lördag 15 juni 2013

Från Skafferitrollen

Nedanstående är kopierat från Skafferitrollen Humle och Dumle.(Kopierar för säkerhets skull. Bra saken har ju en tendens att mystiskt "försvinna".)

Wednesday, March 14, 2007

Grundläggande för alla muslimer är trosbekännelsen. Den lyder "Det finns ingen Gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud". Instämmer man i detta budskap betraktas man som muslim. Guds vilja finns att skåda i Koranen, Guds egen skrift, där själva originalet eller Urkoranen fortfarande finns i Guds ägo. Ur denna bok läste ängeln Gabriel för Muhammed som sedan vidarebefodrade budskapet till människorna. Guds vilja kan också betraktas genom att studera Muhammeds sunna (sed). Denna samlar Profetens uttalanden och gärningar i ett stort antal nedtecknade hadither. De främsta hadithsamlingarna skrevs av Sahih Bukhari - Imam Bukhari (d. 870) och Sahih Muslim av Muslim Ibn al-Hajjaj (d. 875). Hadithernas betydelse grundas i synen på Profeten Muhammed som ofelbar (ismah). Som den perfekta människan (al-insan al-kamil) gjorde han inga fel och kan därför betraktas som ett evigt föredöme. Koranen är full av formuleringar som skall visa att Muhammeds ord också är Guds vilja. I sura 4:82 (4:80) står t.ex. ordagrant att den som lyder Profeten också lyder Gud! De lagar och levnadsregler som Gud ålägger mänskligheten finns enligt islam samlade i Koranen och Muhammeds sunna. Dessa ligger sedan som grund för sharia, den gudomliga lagen, där alla lagar och paragrafer hänvisas till avsnitt i Koranen eller Profetens sunna. Redan här ser vi bakgrunden till svårigheterna att kombinera islams värderingar med en sekulär demokrati. Om gudomliga lagar är överordnade mänskligt skapade lagar, blir friheten ytterst begränsad.

Begreppet abrogation är något som varje betraktare av religionen islam måste känna till. Detta innebär att en tidigare vers i Koranen ersätts av en senare om de strider mot varandra. Politiskt korrekta personer med syftet att förringa islams våldsamma och intoleranta sida brukar ofta "glömma" bort denna företeelse. Islamister gör det inte! Betydelsen kommer sig ur att Muhammed var en mycket mer tolerant och inställsam person under sina tidiga år som "profet". Han försökte vinna anhängare genom dialog och samtal. Detta kännetecknar också de tidiga uppenbarelserna, som vi kan läsa i Koranen. När Muhammed skaffat sig militär och politisk makt var tiden för dialog och samtal över. Därför är ersättningsverserna betydigt mer våldsamma till sin karaktär. Att hänvisa till de tidiga surorna i syfte att visa islams kärleksfulla sida ger därför inte den sanna bilden.
Med miljoner och åter miljoner muslimer bosatta i västvärlden är det extremt viktigt att just studera de skrifter som ligger till grund för troende muslimers tänkande och handlande. Alla korancitat på sidan är hämtade från K.V. Zetterstéens överlägsna översättning från 1917. I vissa fall kompletteras dessa av den nyare översättningen av Knut Bernström från 1998. Muhammed Knut Bernstöm var en svensk konvertit, och kan därmed betraktas som partisk. Som troende är det alltid svårare att ge en objektiv och rättvis bild av mer känsliga avsnitt. I sammanhanget bör man känna till att det finns muslimer som anser anser att Koranen inte kan översättas från arabiska utan att det "gudomliga" budskapet försvagas. Detta är naturligtvis trams, då arabiska skrifter likaväl som svenska är fullt översättningsbara om man bara ser till kontexten. Detta är Zetterstéens styrka då han som icke-muslim ser Koranen som ett religionshistoriskt dokument, och slipper slå knut på sig själv för att behaga dagens lättkränkta läsare och politiskt korrekta etablissemang.

På jorden finns idag (2012) runt 1,5 miljarder människor som anses vara anhängare till Profeten Muhammeds lära. Majoriteten av dessa lever säkert fredliga liv och kommer aldrig att bete sig våldsamt mot icke-muslimer (otrogna). Förekomsten av miljoner trevliga och sympatiska muslimer världen över är i sammanhanget helt oväsentligt och har ingenting med religionen islam att göra. Även dessa s.k. moderata muslimer skulle kunna agera oerhört våldsamt, blodtörstigt, kvinnoförtryckande, intolerant mot oliktänkare osv med motivet att Gud så befaller. Men de väljer att strunta helt eller delvis i Allahs befallningar. De är alltså goda människor trots islam, inte tack vare islam.

Innehållsförteckning
1. Våldets ursprung
2. En religion som vill härska
3. Kvinnan och jämställdhet i islam
3.1 Klädsel
3.2 Allah och Muhammed sanktionerar våld mot kvinnor
3.3 Kvinnan är mannens sexslav
3.4 En man får också ha slavar och slavinnor
3.5 Kvinnor är mindre värda
3.6 Menstruationen
3.7 En kvinna skall helst hålla sig inomhus
3.8 Kvinnlig könsstympning och islam
4. Islam uppmanar till segregering, inte integrering.
5. Kan man lita på en muslims ord?
6. Religionsfrihet och islam
7. Människovärde och islam
8. Paradiset
9. Uppmaningar till våld och mord
10. Uppmaning till rasism och folkmord
11. Jihad
12. Muhammed ville framstå gudomlig och ofelbar
13. Kritiker av islam eller Muhammed skall mördas!
14. Muhammed som pedofil
15. Islam och homosexualitet
16. Amputation av händer som straff
17. Islam anger stening som straff för äktenskaplig otrohet
18. Men Koranen anger ju " Intet tvång i religionen"
19. Aktuellt om islam

