, är det tillåtet att ljuga om att uppnå målet är tillåtet, och obligatoriskt att ljuga om målet är obligatoriskt [fetstil tillagt av mig].

Att erövra hela hela världen och lägga den under islam är ett obligatoriskt mål, enligt Koranen och enligt vad sharíalagen säger. Alltså är det obligatoriskt för varje troende muslim att förneka detta. I varje fall när de talar med journalister och politiker i Västvärlden (skulle muslimerna i Europa öppet säga som det är, skulle européernas inställning till islam dramatiskt förändras och då skulle målet äventyras). Tunehag har således helt rätt och författarna till artikeln i Dagen har helt fel. Punkt slut.

Du som tror att jag ljuger (jag måste ju ljuga, eller hur, eftersom det jag skriver inte är politiskt korrekt och allt som inte är politiskt korrekt är definitionsmässigt lögn), skaffa ovanstående bok själv (kan köpas från Amazon.uk och är förvånansvärt billig). Jag betvivlar att författarna till Dagenartikeln (Per Hammarström, historiker vid Mittuniversitetet, pingströrelsen och Anders P Lundberg, sociolog Linnéuniversitetet, Svenska kyrkan och Kristian Steiner, fredsforskare Malmö högskola, Vineyardrörelsen – när jag ser vilka högskolor som författarna representerar och deras specialiteter blir jag full av skratt, fredsforskare, jo ja tackar jag…) har studerat vare sig Koranen eller sharíalagen. Ändå (eller kanske på grund av detta) uttalar de sig om saker de inte är insatta i med sådan självsäkerhet och sådant förakt mot oliktänkande. Och här ser vi hur fördummande den politiska korrektheten är. Sanningen spelar ingen, fakta spelar ingen roll. Och så får man en världsbild som fjärmar sig alltmer från den verkligt verkliga verklighet som trots allt finns. Man kommer att tänka på några rader från Goethes skådespel Faust, ”Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka”. Det är bättre att hålla sig till sanningen än att surfa på den politiska korrekthetens våg. Visserligen blir man applåderad just nu, men ack så kortsiktigt. Snart så står man där med skammen och alla hånskrattar åt en. Nu finns förvisso en och annan i Godhetskören som har ett särskilt bra väderkorn, och när de märker att vinden håller på att byta riktning, ja då byter de snabbt åsikt, och hoppas att ingen kommer ihåg vad de stod för tidigare.

Man ondgör sig också i artikeln över att vissa människor är rädda för att islam skall ta över Europa. En av dessa är för övrigt undertecknad! Det är bara det att många, många mullor har själva den uppfattningen. De aktar sig för att säga detta till västerländska journalister, men när de predikar på fredagen i moskén eller talar till sina egna, framgår det klart och tydligt att de är övertygade om att Europa inom kanske 30 år kommer att vara en muslimsk kontinent. Flera demografer har precis samma uppfattning, vilket jag skriver om i andra artiklar. Enligt Norsk Statistisk Sentralbyrå, kommer Oslo att ha en muslimsk majoritet om ca 28 år!

Wikipedia skriver om fobi, "För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet". Agorafobi (torgskräck) eller klaustrofobi (cellskräck) är exempel på verkliga fobier (vanligtvis). Det är inte på något sätt farligt att vistas vare sig på öppna torg eller i trånga utrymmen (även om det senare kan upplevas som obehagligt). Arachnofobi (skräck för spindlar) kan vara, men är inte nödvändigtvis en fobi i egentlig mening. I varje fall om man bor i ett land där det finns livsfarliga spindlar. Churchills skräck för nazisterna var definitivt ingen fobi, den var synnerligen befogad. Som jag ser det så är rädslan inför den massiva invandringen av muslimer till Sverige och Europa befogad, av skäl som jag nämnt ovan och i mer i detalj i ett flertal andra artiklar på min blogg och hemsida. Det som media kallar islamofobi är en synnerligen relevant rädsla inför en kultur och en stor grupp människor som utgör reella hot mot vårt land, vår kultur och vår yttrande-, tryck-, åsikts- och religionsfrihet. Rädslan för islam är varken orimlig eller överdriven. Snarare kan man säga att Godhetskörens aningslöshet när det gäller islam är orimlig och överdriven, eftersom den totalt bortser från fakta. Trots att man aldrig läst Koranen etc anser man sig veta att islam är en av de goda krafterna i världen. Kanske kunde man kalla det för islamofreni (åtminstone om man fuskar lite i kökslatin).

