Gunnar Sandelin DN 2008-04-07

Gunnar Sandelins minnesvärda artikel i DN 2008-04-07

”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”

Uppdaterad 2010-11-28 00:12. Publicerad 2008-04-07 23:50

Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor. Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier. Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor. Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Det skriver Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris. 

Från mitten av sjuttiotalet och tio år framåt arbetade jag på socialbyrå och behandlingshem i Stockholm. Som färsk socialarbetare hamnade jag i en tradition som jag från början instinktivt reagerade mot, men som jag ändå snabbt föll in i. Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om - allt för att undvika obehagliga konfrontationer. Om en folkgrupp sa en av mina chefer att "vi får väl försörja dem som en folkloristisk färgklick." I backspegeln är det tydligt att jag för egen del saknade tillräcklig erfarenhet och det civilkurage som skulle ha krävts för att kunna rucka på det eftergivna och förstående systemet. Många gånger byggde hjälparna upp ett osunt bidragsberoende, oavsett om klienterna var svenskar eller hade utländsk bakgrund.

Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna. Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan. Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån? Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans. På SVT kallade vi den genomsnittliga tittaren för "Nisse i Hökarängen".

På Migrationsverkets hemsida finns en tabell som heter "Beviljade uppehållstillstånd 1980-2006". Den specificerar på vilka grunder en utlänning fått uppehållstillstånd här under 26 år. Informationen har varit tillgänglig under många år, med årliga uppdateringar. Ändå tycks Sveriges journalistkår sorgfälligt ha undvikit att ta del av den. Resultatet har blivit att den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte har diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt. Migrationsverkets siffror sätter ljuset på denna ohederlighet, såväl vad gäller medierapporteringen som ansvariga politikers rädsla för klarspråk till allmänheten.

Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder. Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa. Därutöver utgör anhöriginvandringen nästan hälften, en halv miljon, av alla som får stanna. Tillsammans med den nästa största posten humanitära skäl (som nu kallas för "särskilt ömmande") uppgår denna invandring till två tredjedelar av alla beviljade uppehållstillstånd. Men dessa är inte kopplade till skyddsskäl och faller utanför ramen för asyl.

Endast 22.000 eller 5 procent av de asylsökande har fått stanna på grund av de är flyktingar enligt FN:s konvention, som omfattar personer som löper risk att förföljas i hemlandet på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning. Ytterligare 35.000 har kommit hit som utvalda kvotflyktingar, utsedda av Migrationsverket och FN:s flyktingorgan UNHCR när alla andra möjligheter ansetts uttömda. Kvot- och konventionsflyktingar är de enda grupper som är kopplade till FN-beslut när det gäller skydd och asyl. Men drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: "flyktingliknade skäl", "de facto flykting", "skyddsbehövande".

Jämför man samtliga som beviljats uppehållstillstånd under dessa 26 år så är nio av tio varken klassade som flyktingar eller skyddsbehövande. Hela denna bild visar att det inte är sant att Sveriges mottagande av utländska medborgare främst värnar om de mest utsatta flyktingarnas rätt att få stanna.

Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut, men det är en publicistisk skyldighet gentemot allmänheten, som knappast orkar hänga med i alla turer kring invandring, asyl och flyktingmottagning. Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år. Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda. Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten få maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen. 

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet. Den fruktade stämpeln "främlingsfientlig/rasist" fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor - det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år. För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att "endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent". Men vi får aldrig klart besked från de politiker som har öppnat våra gränser om kostnaderna. I alla andra sammanhang övervägs utgifter i detalj, men här råder amnesti från sådant grundläggande förnuft. I stället tvingas vi gissa oss till utgifternas omfattning.

I Europa börjar det bli alltmer legitimt att våga kräva en offentlig diskussion om samhällets kostnader för invandring/asylmottagning. I exempelvis våra nordiska grannländer är klimatet öppnare. Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks framförde nyligen öppna farhågor om det mångkulturella samhällets sönderfall i boken The Home We Build Together. Den väckte en livlig debatt i brittiska medier, men i Sverige hördes inte ett ord. Under den spanska valkampanjen nyligen seglade invandringen för första gången upp som en stor fråga. Hos oss har moderaterna ändå varslat om att asylpolitik och integration för första gången kommer att bli en valfråga. Migrationsministern har kallat svenska politikers rädsla för att tala om problemen med invandring för "beröringsångest" och att de i stället ska våga tala om "socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori."

Självklart ska vi ta emot människor som kan belägga att de flyr för sina liv. Lika självklart är det att man inte kan tala om invandrare som en enhetlig grupp. Men man måste ändå kunna få diskutera frågan generellt och öppet utan anklagelser om rasism och främlingsfientlighet. Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid. Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet. I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord. Detta etablerade tankemönster var från början till största del ett uttryck för en solidaritet, men har under människosmugglarnas guldålder förvandlats till ren ansvarslöshet.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn. Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Gunnar Sandelin



Våra barns framtid ligger i våra händer.