1. Våldets ursprung
Nästan dagligen kan man läsa om våldsdåd som utförs i islams namn. Hur kan detta ske när svensk media matar oss med budskapet att islam är en fredlig, kärleksfull och tolerant religion? Det finns här en tydligt avvikelse mellan journalisternas bild och verkligheten. För att förstå ursprunget till alla mord som sker i islams namn, är det väsentligt att känna till kontexten kring Muhammeds liv. Efter flytten från Mekka till Medina levde Muhammed och hans anhängare delvis på att plundra handelskaravaner i omgivningen. Genom att stjäla andras egendom och slå ihjäl de som skulle beskydda karavanen skapas förutsättningarna för en unik moral. Det blev därmed svårt/omöjligt att införa moraliska principer liknande kristendomens eller buddhismens universella regel om att inte döda. Lösningen blir istället att förbjuda muslimer att döda andra muslimer. I sura 17, vers 35 (17:33) står att man inte får döda en annan människa utan rättmätig anledning. Muhammed förtydligar detta genom att säga: Blodet på en muslim..... får inte utgjutas utom i tre fall: i hämnd för mord, en gift person som varit otrogen, samt den som lämnar islam och överger muslimerna. Detta finns att läsa i hadithen Sahih Bukhari, volym 9, bok 83, nr 17. Det skapas alltså ingen allmänmänsklig regel om att inte döda någon annan människa. Verkligheten visar med otäck tydlighet att islams anhängare inte är helt överens om vad som är en godtagbar anledning för att mörda andra människor. För fler exempel på de otaliga våldsuppmaningarna mot icke-muslimer, se avsnitt 9.

2. En religion som vill härska

Islam är i grunden en imperialistisk religion med anspråk på att dominera världens folk. Till islams försvar hörs ibland att våld endast får användas i försvarssyfte. Historien och skrifterna visar motsatsen. Profeten Muhammed styrde från början området runt staden Medina, men erövrade sedan allt större områden och krävde befolkningens underkastelse. Muhammeds efterföljare, kaliferna, lade på kort tid under sig enorma områden som islamifierades. Från Arabiska halvön expanderade de muslimska arméerna islams välde in i Nordafrika, över Medelhavet och vidare in i Spanien. Inte förrän i Poitiers lyckades de kristna stoppa de muslimska arméerna år 732 e.kr. Vid Medelhavets östra ände stoppades den muslimska expansionen år 718, i slaget vid Konstantinopel.
Ovanstående visar att våld och erövring sker utan motivet av ett försvarskrig. Detta är också vad Muhammed beordrade.

Sura 9, vers 29 (9:29)
" Kämpa mot dem som, trots att de förr fick ta emot en uppenbarad skrift (judar och kristna), varken tror på Allah eller den yttersta dagen, och som inte förbjuder det som Allah eller hans sändebud har förbjudit, och inte iaktar den sanna religionens bud - kämpa mot dem tills dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten"

33:27
"Och han gav eder deras (de otrognas) land och hem, deras ägodelar och ett land, som ni aldrig beträtt i arv, ja Gud är allsmäktig."

Muslim 19:4366
Allahs budbärare sade:"Jag skall förvisa Judarna och de Kristna från den Arabiska halvön och kommer inte att lämna kvar några andra än muslimer."

Muslim 19:4294
Han(Muhammed) brukade säga:"Strid i Allahs namn och i Allahs väg. Strid mot dem som inte tror på Allah. Skapa ett heligt krig...Om de vägrar att anamma Islam, så kräv skyddsskatten från dem. Om de går med på att betala, acceptera den och låt dem vara. Om de vägrar att betala, så sök Allah hjälp och strid mot dem."

Muslim 1:30
Allahs budbärare sade: "Jag har blivit befalld att strida mot folk så länge de inte säger att Allah är den ende Guden, och den som bekänner detta har garanterat sig skyddet av sin egendom och liv från mig, förutom de rättsliga angelägenheterna från Allah."

Bukhari 8:387
Allahs apostel sade: "Jag har blivit beordrad att strida mot folket tills de säger:"Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah." Om de säger så, ber som vi gör, vänder sig mot Qibla(Mekka) och slaktar som vi gör, är deras blod och egendomar heliga för oss och vi kommer då inte att lägga oss i deras förehavanden förutom rättligen, och deras räkenskaper kommer att vara upp till Allah att avgöra."

Bukhari 53:386
"Vår profet, Allahs budbärare har beordrat oss att strida mot er tills ni dyrkar Allah ensamt eller betalar skyddsskatten; och vår profet har berättat för oss att vår Herre säger: "Den bland oss som dödas skall komma till Paradiset för att leva ett så lyxigt liv som han aldrig sett och den bland oss som överlever skall bli er överherre."
I många muslimska länder idag säljs skriften Sions vises protokoll helt öppet. En förfalskning som redan nazisterna på 30-talet använde för att visa att judarna strävar efter världsherravälde. Vad som INTE är en förfalskning är Allahs uppmaning till muslimerna att erövra och ockupera de områden där icke-muslimer idag lever. Islam strävar efter världsherravälde, inte genom styrelseformer där alla skall behandlas lika, utan icke-muslimer skall erkänna sin underlägsenhet och betala extra skatter (tributer) till herrefolket.

3. Kvinnor och jämställdhet
Islam kan beskrivas som ett system av könslig apartheid, där kvinnor konsekvent diskrimineras och mannen ofta har rättigheter som kvinnor helt saknar. Återkommande är formuleringar om att kvinnan skall lyda mannen och uppträda undergivet. Vad sägs som om Muhammeds ord, förmedlade genom Sahih al-Bukhari vol 1 nr 301, samt vol 3 nr 826: Allahs sändebud sade en gång till en grupp kvinnor: " Jag har inte sett några , som är mer bristfälliga i intelligens och religion. En försiktig, känslig man skulle kunna ledas på avvägar genom någon av er..." Uttrycket "naqisatan 'aqlan wa dinan" (bristfällig i intelligens och religion) är ett av livets ordspråk och axiom på folkmassornas läppar i arabiska länder.
I sura 30:20-21 står det att kvinnorna är "skapade åt mannen", vilket många framstående korantolkare som t.ex. Razi anser vara ett bevis på att kvinnorna är skapade likt djur, örter och andra nyttiga ting. Hon kan alltså anses vara mannens egendom.
Muhammed berättade även att de flesta i helvetet är just kvinnor, vilket han sett under ett tillfälligt besök där (bukhari vol 7, bok 62 nr 124) Detta betyder ju då att kvinnan är mer syndfull och omoralisk än mannen, vilket är ett gott skäl att kontrollera kvinnors beteende.

3.1 Klädsel
Sura 33 vers 59 ( 33:59 )
”O profet, säg till dina fruar, dina döttrar, och fruarna till muslimer, att de skall förlänga sina klädsel.”

24:31
” Tala om för de muslimska kvinnorna att de skall sänka sin blick och behålla sin kyskhet. De skall inte visa upp några delar av sina kroppar utöver de nödvändigaste….”