Dagen efter att Dagen publicerat ovanstående artikel, fick SEA tillfälle att svara på kritiken. Detta visar att Dagen i alla fall vill ha en seriös debatt. Något man inte kan säga om de vanliga drakarna (möjligen med undantag för Svenska Dagbladet). Det är ytterst ovanligt att kristna får gå i svaromål i DN, Aftonbladet etc. Egentligen är det ju inte så konstigt. Den politiskt korrekta synen är osann och bygger inte på fakta, och är därför omöjlig att försvara i en ärlig debatt. Alltså måste man tysta motståndarna. Tack och lov för Internet! Jag misstänker att nästan alla journalister hatar Internet. Men det skulle de givetvis aldrig erkänna.
Kristers Blogg - Gluefox

 Mitt andra frihetsbrev.
Våra barns framtid ligger i våra händer.

Framtid för Sverige - Hans Bergström

Mitt första frihetsbrev har jag lånat av Hans Bergström, tidigare chefredaktör på DN. Han kallade det "Framtid för Sverige". Av en slump hittade jag det och sparade en del av det på min Verkstad i januari 2009. Då anade jag inte att det skulle tas bort. Det upptäckte jag 2010. Man kan undra varför han tog bort detta utmärkta dokument. Var det kanske alltför sanningsenligt?

Hans Bergström: 

Invandring 26 november 2003 www.framtidforsverige.nu

Frågan om invandring kan egentligen inte diskuteras utan att man samtidigt tar ställning i en del andra frågor, t.ex. hur bidragssystemen ska vara utformade, hur stort skattetrycket ska vara, hur mycket invandringen ska få kosta ställt i relation till annan offentligt finansierad konsumtion samt hur arbetsmarknaden ska fungera. Att ta ställning för eller emot minskad eller ökad invandring utan att samtidigt redovisa sin uppfattning också i de andra ovan nämnda frågorna är inte meningsfullt.

Egenförsörjning är frivillig för invandrare Den invandring som har skett till Sverige under de två senaste decennierna är den största förändringen som Sverige och dess folk någonsin gått igenom. Aldrig tidigare har så många människor från så främmande kulturer flyttat till Sverige på så kort tid. Den arbetskraftsinvandring vi hade under 1950, 60 och 70-talen kan inte jämföras med den invandring som sker nu. Dels var antalet invandrare i förhållande till svenskarna inte på långa vägar lika stort som nu, dels skedde invandringen på helt andra ekonomiska premisser. Arbetskraftsinvandringen var en vinst både för Sverige och invandrarna. De flesta som invandrade under denna period anpassade sig tämligen snabbt och är idag väl integrerade i det svenska samhället. Dessutom hade de som invandrade då krav på sig att försörja sig själva. Arbete och självförsörjning var en förutsättning för att få uppehållstillstånd i Sverige, liksom det fortfarande är i många andra länder. Sedan 1975 är dock kravet på egenförsörjning avskaffat i svensk lagstiftning. Sedan dess är det alltså i princip frivilligt för den som invandrar till Sverige att stå för sin egen försörjning eller att låta sig försörjas av skattebetalarna. Följdaktligen har arbetskraftsinvandringen minskat sedan dess medan invandringen av asylsökande har ökat. 1984 började asylinvandringen öka riktigt ordentligt och anta de proportioner som den har idag.