Ett "svenskt" parti vill avskaffa demokratin

 Demokratins fiender välkomnas i Sverige. Hur är det möjligt? Jo, man gömmer sig bakom religionen Islam. En politisk rörelse som vill ha diktatur välkomnas alltså i vårt land. 

 

Nu finns ett muslimskt parti i Sverige: Hizb ut-Tahrir. Ska man tro deras egna ord så vill de tillintetgöra demokratin. Dessutom är muslimers integrering i det svenska samhället förbjudet i Islam. De skriver nämligen på sin hemsida: Islam i Sverige eller "Svensk Islam":

En integrering av Islam och muslimer i vilket icke-islamiskt samhälle är haram och går stick i stäv med Islams budskap..."Svensk muslim" är således lika omöjligt som "syrisk muslim" eller "kristen muslim"... Det tidigare nämnda är inget annat än ett försök att pådyvla muslimerna demokratin och alla dess tankar och värderingar... Allah har nedsänt Islam för att kompromisslöst tillintetgöra alla ”heliga kor”, ex demokrati, kapitalism, pluralism, marknadsekonomi, feminism etc, inte för att leva i symbios eller bilda syntes med dem.

 Röster har höjts till förmån för en ny form av Islam. En form som tar hänsyn till det svenska samhälle, som skiljer sig avsevärt från Islams hemmiljö, och som bjuder Islam på nya och varierande utmaningar och svårigheter.[...] 

”Blågul Islam”, ”American Fiqh” och ”Europeisk Islam” är medvetet förvrängda former av Islam, lanserade av kuffar i syfte att få muslimer att avvika från Islam. Det farliga är att dessa lögner propageras av muslimer, som andligt och intellektuellt har besegrats till följd av västerlandets ständiga och obevekliga attacker mot Islam och dess lagar.[...]

Ett annat av ”Blågul Islam”-förespråkarnas argument är att det svenska samhället är ett icke-islamiskt samhälle där Islam är ett nytt, farlig-förklarat och mytomspunnet fenomen, och måste därför anpassas och integreras, så den blir en naturlig och accepterad del. Metoden måste följa Sändebudets ”mjuka” linje i Mecka.

Det ovannämnda är felaktigt på flera punkter:

1. En integrering av Islam och muslimer i vilket icke-islamiskt samhälle är haram och går stick i stäv med Islams budskap p g a att integration innebär att ge avkall på vissa delar av Islam för att den och muslimerna ska bli delar i helheten; nämligen det svenska samhället och Sverige. Den stora frågan som kvarstår obesvarad är vilka delar måste vi ge avkall på? Konkreta exempel ges aldrig, dels för att denna falska tankes förespråkare inte har en glasklar uppfattning om sitt eget budskap, och dels av rädslan för den överväldigande och okontrollerbara vreden dessa exempel kommer att väcka hos muslimerna, som inte kan, eller får, finna sig i sådan storskalig förvanskning av Islam.

2. Allahs سبحانه وتعالى orubbliga krav på att följa vad Han beordrar, oavsett vad kuffar tycker.[...]

En titt på de suror som uppenbarades i Mecka visar oss hur kuffar ständigt förebråddes och varnades för Helvetets straff om de inte gav upp sin kufr och antog Islam. Är detta ved som menas med ”mjuk” kallelse?[...]

Vad som menas med ”svensk muslim” brukar heller aldrig framgå, när man tar del av förespråkarnas visioner. Det enda som kommer fram är fagra ord om identitet. Dessa ord är emellertid värdelösa, eftersom begreppet ”identitet” saknar en väldefinierad och därmed en avgränsad och kristalliserad innebörd. En sådan avsaknad är farlig i och med att den öppnar ”luckor” för den, som vill sprida missuppfattningar om Islam bland såväl muslimer som kuffar.[...]

Uppfattningar är de tankar vi är övertygade om, ex Islams riktighet, fardh (plikten) att alla muslimer måste vara enade i en enda islamisk stat, förbudet att låta kuffar ha övertaget över muslimerna, förbudet mot nationalism, etc. Dessa och alla andra våra uppfattningar måste utgå från och bygga på den islamiska aqidah (livsåskådningen) allenast. Tankar (bedömningar om verkligheten, dvs resultatet av tänkandeprocessen), som härrör från något annat tänkesätt än det islamiska har ingen plats eller betydelse i Islam, för de betraktas som kufr-tankar.[...]

Svensk blir man när man begränsar sin tillhörighet till en nationalstat och anammar demokratin med alla dess tankar, och tänker som svenskar i gemen gör, dvs utgår uteslutande från att tillfredsställa sina instinkter och organiska behov på det sätt man själv önskar utan några betänkligheter eller inskränkningar från ”någon högre makt”.

Det ovanstående är en omöjlighet för muslimen, eftersom han/hon är förpliktigad att hålla sig till vad Allah سبحانه وتعالى har bestämt.[...]