Bukhari Volym 6, bok 60, nr 318 ( hadith )
De skall beslöja sina halsar och behag. De skall klippa upp sina höftskynken och skyla sig med de klippta tygen.”

Kommentar: Allah ger här kvinnor order om att dölja sina kroppar och leva i sexuell avhållsamhet (kyskhet). I dessa suror finns ursprunget till mycket av det våld och de trakasserier som muslimska män utsätter unga kvinnor för som själva vill bestämma över sin sexualitet och sitt klädval.

3.2 Allah och Muhammed sanktionerar mäns våld mot kvinnor
4:38 ”Männen är kvinnornas företrädare på grund av det företräde Gud gett somliga framför andra, och de utgifter av sina ägodelar som de har; därför skall också muslimska kvinnor vara undergivna….. Och vad dem beträffar, av vilka ni fruktar uppstudsighet, så varna dem, skilj dem från bädden och aga dem……. Gud är förvisso hög och stor"
I Knut Bernströms koranöversättning finns ovanstående innehåll i 4:34 och lyder: " Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med den styrka och de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av kvinnornas försörjare. Rättfärdiga kvinnor förättar ödmjukt sin andakt inför Gud och döljer inför andra det som Gud har dolt. Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och om detta inte hjälper, håll er borta från deras nattläger och som sista utväg tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem. Gud är upphöjd och stor."

Oavsett hur positivt någon vill se på islams budskap, kvarstår följande faktum. Allah sanktionerar mäns våld mot kvinnor som inte lyder. Hur omfattande detta våld skall vara är en fråga för diskussion. Finns det någon vid sina sinnes fulla bruk som tror att jämställdhet kan skapas i ett samhälle där den ena parten skall LYDA sin man, och om detta inte sker kan misshandlas tills hon blir "medgörlig". Argumentet att även västerländska män slår kvinnor är ett hån mot de kvinnor som drabbas av detta religiöst sanktionerade våld. För etniska svenskar eller västerlänningar finns det inga sammanhang där dessa våldsverkare kan finna stöd hos familj, släkt eller vänner för våld mot kvinnor. Gällande religiösa miljöer kan omgivningen stödja detta våld, ur t.ex. ett hedersrelaterat perspektiv. Det finns inget sanktionerat våld i jämställda länder. Detta är en enorm skillnad.

Även profeten Muhammed slog kvinnor, och eftersom Allah handlade och talade genom sin profet, kan detta vara normbildande för rättrogna muslimer. I hadithen Sahih Muslim volym 2, bok 4, nr 2127 återges en händelse där Muhammed slår sin flickfru Aisha med följden att hon upplever smärta - "He (Muhammad) struck me (Aisha) on the chest which caused me pain ... "
Inom islam finns skilda uppfattningar om hur mycket våld som en man tillåts använda mot sin hustru om hon inte lyder. Ett nutida exempel finns i Sheikh Muhammed Kamal Mustafa, imam i Fuengirola i Spanien, som i sin bok ”Woman in Islam” diskuterar hustruaga enligt islams lagar. På sid 86-87 skriver han ”.... Det är förbjudet att slå henne på kroppens känsligaste delar, som ansikte, bröst, mage och huvud. Istället skall man slå henne på armar och ben med ett spö som inte får vara stelt utan smalt och lätt, så att inga sår eller skärsår uppstår.”
Denna tolkning grundar sig säkert på Profetens ord i följande hadith: " O Allahs sändebud! Vilken rätt har frun till någon bland oss fått över honom? Han sade: " Det är att du skall ge henne mat, när du själv har tagit din mat, att du skall kläda henne, när du har klätt dig själv, att du inte skall slå henne i ansiktet, inte heller smäda henne, inte heller överge henne utom inom hemmet." Hadith Sunan Ibn Magah, Kitab al-Nikah, hadith nr 1850
I situationer med knappa resurser skall alltså mannens behov alltid tillgodoses före kvinnans. Muhammed måste ha varit en riktig gentleman!

3.3 Kvinnan är mannens sexslav
"Allahs profet sade: När en man kallar på sin fru för att tillfredsställa sin önskan, låt henne då komma till honom, även om hon är sysselsatt vid ugnen" Hadith nr 61 Mishkat al Masabih, mannens och fruns plikter, engelsk översättning bok 1
" Allahs sändebud sade: Närhelst en man kallar på sin fru för att ligga med henne, och hon vägrar, och han sedan tillbringar hela natten med dåligt humör, fördömer änglarna henne tills hon går upp i gryningen." Hadith nr 54 Mishkat al Masabih, se även Bukhari arabisk-engelsk översättning vol. VII hadith nr 121.

2:223 ”Era hustrur är som en åker för er, besök denna åker efter behag…”

”Gift er inte med månggudadyrkande (kristna) kvinnor, om de inte övergår till islam. Låt heller inte era kvinnor ingå äktenskap med månggudadyrkare, om de inte konverterar till islam.”

4:3
”… gift er med så många kvinnor ni anser lämpligt, två eller tre eller fyra..”

Skälet till att man kan gifta sig med mer än en kvinna ges av Ghazali, den store muslimske forskaren:

" Några män har ett så tvingande sexuellt begär att en enda kvinna inte är tillräckligt för att skydda dem från äktenskapsbrott. Sådana män gifter sig därför företrädelsevis med mer än en kvinna, och de kan ha upp till fyra fruar."

33:52
Hädanefter är det ej tillåtet för dig (Muhammed) att äkta andra kvinnor och icke heller att taga andra hustrur istället, även om deras skönhet skulle behaga dig, utan blott de slavinnor, över vilka du råder, ty Gud är väktare över allting.

Kommentar:

Kvinnan är verkligen mannens sexslav inom islam. Hon måste alltid ställa upp på sex när mannen så önskar, vilket innebär att våldtäkt eller sexuellt tvång inte kan förekomma inom muslimska äktenskap. I Sura 4:38 ges mannen rätt att misshandla (Idribuhunna eller dharaba på arabiska) sin hustru om denne inte lyder! Hur hård denna misshandel skall vara är ett ämne för diskussion inom islam, men ingen ifrågasätter att kvinnan måste lyda sin man. Någon jämställdhet existerar inte inom islam. Kvinnan är mannens slav. Hur kvinnor uppväxta i fria västländska samhällen frivilligt kan konvertera till islam är med detta i åtanke en fullständig gåta. Antagligen saknar de kunskap om islams regelverk gällande kvinnor i kombination med en svag begåvning.