Endast 3% av invandrarna är flyktingar Invandringen idag sker från andra länder, där man har ett politiskt, religiöst och kulturellt klimat som är väldigt olikt det i Sverige. Samtidigt har regelverken kring invandringen förändrats sedan arbetskraftsinvandringens dagar. Idag är de flesta invandrare asylsökande från tredje världen, eller anhöriga till redan invandrade. Arbetslöshet och kriminalitet är betydligt högre bland dessa asylinvandrare än bland svenskar. Våra generösa bidragsregler och alltför släpphänta asylhantering gör att fel människor idag söker sig till Sverige. Endast tre procent av de som får uppehållstillstånd är flyktingar enligt Geneve-konventionens definition. Resten söker sig hit främst av ekonomiska skäl. Hade det handlat om rimligt högutbildade människor från OECD-länderna som i stor utsträckning försörjer sig själva så hade situationen varit en helt annan, både vad gäller kostnader och kriminalitet.Sveriges invandringspolitik är extremt generös Sverige, vars befolkning utgör c:a 2% av Europas, står för nästan 30% av de uppehållstillstånd som av humanitära skäl beviljas i Europa (UNHCR 2000). Åren 1990-94 gav Sverige permanent uppehållstillstånd (PUT) åt 111000 asylsökande. Finland gav PUT åt knappt 5000 och resten av Norden sammanlagt nästan 25000. Sverige gav flest uppehållstillstånd per 100000 innevånare - 1275 stycken. Holland, som gav näst flest, gav 332 per 100000 innevånare.Sverige har idag c:a 750000 invandrare som inte är egenförsörjande utan som försörjs via skatter. 450000 - nästan en halv miljon - är arbetslösa och 300000 är förtidspensionärer eller ålderspensionärer. Svenska arbetare och skattebetalare tvingas alltså avstå konsumtionsutrymme - privat konsumtion, offentlig välfärd, arbetstillfällen, sparande, fritid m.m. - för att betala uppehället för denna trekvarts miljon invandrare som inte försörjer sig själva. En stor del av dessa invandrare kommer från Mellanöstern och Afrika.Arbetsmarknaden efterfrågar inte folk från Mellanöstern Arbetsmarknaden idag efterfrågar inte outbildad arbetskraft i samma utsträckning som man gjorde under industrins glansdagar. Då fanns det arbete även för människor med väldigt låg utbildning. Idag är många av de som invandrar analfabeter eller näst intill. Givetvis har dessa svårare att anpassa sig till ett kunskapsintensivt samhälle än vad arbetskraftsinvandrarna hade till ett industribaserat samhälle. Detta medför att man måste lägga ytterligare resurser på att få dessa människor att lära sig svenska och på andra sätt se till att de blir effektiva på arbetsmarknaden. Ändå är det påfallande många som ännu efter tio år i Sverige knappt talar och förstår svenska, än mindre försörjer sig själva.

Invandring ger sämre välfärd Invandring och tillhörande problematik kostar idag så mycket att den påverkar all annan form av offentlig konsumtion. Den senaste och mest omfattande studien kring invandringens kostnader visar att invandringen kostar de svenska skattebetalarna 267 miljarder kronor årligen – 267 000 000 000 kronor per år. Det har under de senaste åren dragits in på nästan alla andra offentliga resurser såsom skola, vård och omsorg. BB läggs ner, dagisplatser blir färre, cancersjuka nekas smärtlindring i livets slutskede etc. Samtidigt ger man allt fler permanenta uppehållstillstånd till människor som dels inte behöver det, dels saknar rimlig vilja och förmåga att integreras med svenskarna och bli en resurs för Sverige. Faktum är att man från myndigheters och medias sida uppmanar invandrare att bibehålla och odla sin egen kultur och religion på bekostnad av integrationen med svenskarna. Detta har bl.a. lett till en hög kriminalitet bland vissa grupper av invandrare. Det handlar om grov våldsbrottslighet vilken så gott som uteslutande begås mot etniska svenskar. De straff som Sverige tillämpar avskräcker inte människor att begå grova våldsbrott.

Eftersom skattetrycket av flera skäl måste minska i Sverige och eftersom invandringen tar så enormt mycket konsumtionsutrymme i anspråk så måste kostnaden för invandringen minska. Annars har vi snart inget näringsliv eller välfärd kvar. Vi föreslår följande:

Stopp för asylsökande och flyktingar Invandring från länder utanför EU ska starkt begränsas. Detta gäller framförallt länder varifrån nuvarande asylinvandring sker. Invandringen från dessa områden har under de senaste decennierna varit exceptionellt stor och det har skapat stora problem för Sverige och svenskarna, inte minst ekonomiska. Sverige ska inte ta emot asylsökande och flyktingar. Hantering av asylsökande och flyktingar bör istället samordnas inom EU enligt det förslag som Storbritannien lade fram tidigare i år och som går ut på att asylsökande placeras i länder utanför EU, där deras ärende utreds innan de slussas vidare till ett till hemlandet närliggande område.