”Svensk muslim” är således lika omöjligt som ”syrisk muslim” eller ”kristen muslim.” Det svenska folket vill att utlänningarna, inklusive muslimerna, ska assimileras i det svenska samhället. (Nerikes Allehanda s 6, 980122) Hur många gånger har vi inte hört att ”man ska ta seden dit man kommer”? Trots alla vackra ord om integrationspolitiken, så är den i själva verket en assimilationspolitik. Ingmar Karlsson, skriver i sin bok ”Islam och Europa” på s 175 att ”bara en avpolitiserad och liberal Islam kan komma att integreras i Europa.” (Min betoning) Att han skriver ”avpolitiserad” och ”liberal” är ingen slump, för han är på det klara med Islams politiska dimension och ideologiska prägel. Det tidigare nämnda är inget annat än ett försök att pådyvla muslimerna demokratin och alla dess tankar och värderingar.[...]

Muslimer!

Låt er inte luras av sådana falska tankar, såsom ”Svensk Islam” eller ”Europeisk Fiqh”, eftersom dessa alltid saknar islamisk bevisning och bygger på godtycke och från sammanhanget lösryckta verser och hadither.

Allah har nedsänt Islam för att kompromisslöst tillintetgöra alla ”heliga kor”, ex demokrati, kapitalism, pluralism, marknadsekonomi, feminism etc, inte för att leva i symbios eller bilda syntes med dem.

Detta är alltså hämtat från Hizb ut-Tahrirs svenska hemsida. Behövs det mera bevis? Demokratin ska tillintetgöras! Vakna nu!

Våra barns framtid ligger i våra händer.

Det är en risk vi får ta

Det här är en suverän satir. Men det skulle kunna vara PK-isternas plan för att bekämpa SD. Det publicerades på Avpixlat av "PK-ist".

Sverigedemokraterna är det största hotet mot vår medmänskliga demokrati. Ändå har partiet mer stöd än någonsin. Därför är det så viktigt att vi motverkar dem på allt sätt och inte drar oss för att, vid behov, låta ändamålet helga medlen. Följande bör vara vår strategi:
1) Lägg locket på i invandringsdebatten
Kväs all invandringskritik, inte bara för att Sverigedemokraterna gynnas av att invandringsfrågan diskuteras, utan även för att det per definition är främlingsfientligt och rasistiskt att ta upp invandringsrelaterade problem till diskussion.
Risken är att människor får för sig att invandringen medför problem som man inte får prata om, och att Sverigedemokraterna verkar vara det enda parti som är intresserat av att hitta lösningar. Men det är en risk vi får ta.
2) Propagera istället för att debattera
Frys ut sverigedemokrater från allehanda debattsammanhang, så att folk slipper höra deras argument. Tala istället om för folk vad de ska tycka om partiet och hur de ska ställa sig till olika invandrarrelaterade frågor.
Risken är att människor upplever att det politiska etablissemanget uppträder som besserwissrar gentemot vanligt folk, och att Sverigedemokraterna rentav kan ha relevanta argument som inte får komma till tals. Men det är en risk vi får ta.
3) Driv en tvärtemot-politik
Gör invandringspolitiken ännu mer liberal, så att Sverigedemokraterna känner att man förlorat på sitt riksdagsinträde. Ta emot fler invandrare än någonsin oavsett kommunernas mottagningsförmåga, var restriktiv med att utvisa brottslingar och ge gratis vård till alla som vistas här illegalt. Detta oavsett eventuella sociala konsekvenser.
Risken är att allt fler människor runt om i landet upptäcker invandringsrelaterade problem i sin vardag, i form av ökad brottslighet och försämrad välfärd. Men det är en risk vi får ta.
4) Demonisera partiet
Svartmåla inte bara Sverigedemokraternas politik utan även företrädarna själva. Jämför dem med kackerlackor, och leta fel på allt som har med partiet att göra för felletandets skull.
Risken är att människors sympati för Sverigedemokraterna ökar, när företrädarna blir illa behandlade och partiet särbehandlas negativt jämfört med andra partier. Men det är en risk vi får ta.
5) Förfölj partiets anhängare
Inför yrkesförbud inte bara för sverigedemokrater, utan även för deras främlingsfientliga väljare och andra rasister som håller med om partiets politik. Wallraffa och häng ut sympatisörerna på nätet.
Risken är att människor upplever att Sverigedemokraternas fiender står på den onda sidan, och att sverigedemokrater är jämförelsevis goda. Men det är en risk vi får ta.
6) Förbjud partiet eller frånta deras väljare rösträtten
Om inget annat hjälper bör man som sista utväg ändra grundlagen för att på lämpligt sätt se till att Sverigedemokraterna fråntas all politisk makt, även om partiet har folkligt stöd.
Risken är att människor upplever att vi sätter demokratin och de mänskliga rättigheterna ur spel. Men det är en risk vi får ta.
PK-ist

Våra barns framtid ligger i våra händer.