Lägg också märke till hur Allah hela tiden talar till männen. Hur många män en kvinna får ha ligger tydligen inte i Allahs intresse att reglera. I Sura 2:220 förbjuds äktenskap mellan muslimer och kristna. En liknelse är de s.k Nürnberglagarna 1935 där nazisterna förbjöd äktenskap mellan tyskar och personer med judisk börd.

Kvinnliga slavinnor accepteras av både Allah och Muhammed. Som icke-muslimsk kvinna idag bör man ha detta mycket klart för sig.

Lydnaden inom äktenskapet gäller alltså även sexuellt. På en respekterad svensk sida om islam ( www.islamiska.org )stod 2007-01-15 följande: ” Så länge de lever tillsammans som man och hustru måste hustrun, enligt den islamiska lagen, acceptera mannens sexuella krav, eftersom det är helt naturligt. Mannens fysiska konstitution är sådan att den driver honom till sexuell tillfredsställelse ofta för att befria sig från dess tryck så att han mer effektivt kan utföra sina plikter i det praktiska livet.”
3.4 En man får också ha slavar och slavinnor

Eftersom Muhammed förutom profet också var en tjuv och rövare, behövdes gudomliga ord som legitimerade rov av både andras liv och ägodelar.

4:3 " ..... men fruktar ni att ni inte kan iaktaga billighetens krav så tagen blott en enda (hustru) eller blott de slavinnor över vilken ni råder..."

Detta har sedan muslimska lärda utvecklat genom åren. Tidigare nämnda Ghazali säger följande:

" .. i syfte att tömma hjärtat för att tillbe Gud har araberna fått tillåtelse att ha sex med kvinnliga slavar, om de någon gång skulle frukta, att deras passion skulle leda dem till äktenskapsbrott. Även om en sådan handling skulle leda till att ett barn föds (som också blir slav) så är detta en mindre förseelse än att äktenskapsbrott. Att förslava den nyfödde är en tillfällig sak, men genom äktenskapsbrott förloras evigheten."

Ihyá Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al Kotob al Elmeyah, Beirut vol. II, sid 33 )

Läs mer »

måndag 10 juni 2013

Riksdagen: Så ska vi förhålla oss till Islam

Jesús Alcalás viktiga artikel i SvD, 25 okt 2012

Värnandet om trossamfund kör över individen

YTTRANDEFRIHET Mänskliga rättigheter får ofta stryka på foten när de ställs mot religiös tro. Vi tycks gå mot en praxis som bygger på att religiösa grupper tillerkänns rättigheter som väger tyngre än individens.
25 oktober 2012 kl 01:00 , uppdaterad: 25 oktober 2012 kl 10:44

Rushdie var inte den första, vilket vi i västvärlden kanske fick för oss. Alltid har de funnits, som fått en fatwa emot sig för brottet att ha hädat islam eller smädat profeten. Alltid har de fredlösa funnits som sökt komma undan villiga bödlar. Möjligen var det dock först med ayatolla Khomeinis dom mot Salman Rushdie som islamisk rättskipning nådde utanför och bortom de geografiska gränserna för islamisk rätt. Från och med då stod det klart att också människor som var medborgare och verksamma i västländer kunde bli förklarade fredlösa och dödsdömda av islamiska rättskipare.
Året var 1989. I väst blev vi bestörta över fatwan. Vi protesterade. Somliga bar en knapp med texten ”I am Salman Rushdie” på rockslaget. Aldrig att företrädare för demokratiska länder, FN eller EG kom på idén att uttrycka åsikten att vi, samtidigt som vi fördömde fatwan och våldsyttringarna i dess spår, borde visa förståelse för dem vars tro hade vanhelgats.
Det var då. Nu har tiderna och vår inställning förändrats. Antingen har vi väl vant oss vid en ny ordning eller så har vi givit efter av rädsla för hämnd och terrordåd riktade mot exempelvis västliga ambassader i muslimska länder. Kanske har vi blivit mer vidsynta. De islamiska diktatorerna har i varje fall inte blivit mildare. Tvärtom. Dödsdomar och fatwor mot hädare blir allt fler. Och protesterna mot smädelser av islam blir allt blodigare och våldsammare. Allt envisare ställs kraven på absolut förbud mot hädelse.

Hösten 2002 får riksdagens utrikesutskott i uppdrag att se över vår hållning till islam. Utskottet rådfrågar experter, studerar relevant litteratur, besöker muslimska länder. Tre år senare läggs ett betänkande fram. Slutsatserna är: Vi måste ha större förståelse för muslimskt tänkesätt. Vi måste ha klart för oss den ”speciella roll medierna har för att muslimer /…/ porträtteras på ett rättvist sätt”. Vi måste inse att protesterna mot smädelse av profeten Muhammed ”illustrerar vikten av att ha kännedom om islam och vad som i den muslimska traditionen betraktas som heligt och okränkbart”. Vi måste begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för ”en livsstil i västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent”. Vi måste vara medvetna om att dessa livsstilsföreteelser faktiskt är ”synliga i vårt samhälle” och att vi därför måste ”idka självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar”. Vi måste respektera ”de rädslor och farhågor som finns i den muslimska världen inför moderniteten och det västliga inflytandet”. Vi måste respektera den muslimska världens ”rädsla för att västligt inflytande leder till moraliskt förfall”. (Utrikesutskottets betänkande 2005/06:UU8)
Riksdagen bifaller utrikesutskottets förslag, med acklamation.
Allt sker i välmening. Ändå – innebörden var att miljontals enskilda människor som råkat vara födda i muslimska länder klumpades ihop till en massa, en samlad religiös betingelse. Innebörden var också ett slags avbön för den samhälls- och människosyn de västliga demokratierna står för. Innebörden var därtill att troende och sekulära muslimer som förföljs och fängslas för att de förfäktar idén att mänskliga fri- och rättigheter är allmängiltiga, att dessa människor sveks.