De asylsökande som nu befinner sig i Sverige ska inte få uppehållstillstånd. De ska istället snarast avvisas och återsändas. Personer som tagit sig till Sverige och som inte kan styrka sin identitet ska omedelbart avvisas till det land de senast kom ifrån eller till det land de själva anger att de ursprungligen kommer ifrån. Beslut om avvisning ska inte kunna överklagas. Inte heller ska det såsom nu är fallet finnas någon preskriptionstid efter vilken man kan ansöka om asyl på nytt, i händelse av att man har lyckats hålla sig undan avvisningen.

Andra invandrare än flyktingar och asylsökande: Att få permanent uppehållstillstånd kan komma ifråga först efter sju års vistelse i Sverige. Först efter att man fått PUT ska man kunna ansöka om att bli svensk medborgare. Vederbörande ska då ha ett arbete eller på annat sätt kunna försörja sig själv. Personen i fråga får inte ha begått något brott. I samband med ansökan om svenskt medborgarskap ska kunskapsprov i svenska, svensk historia och samhällskunskap erläggas skriftligen. Den sökande ska också skriftligen och muntligen intyga att han ämnar leva ett laglydigt liv och försörja sig själv. Skulle det i efterhand visa sig att en person har skaffat sig sitt medborgarskap på falska grunder ska medborgarskapet dras tillbaka och personen i fråga utvisas ur Sverige för all framtid. I samband med detta ska även personer som invandrat med anknytning till den utvisade också utvisas för all framtid. Dock ska anhörig- och anknytningsinvandring i princip inte vara tillåten, undantaget EU och övriga OECD-länder.

Sverige bör inrikta sig på att bedriva hjälpverksamhet i flyktingars omedelbara närhet i samarbete med övriga EU, istället för att låta dem flytta till Sverige. Sverige har inte råd att ta emot fler flyktingar eller asylsökande.

Flyktingar, asylanter och andra invandrare som inte är svenska medborgare och som begår brott i Sverige ska omedelbart utvisas för all framtid. Att vederbörande har hunnit skaffa sig barn under tiden i Sverige ska inte påverka beslut om utvisning. Människor som bär på smittsamma sjukdomar eller virus såsom exempelvis HIV ska inte tillåtas invandra till Sverige utan omedelbart avvisas utan annan vidare prövning. Test för HIV, Hepatit m.m. ska utföras på alla som ansöker om att invandra till Sverige.

Lägg ner integrationsverket och hemspråksundervisning Hemspråksundervisning ska inte ske i svenska skolor. Allt offentligt stöd till hemspråksundervisning ska omedelbart upphöra. Prioriteringen är att invandrare ska lära sig svenska så bra och så fort som möjligt.

Integrationsverket eller vad det för stunden råkar heta ska läggas ner. Likaså ska alla flyktingförläggningar stängas. Sverige ska inte bedriva någon invandring av asylsökande eller flyktingar. Immigrationsfrågor ska skötas av tullen och polisen.