Hösten 2005. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna prövar om det var rätt av Turkiet att döma en i Frankrike verksam förlagschef. Förlagschefen har i sin utevaro dömts till två års fängelse för ”Hädelse mot Gud, Religionen, Profeten och Den heliga boken”. Detta eftersom hans franska förlag publicerat ”De förbjudna verserna”, en roman av den turkiske författaren Abdullah Rıza. Romanen är en delvis teologisk, delvis satirisk pamflett mot gudstron och profetens ord.
Europadomstolen tycker att yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati. Man ska kunna uttrycka det mesta, också det som provocerar och sårar. Men i det här fallet, fortsätter domstolen, har författaren i sin roman gjort ett ”överdrivet utfall mot islams profet”. Till stöd för denna sin uppfattning och som belägg för att romanen också utgör ett ”obefogat och förnärmande utfall mot de troendes legitima känslor” citerar domstolen tre meningar ur boken. Alla tre uttrycker sexuella anspelningar: att profeten sagt ett och annat ”i svallvågorna efter den sexuella fröjden han upplevt i Aishas armar”, att profeten ”bröt sin fasta efter måltiden och före bönen för att ha samlag”, att ”Muhammed inte förbjöd samlag med lik eller djur”.
Europadomstolen fann ingenting att invända mot Turkiets dom.

Hösten 2012. FN:s generalförsamling ska hålla sin 67:e sittning. Inför öppnandet kallar FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon till presskonferens. Tillfrågad om Youtube-spridningen av filmtrailern ”The innocence of Muslims” tvekar han inte: Det måste bli ett stopp. Filmen är en ”vanhedrande och skamlig handling”. Här smädas ”andras tro och värderingar”. Här går inte att åberopa yttrandefriheten.
Filmmakaren/filmmakarna har dödsdomar hängande över sig i flera muslimska länder. En militär undersökningsdomare i Egypten har åtalat dem, utfärdat en internationell arresteringsorder och krävt att USA ska lämna ut dem. Brotten de åtalas för – ”brott mot den nationella enheten”, ”förtal av islam” och ”falsk information” – medför dödsstraff. FN:s generalsekreterare kände till åtalen och dödsdomarna när han uttalade sig.
Parentetiskt – fast det är förstås något mycket mer än så – kan sägas att det gång på gång rapporteras om fasansfulla och grovt kvinnoförnedrande filmer. FN:s generalsekreterare har aldrig funnit anledning att uttrycka någon åsikt om dessa. Aldrig har han kallat dem skamliga och vanhedrande och velat sätta stopp för dem.
Kan det bero på att endast 15 av generalförsamlingens 198 delegater är kvinnor? Att av de 57 medlemmarna av Organization of Islamic Cooperation så gott som alla är emot en tilltänkt FN-deklaration om ”rättsstatens principer” som skulle ge kvinnor och män lika rättigheter. Hade en sådan diskriminering grundats på ras i stället för kön skulle den kallas Apartheid.
Samtidigt, i Bryssel, gör EU gemensam sak med Organization of Islamic Cooperation (OIC), Arabförbundet och Afrikanska unionen. Ett gemensamt uttalande presenteras. EU:s representant för utrikes- och säkerhetspolitik Catherine Ashton och övriga undertecknare förkastar ”The innocence of Muslims”. Man understryker ”vikten av att respektera alla profeter” och lovar att vidta åtgärder för att säkerställa ”full respect of religion”.
Vad betyder detta? Det betyder en yttrandefrihet som förverkas någonstans i glipan mellan, med poetens uttryck, andakt och revolt. Varthän det kommer att leda kan vi bara ana. Säkert är att vi här ser övergången från det individuella till det kollektiva perspektivet. I stället för omsorg om den enskildes fri- och rättigheter noterar vi nu överhöghet och immunitet åt grupper. Grupper som tillerkänns kollektiva rättigheter. Säkert är också att de kränkta kommer att få en utvidgad domsrätt över ”brotten” och att ”brottslingarna” kommer att få allt svårare att undgå straff för hädelse. Säkert är vidare att vi här ser återgången till ett ålderdomligt och, som vi kanske trodde, i europeisk rätt övervunnet förhållningssätt.

Europeisk yttrandefrihetsrätt är inte absolut eller obstinat. Ur ögonvrån på lagstiftaren och domaren sneglas ofta mot uråldrig hävdvunnen högaktning för kyrkan. Själva statsskicket förutsätter i någon mening att lag och kyrka följs åt. Så har det varit i Sverige där domare fram till 1959 avlade en ed att döma efter ”Guds och Sveriges lag”, där domstolar fram till 1990 var skyldiga – enligt kyrkolagen – att börja tingsåret med en ”rättegångsgudstjänst”. Traditionen har makt. Kyrkan är i västvärlden en gammal och vördnadsbjudande institution och dess rättigheter och påbud uppfattas lätt stå över eller ha företräde framför den enskildes yttrandefrihet. Ett utslag av den föreställningen är kriminaliseringen av hädelse eller annan trosfridskränkning. Sådana smädande yttringar är brott i långt över hälften av Europarådets länder. Brott ja, men inte förbrytelse mot den enskildes tro utan mot den allmänna ordningen. Här finns föreställningen om en sårad grupp eller en kränkt institution.
I Europa har – ända in i nutiden – diktverk, filmer, konst och teaterföreställningar ansetts såra någon ”grupp” så till den grad att verken förbjudits och upphovsmännen lagförts och dömts. Ett litet axplock ur listan:
Filmen och musikalen ”Jesus Christ superstar” – en gång förbjuden i bland annat Grekland; nu förbjuden i Vitryssland och stoppad i Irland. Skälet: Sårande av den ortodoxa kyrkan. Ondskefull offentlig hädelse.
Filmen ”Life of Brian” – en gång förbjuden i bland annat Norge, Irland och Skottland där förbudet upphävdes först 2009. Skälet: Hädelse. Sårande av trossamfund.
Filmatiseringen av den tyske författaren Oskar Panizzas drama ”Das Liebeskonzil” från 1894. En satir där Gud framställs som impotent, Gudsmodern som vällustig och påven som sexfixerad. År 1985 förbjuden och beslagtagen i Österrike. Alla filmkopior brändes. Skälet: Förolämpning av den katolska kyrkan.
Filmen ”Kristi sista frestelse”, ännu i dag förbjuden både som bok och film i bland annat Bulgarien och Grekland. Bojkottad av den mäktiga Blockbuster Video som vägrar distribuera den. Utsatt för ett blodigt bombattentat vid premiären i Paris. Skälet till förbudet: Ondskefull offentlig hädelse.
”Das Leben des Jesus”, den österrikiske serietecknaren Gerhard Haderers satir över evangelierna. År 2005 förbjuden i Grekland. Förbudet kvarstår än i dag. Haderer dömd till fängelse i sin utevaro. Skälet: Ondskefull offentlig hädelse.