Framtid För Sverige: Invandringspolitiskt manifest 2005 www.framtidforsverige.nu - 13 november 2005info@framtidforsverige.nu Bakgrund Generellt sett ser vi i Framtid För Sverige inget negativt med invandring. Ett visst utbyte behövs för att ett folk, en civilisation och en nation inte ska stagnera, förfalla och dö ut. När folk flyttar från ett land till ett annat måste det dock vara det "mottagande" folket som dikterar villkoren. Invandringen får inte vara av en sådan omfattning eller av sådant slag att det krävs några särskilda åtgärder eller resurser från det mottagande landet eller folket. En måttlig invandring kräver inga som helst integrationsåtgärder eller särskilda satsningar på invandrare, eftersom invandrarna integrerar eller assimilerar sig själva. Invandrarna bör heller inte tillhöra samma grupp avseende etnicitet, religion eller politisk åskådning i en sådan omfattning att de kan komma att utgöra egna intressegrupper i samhället. Målet med invandring bör vara assimilation snarare än integration.Så länge invandrare huvudsakligen skaffar barn med svenskar finns ingen risk att det svenska folket ersätts med främmande folk eller att främmande kulturer tvingas på svenskarna, förutsatt att invandringen inte sker i en alltför orimligt hög takt. De impulser som ändå når svenskarna och de sedvänjor som svenskarna tar till sig eller dem av de egna som de modifierar, tar de till sig på sina egna villkor och i sin egen takt. En sådan utveckling pågår ständigt och har alltid pågått och är, när den sker i rimlig takt och på för ursprungbefolkningen rimliga villkor, huvudsakligen positiv.När invandrare gifter sig och skaffar barn med andra invandrare - särskilt inom samma etniska, språkliga eller religiösa grupp - i större utsträckning än de gör det med svenskar, måste invandringen betraktas som negativ för Sverige och svenskarna. För att en invandring ska kunna betraktas som positiv eller åtminstonde oproblematisk måste den övervägande majoriteten av invandrare skaffa barn med svenskar, eller inte alls eller flytta härifrån. Om invandrare huvudsakligen gifter sig, skaffar barn, lever och verkar inom den egna etniska och/eller religiösa gruppen tenderar vi att få vad man skulle kunna kalla en balkanisering av Sverige. Det innebär att ett tidigare etniskt och kutlurellt tämligen homogent samhälle splittras upp i mer eller mindre rivaliserande enklaver i vilka relativt nyinflyttade minoritetsgruper dominerar samhället. Vi har åtskilliga historiska exempel på vart en sådan utveckling leder, inte minst i Europa.Negativa konsekvenser av svensk invandringspolitik Den invandring som skett till Sverige under de tre senaste decennierna är huvudsakligen negativ av framförallt följande skäl: Svenska folket har inte i förväg informerats om den kommande omfattningen av, villkoren för eller konsekvenserna av den invandring som initierades 1984, då Sverige öppnade upp sin invandringspolitik väsentligt. Frågan diskuterades inte på allvar i valrörelserna vare sig 1982 eller 1985 (inte senare heller, för den delen). Man har inte talat om för svenskarna hur stor invandringen kommer att bli och hur stor kostnaden för den kommer att bli. Inte ens när riksdagspartierna blir tillfrågade om att utreda kostnaden, är de beredda att ge svenska folket ett svar. Av detta kan man dra två slutsatser: För det första måste man anse att svensk invandringspolitik genomförs och har genomförts mot svenska folkets vilja; för det andra kan man konstatera att ansvariga politiker och tjänstemän rimligen anade att svenskarna inte skulle acceptera en invandringspolitik som den vi har nu, om de hade blivit tillfrågade. Därför låter man än idag bli att fråga och man ger heller inga svar ens när man får frågan. Det alltmer forcerade svaret på all kritik mot invandringspolitiken blir att svenskarna inte gjort tillräckligt för att lyckas med integrationen av invandrarna, att svenskarna inte är tillräckligt toleranta, att mer resurser måste överföras från svenskarna till invandrarna, vilket i sin tur "motiverar" ett allt högre skattetryck. Invandrare kommer huvudsakligen från de kulturer som fungerar allra sämst i ett västerländskt samhälle. Deras komeptensprofil avseende bl.a. utbildningsnivå och språkkunskaper är sådan att de inte efterfrågas på en västerländsk