Nej, det har inte hjälpt att Europa har en domstol för de mänskliga rättigheterna. Också Europadomstolen bygger sin rättspraxis på att religiösa grupper ska skyddas, att de i sin egenskap av grupper ska tillerkännas rättigheter som i de flesta fall väger tyngre än individens. Domstolen tycker det är helt i sin ordning att staterna straffbelägger hädelse och förolämpningar av trosläror och religiösa institutioner.
I och för sig ska sådana straff och förbud inte få tillgripas i onödan, menar domstolen. Bara om ingripandena är till för att nå ett viktigt ”legitimt mål” och bara om de är ”nödvändiga i ett demokratiskt samhälle”. Men som legitimt och nödvändigt har domstolen ansett förbud och straff som är tänkta att skydda ”religiösa känslor mot obefogade utfall”, att stävja hädelse, att ”värna religiös frid” (i Österrikes högkatolska Tyrol), att ”förhindra att några människor skulle känna sig angripna i sina religiösa känslor”, att skydda den engelska kyrkan och de troende anglikanernas ”rätt att inte känna sig förnärmade i sina religiösa känslor”.
Allt får inte sägas, många av oss instämmer i att det bör vara på det sättet. Yttrandefrihet handlar inte om vars och ens fria vilja in absurdum. Upphöjd till rättighet skulle mångfalden av vars och ens fria vilja smula sönder allt fredligt socialt liv. Därför finns och ska det finnas gränser, men de gränserna bör bestämmas utifrån grundidén för de mänskliga rättigheterna. Och grundidén är att fri- och rättigheterna är individuella. Allmänmänskligheten och allmängiltigheten kommer ur individualiteten. Det är oroande att vi tycks tappa den riktlinjen till förmån för tradition, kollektiv och massa.
Jesús Alcalá är jurist och författare.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Ovanstående är alltså hämtat från SvD och skrivet av Jesús Alcalá.

Våra barns framtid ligger i våra händer.

Gunnar Sandelin DN 2008-04-07

Gunnar Sandelins minnesvärda artikel i DN 2008-04-07

”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”

Uppdaterad 2010-11-28 00:12. Publicerad 2008-04-07 23:50

Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor. Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier. Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor. Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Det skriver Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.

Från mitten av sjuttiotalet och tio år framåt arbetade jag på socialbyrå och behandlingshem i Stockholm. Som färsk socialarbetare hamnade jag i en tradition som jag från början instinktivt reagerade mot, men som jag ändå snabbt föll in i. Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om - allt för att undvika obehagliga konfrontationer. Om en folkgrupp sa en av mina chefer att "vi får väl försörja dem som en folkloristisk färgklick." I backspegeln är det tydligt att jag för egen del saknade tillräcklig erfarenhet och det civilkurage som skulle ha krävts för att kunna rucka på det eftergivna och förstående systemet. Många gånger byggde hjälparna upp ett osunt bidragsberoende, oavsett om klienterna var svenskar eller hade utländsk bakgrund.

Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna. Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan. Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån? Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans. På SVT kallade vi den genomsnittliga tittaren för "Nisse i Hökarängen".

På Migrationsverkets hemsida finns en tabell som heter "Beviljade uppehållstillstånd 1980-2006". Den specificerar på vilka grunder en utlänning fått uppehållstillstånd här under 26 år. Informationen har varit tillgänglig under många år, med årliga uppdateringar. Ändå tycks Sveriges journalistkår sorgfälligt ha undvikit att ta del av den. Resultatet har blivit att den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte har diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt. Migrationsverkets siffror sätter ljuset på denna ohederlighet, såväl vad gäller medierapporteringen som ansvariga politikers rädsla för klarspråk till allmänheten.

Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder. Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa. Därutöver utgör anhöriginvandringen nästan hälften, en halv miljon, av alla som får stanna. Tillsammans med den nästa största posten humanitära skäl (som nu kallas för "särskilt ömmande") uppgår denna invandring till två tredjedelar av alla beviljade uppehållstillstånd. Men dessa är inte kopplade till skyddsskäl och faller utanför ramen för asyl.

Endast 22.000 eller 5 procent av de asylsökande har fått stanna på grund av de är flyktingar enligt FN:s konvention, som omfattar personer som löper risk att förföljas i hemlandet på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning. Ytterligare 35.000 har kommit hit som utvalda kvotflyktingar, utsedda av Migrationsverket och FN:s flyktingorgan UNHCR när alla andra möjligheter ansetts uttömda. Kvot- och konventionsflyktingar är de enda grupper som är kopplade till FN-beslut när det gäller skydd och asyl. Men drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: "flyktingliknade skäl", "de facto flykting", "skyddsbehövande".

Jämför man samtliga som beviljats uppehållstillstånd under dessa 26 år så är nio av tio varken klassade som flyktingar eller skyddsbehövande. Hela denna bild visar att det inte är sant att Sveriges mottagande av utländska medborgare främst värnar om de mest utsatta flyktingarnas rätt att få stanna.

Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut, men det är en publicistisk skyldighet gentemot allmänheten, som knappast orkar hänga med i alla turer kring invandring, asyl och flyktingmottagning. Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år. Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda. Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten få maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet. Den fruktade stämpeln "främlingsfientlig/rasist" fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor - det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år. För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att "endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent". Men vi får aldrig klart besked från de politiker som har öppnat våra gränser om kostnaderna. I alla andra sammanhang övervägs utgifter i detalj, men här råder amnesti från sådant grundläggande förnuft. I stället tvingas vi gissa oss till utgifternas omfattning.

I Europa börjar det bli alltmer legitimt att våga kräva en offentlig diskussion om samhällets kostnader för invandring/asylmottagning. I exempelvis våra nordiska grannländer är klimatet öppnare. Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks framförde nyligen öppna farhågor om det mångkulturella samhällets sönderfall i boken The Home We Build Together. Den väckte en livlig debatt i brittiska medier, men i Sverige hördes inte ett ord. Under den spanska valkampanjen nyligen seglade invandringen för första gången upp som en stor fråga. Hos oss har moderaterna ändå varslat om att asylpolitik och integration för första gången kommer att bli en valfråga. Migrationsministern har kallat svenska politikers rädsla för att tala om problemen med invandring för "beröringsångest" och att de i stället ska våga tala om "socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori."