arbetsmarknad. Utbildnignar i hemlandet är sällan direkt jämförbar med svensk utbildning inom samma kompetensområde. Även om utbildningsnivån hos en del invandrare är hög, ställs i Sverige också allt högre krav på goda eller mycket goda språkkunskaper inom framförallt svenska och engelska. Dåliga språkkunskaper bidrar till att invandrare som känner sig tillräckligt välutbildade ändå inte får de jobb de anser att de har rätt till. Eftersom invandrare generellt sett inte har ordnat arbete innan de kommer till Sverige, hamnar de ofta i bidragsberoende. Invandrares benägenhhet att hemfalla åt grov vålds- och sexualbrottslighet är betydligt högre än ursprungsbefolkningens. Brottsligheten riktar sig dessutom huvudsakligen mot ursprungsbefolkningen, vilket givetvis bidrar till aversionen och fientligheten från svenskarna gentemot invandrarna. Medan svenskar huvusakligen identifierar sig med nationen, identifierar sig invandrare i betydligt större utsträckning med familjen, övriga släkten, klanen och den egna etniska och religiösa gruppen. Man hyser bland invandrare inte samma tilltro till nationen, eftersom det i hemländerna är klanen och släkten snarare än nationen som står för tryggheten och välfärden. Man betraktar ofta den egna kulturen som högre stående än den svenska och har ingen ambition att assimilera sig med svenskarna. Invandrare gifter sig och skaffar barn huvudskligen inom den egna gruppen, vilket bibehåller deras särart och förstärker deras etniska självkänsla. Vidare är invandrarnas kultur ofta så beskaffad att invandrade män och deras ättlingar tillåts skaffa barn med svenska kvinnor - och gör det - medan invandrade kvinnor inte är tillgängliga för svenska män. Allt detta är synnerligen negativt ur assimilationssynpunkt, eftersom det bidrar till enklaviseringen och uppdelningen av Sverige i olika etniska, religiösa och språkliga grupper. Den ekonomiska politiken som bedrivits i Sverige under de senaste decennierna, ehuru negativ också ur andra aspekter, är inte förenlig med en stor invandring från de samhällen vilka huvuddelen av våra invandrare tillhör. Sveriges ekonomiska politik innebär att svenskarna får ta de ekonomiska konsekvenserna av invandringen, ovanpå konsekvenserna i form av brottslighet, i mycket större utsträckning än vad som är fallet i en del andra västerländska samhällen, t.ex. USA. Även om invandrares kompetens och utbildningsnivå ofta starkt överdrivs från politikers och massmedias håll, skulle säkert fler invandrare än idag kunna vara självförsörjande om vi hade andra regelverk och lägre skatter. Med dagens omfattande, relativt invandrares ursprungsländer, sociala skyddsnät, vilket finansieras med Västvärldens högsta skatter, saknas incitament för invandrare (liksom även för svenskar) att försörja sig själva. Skatten på arbete är alldeles för hög för att tillräckligt många ska våga starta bärkraftiga företag och framförallt, våga anställa. Skattetrycket har även lett till att större företag anställer allt färre och istället gör sig av med arbetskraft. Detta medför att invandrare kommer till ett land där det redan råder hög arbetslöshet. Invandrare konkurrerar med svenskar på en allt kärvare arbetsmarknad. Sverige importerar arbetslöshet ovanpå den som redan finns här. En stor grupp av invandrarna är muslimer. De värderingar som företrädare för islam i Sverige förespråkar är inte förenliga med det svenska samhället och den svenska kulturen. Sverige är huvudsakligen ett sekulärt, liberalt och jämlikt samhälle och islam står på många punkter i direkt opposition till det samhälle som de flesta svenskarna vuxit upp i och vill fortsätta leva i. Krav för en lyckad invandringspolitik För att en invandring ska betraktas som lyckad måste följande vara uppfyllt: Invandrarna får inte belasta samhället rent ekonomiskt mer än vad svenskarna i gemen gör. Det får inte finnas några stora skillnader i t.ex. sysselsättning, egenförsörjning, bidragsmottagande mellan invandrare och svenskar. Om invandringen är optimal borde skillnaderna snarare vara till invandrarnas fördel. Invandrarna bör huvudsakligen gifta sig och skaffa barn med svenskar, detta gäller särskilt invandrarkvinnor eftersom de kulturer varifrån en stor del av våra invandrare kommer är väldigt patriarkala jämfört med den svenska. Ett