Självklart ska vi ta emot människor som kan belägga att de flyr för sina liv. Lika självklart är det att man inte kan tala om invandrare som en enhetlig grupp. Men man måste ändå kunna få diskutera frågan generellt och öppet utan anklagelser om rasism och främlingsfientlighet. Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid. Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet. I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord. Detta etablerade tankemönster var från början till största del ett uttryck för en solidaritet, men har under människosmugglarnas guldålder förvandlats till ren ansvarslöshet.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn. Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Gunnar Sandelin

Våra barns framtid ligger i våra händer.

tisdag 15 januari 2013

Ett "svenskt" parti vill avskaffa demokratin

Demokratins fiender välkomnas i Sverige. Hur är det möjligt? Jo, man gömmer sig bakom religionen Islam. En politisk rörelse som vill ha diktatur välkomnas alltså i vårt land.

Nu finns ett muslimskt parti i Sverige: Hizb ut-Tahrir. Ska man tro deras egna ord så vill de tillintetgöra demokratin. Dessutom är muslimers integrering i det svenska samhället förbjudet i Islam. De skriver nämligen på sin hemsida: Islam i Sverige eller "Svensk Islam":

En integrering av Islam och muslimer i vilket icke-islamiskt samhälle är haram och går stick i stäv med Islams budskap..."Svensk muslim" är således lika omöjligt som "syrisk muslim" eller "kristen muslim"... Det tidigare nämnda är inget annat än ett försök att pådyvla muslimerna demokratin och alla dess tankar och värderingar... Allah har nedsänt Islam för att kompromisslöst tillintetgöra alla ”heliga kor”, ex demokrati, kapitalism, pluralism, marknadsekonomi, feminism etc, inte för att leva i symbios eller bilda syntes med dem.

Röster har höjts till förmån för en ny form av Islam. En form som tar hänsyn till det svenska samhälle, som skiljer sig avsevärt från Islams hemmiljö, och som bjuder Islam på nya och varierande utmaningar och svårigheter.[...]

”Blågul Islam”, ”American Fiqh” och ”Europeisk Islam” är medvetet förvrängda former av Islam, lanserade av kuffar i syfte att få muslimer att avvika från Islam. Det farliga är att dessa lögner propageras av muslimer, som andligt och intellektuellt har besegrats till följd av västerlandets ständiga och obevekliga attacker mot Islam och dess lagar.[...]

Ett annat av ”Blågul Islam”-förespråkarnas argument är att det svenska samhället är ett icke-islamiskt samhälle där Islam är ett nytt, farlig-förklarat och mytomspunnet fenomen, och måste därför anpassas och integreras, så den blir en naturlig och accepterad del. Metoden måste följa Sändebudets ”mjuka” linje i Mecka.

Det ovannämnda är felaktigt på flera punkter:

1. En integrering av Islam och muslimer i vilket icke-islamiskt samhälle är haram och går stick i stäv med Islams budskap p g a att integration innebär att ge avkall på vissa delar av Islam för att den och muslimerna ska bli delar i helheten; nämligen det svenska samhället och Sverige. Den stora frågan som kvarstår obesvarad är vilka delar måste vi ge avkall på? Konkreta exempel ges aldrig, dels för att denna falska tankes förespråkare inte har en glasklar uppfattning om sitt eget budskap, och dels av rädslan för den överväldigande och okontrollerbara vreden dessa exempel kommer att väcka hos muslimerna, som inte kan, eller får, finna sig i sådan storskalig förvanskning av Islam.

2. Allahs سبحانه وتعالى orubbliga krav på att följa vad Han beordrar, oavsett vad kuffar tycker.[...]

En titt på de suror som uppenbarades i Mecka visar oss hur kuffar ständigt förebråddes och varnades för Helvetets straff om de inte gav upp sin kufr och antog Islam. Är detta ved som menas med ”mjuk” kallelse?[...]

Vad som menas med ”svensk muslim” brukar heller aldrig framgå, när man tar del av förespråkarnas visioner. Det enda som kommer fram är fagra ord om identitet. Dessa ord är emellertid värdelösa, eftersom begreppet ”identitet” saknar en väldefinierad och därmed en avgränsad och kristalliserad innebörd. En sådan avsaknad är farlig i och med att den öppnar ”luckor” för den, som vill sprida missuppfattningar om Islam bland såväl muslimer som kuffar.[...]

Uppfattningar är de tankar vi är övertygade om, ex Islams riktighet, fardh (plikten) att alla muslimer måste vara enade i en enda islamisk stat, förbudet att låta kuffar ha övertaget över muslimerna, förbudet mot nationalism, etc. Dessa och alla andra våra uppfattningar måste utgå från och bygga på den islamiska aqidah (livsåskådningen) allenast. Tankar (bedömningar om verkligheten, dvs resultatet av tänkandeprocessen), som härrör från något annat tänkesätt än det islamiska har ingen plats eller betydelse i Islam, för de betraktas som kufr-tankar.[...]

Svensk blir man när man begränsar sin tillhörighet till en nationalstat och anammar demokratin med alla dess tankar, och tänker som svenskar i gemen gör, dvs utgår uteslutande från att tillfredsställa sina instinkter och organiska behov på det sätt man själv önskar utan några betänkligheter eller inskränkningar från ”någon högre makt”.

Det ovanstående är en omöjlighet för muslimen, eftersom han/hon är förpliktigad att hålla sig till vad Allah سبحانه وتعالى har bestämt.[...]

”Svensk muslim” är således lika omöjligt som ”syrisk muslim” eller ”kristen muslim.” Det svenska folket vill att utlänningarna, inklusive muslimerna, ska assimileras i det svenska samhället. (Nerikes Allehanda s 6, 980122) Hur många gånger har vi inte hört att ”man ska ta seden dit man kommer”? Trots alla vackra ord om integrationspolitiken, så är den i själva verket en assimilationspolitik. Ingmar Karlsson, skriver i sin bok ”Islam och Europa” på s 175 att ”bara en avpolitiserad och liberal Islam kan komma att integreras i Europa.” (Min betoning) Att han skriver ”avpolitiserad” och ”liberal” är ingen slump, för han är på det klara med Islams politiska dimension och ideologiska prägel. Det tidigare nämnda är inget annat än ett försök att pådyvla muslimerna demokratin och alla dess tankar och värderingar.[...]

Muslimer!