stärkande av patriarkala kulturer i Sverige skulle inverka negativt på ett samhälle som Sverige, där vi värdesätter jämlikhet mellan könen. Invandrarna får inte uppvisa en högre brottslighet än svenskarna, tvärtom bör den vara lägre. Särskilt viktigt är det att invandrare inte är inblandade i våldsbrottslighet och sexualbrottslighet och framförallt är det viktigt att deras brottslighet inte riktar sig till och drabbar svenskar i större utsträckning än den drabbar deras egen grupp/grupper. Vi tror att det är nödvändigt att förända svensk invandringspolitik så att den blir mer restriktiv och så att den lägger större ansvar för försörjning och assimilation på invandraren samtidigt som man lyfter kraven från svenskarna. Detta kommer i förlängningen att leda till att vi får en befolkning som känner samhörighet med Sverige och svenskarna, eftersom de i större utsträckning kommer att vara svenskar samt att vi får färre och mindre allvarliga konflikter mellan invandrare och svenskar. Några förslag i korthet till bättre invandringspolitik Nedanstående förslag gäller invandrare från länder utanför EU. För de nordiska länderna och för EU bör nuvarande bestämmelser fortsätta att gälla. Endast sex månaders temporärt uppehållstillstånd under de första sju åren (förnyas varje halvår om vederbörande försörjer sig själv och inte är kriminell). Bostad och arbete - med lön som räcker till bostad och livets nödtorft, samt till eventuella barns skolgång, försäkringar för sjukvård för invandraren själv samt dennes barn - ska vara ordnat och intygat av arbetsgivare och hyresvärd INNAN ankomst till Sverige. Om arbetet upphör ska det temporära uppehålsstillståndet dras tillbaka och invandraren utvisas. Invandrare och deras anhöriga ska inte vara berättigade till några som helst bidrag från svenska skattebetalare oavsett omständigheter, förrän de fått permanent uppehållstilsstånd. Egen eller barns sjukvård och skolgång får invandraren själv finansiera antingen kontant eller genom försäkringslösningar. Invandrare som begår brott som kan ge fängelse ska utvisas på livstid från Sverige. Först efter sju år kan permanent uppehållstillstånd sökas. För att PUT ska erhållas ska invandraren genom skriftligt och muntligt prov visa att han har erforderliga kunskaper i svenska språket, svensk historia och samhällskunskap. Invandrare bör generellt sett inte erhålla svenskt medborgarskap. Undantag kan göras om invandraren har permanent uppehållstillstånd och har bott i Sverige i minst tio år, om vederbörande är gift med en svensk och har barn med sin svenske make, om barnen är födda här och barnen aldrig innehaft annat medborgarskap än svenskt. Villkor ska vara att invandraren säger upp sitt/sina andra medborgarskap, att han eller hon aldrig erhållit bidrag från stat, landsting, region eller kommun i Sverige samt aldrig begått något brott. Först efter PUT ska man vara kvalificerad att erhålla svensk skattefinansierad offentlig service. Endast svenska medborgare ska vara tillåtna att inneha tjänster inom lärarkår, polis, militär, chefsbefattningar inom offentlig förvaltning, politiska uppdrag eller andra tjänster inom dessa näringar. Endast barn som har minst en svensk förälder (person som innehar och endast innehaft svenskt medborgarskap) ska kunna bli svenska medborgare. För övriga barn gäller ovanstående regler. Endast svenska medborgare ska ha rätt att rösta i val till kommun, landsting, region, riksdag och EU-parlamentet. Ansökan om att invandra till Sverige ska ske från hemlandet. Invandrare som reser till Sverige utan giltiga resedokument eller godkända handlingar för invandring enligt punkterna ovan, ska omedelbart utvisas på livstid från Sverige. De som inte kan avvisas ska hållas fängslade tills de kan avvisas. Sverige ska inte tillåta invandring på s.k. humanitära grunder, av flyktingskäl, på förföljelsegrunder (religion, etnicitet, sexuell läggning). Alla som vill invandra till Sverige ska ansöka om det från hemlandet och kunna bevisa att de har sin försörjning tryggad och därmed inte kommer att ligga svenska skattebetalare till last. geovisit(); <img src="http://visit.geocities.yahoo.com/visit.gif?us1232380870" alt="setstats" border="0" width="1" height="1">  /Hans Bergström Mitt första frihetsbrev. Våra barns framtid ligger i våra händer.