Låt er inte luras av sådana falska tankar, såsom ”Svensk Islam” eller ”Europeisk Fiqh”, eftersom dessa alltid saknar islamisk bevisning och bygger på godtycke och från sammanhanget lösryckta verser och hadither.

Allah har nedsänt Islam för att kompromisslöst tillintetgöra alla ”heliga kor”, ex demokrati, kapitalism, pluralism, marknadsekonomi, feminism etc, inte för att leva i symbios eller bilda syntes med dem.

Detta är alltså hämtat från Hizb ut-Tahrirs svenska hemsida. Behövs det mera bevis? Demokratin ska tillintetgöras! Vakna nu!

Våra barns framtid ligger i våra händer.

torsdag 20 december 2012

Det är en risk vi får ta

Det här är en suverän satir. Men det skulle kunna vara PK-isternas plan för att bekämpa SD. Det publicerades på Avpixlat av "PK-ist".

Sverigedemokraterna är det största hotet mot vår medmänskliga demokrati. Ändå har partiet mer stöd än någonsin. Därför är det så viktigt att vi motverkar dem på allt sätt och inte drar oss för att, vid behov, låta ändamålet helga medlen. Följande bör vara vår strategi:
1) Lägg locket på i invandringsdebatten
Kväs all invandringskritik, inte bara för att Sverigedemokraterna gynnas av att invandringsfrågan diskuteras, utan även för att det per definition är främlingsfientligt och rasistiskt att ta upp invandringsrelaterade problem till diskussion.
Risken är att människor får för sig att invandringen medför problem som man inte får prata om, och att Sverigedemokraterna verkar vara det enda parti som är intresserat av att hitta lösningar. Men det är en risk vi får ta.
2) Propagera istället för att debattera
Frys ut sverigedemokrater från allehanda debattsammanhang, så att folk slipper höra deras argument. Tala istället om för folk vad de ska tycka om partiet och hur de ska ställa sig till olika invandrarrelaterade frågor.
Risken är att människor upplever att det politiska etablissemanget uppträder som besserwissrar gentemot vanligt folk, och att Sverigedemokraterna rentav kan ha relevanta argument som inte får komma till tals. Men det är en risk vi får ta.
3) Driv en tvärtemot-politik
Gör invandringspolitiken ännu mer liberal, så att Sverigedemokraterna känner att man förlorat på sitt riksdagsinträde. Ta emot fler invandrare än någonsin oavsett kommunernas mottagningsförmåga, var restriktiv med att utvisa brottslingar och ge gratis vård till alla som vistas här illegalt. Detta oavsett eventuella sociala konsekvenser.
Risken är att allt fler människor runt om i landet upptäcker invandringsrelaterade problem i sin vardag, i form av ökad brottslighet och försämrad välfärd. Men det är en risk vi får ta.
4) Demonisera partiet
Svartmåla inte bara Sverigedemokraternas politik utan även företrädarna själva. Jämför dem med kackerlackor, och leta fel på allt som har med partiet att göra för felletandets skull.
Risken är att människors sympati för Sverigedemokraterna ökar, när företrädarna blir illa behandlade och partiet särbehandlas negativt jämfört med andra partier. Men det är en risk vi får ta.
5) Förfölj partiets anhängare
Inför yrkesförbud inte bara för sverigedemokrater, utan även för deras främlingsfientliga väljare och andra rasister som håller med om partiets politik. Wallraffa och häng ut sympatisörerna på nätet.
Risken är att människor upplever att Sverigedemokraternas fiender står på den onda sidan, och att sverigedemokrater är jämförelsevis goda. Men det är en risk vi får ta.
6) Förbjud partiet eller frånta deras väljare rösträtten
Om inget annat hjälper bör man som sista utväg ändra grundlagen för att på lämpligt sätt se till att Sverigedemokraterna fråntas all politisk makt, även om partiet har folkligt stöd.
Risken är att människor upplever att vi sätter demokratin och de mänskliga rättigheterna ur spel. Men det är en risk vi får ta.
PK-ist

Våra barns framtid ligger i våra händer.

onsdag 7 november 2012

Censur i godhetens namn

Mitt femte frihetsbrev är hämtat från Kristers förstklassiga hemsida: gluefox.com

Censur i godhetens namn - Det fria ordet är hotat

I Svenska Dagbladet kunde man den 25/10 2012 läsa en artikel av Jesús Alcalá (som ofta skriver mycket intressanta och politiskt inkorrekta inlägg) med rubrik "Värnandet om trossamfund kör över individen". Alcalá skriver bl a:

Hösten 2002 får riksdagens utrikesutskott i uppdrag att se över vår hållning till islam. Utskottet rådfrågar experter, studerar relevant litteratur, besöker muslimska länder. Tre år senare läggs ett betänkande fram. Slutsatserna är: Vi måste ha större förståelse för muslimskt tänkesätt. Vi måste ha klart för oss den "speciella roll medierna har för att muslimer /…/ porträtteras på ett rättvist sätt". Vi måste inse att protesterna mot smädelse av profeten Muhammed "illustrerar vikten av att ha kännedom om islam och vad som i den muslimska traditionen betraktas som heligt och okränkbart". Vi måste begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för "en livsstil i västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent". Vi måste vara medvetna om att dessa livsstilsföreteelser faktiskt är "synliga i vårt samhälle" och att vi därför måste "idka självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar". Vi måste respektera "de rädslor och farhågor som finns i den muslimska världen inför moderniteten och det västliga inflytandet". Vi måste respektera den muslimska världens "rädsla för att västligt inflytande leder till moraliskt förfall". (Utrikesutskottets betänkande 2005/06:UU8)

Riksdagen bifaller utrikesutskottets förslag, med acklamation.

Allt sker i välmening. Ändå — innebörden var att miljontals enskilda människor som råkat vara födda i muslimska länder klumpades ihop till en massa, en samlad religiös betingelse. Innebörden var också ett slags avbön för den samhälls- och människosyn de västliga demokratierna står för. Innebörden var därtill att troende och sekulära muslimer som förföljs och fängslas för att de förfäktar idén att mänskliga fri- och rättigheter är allmängiltiga, att dessa människor sveks.

Hur typiskt är inte detta! Välmenande svenskar, som vill så väl, och så blir det så fel varenda gång. Igen och igen faller man på knä i stum beundran inför Muhammed och hans mullor, samtidigt som man sviker islamvärldens kvinnor och de som tillhör andra religioner, eller är sekulariserade. Och det beror på att den politiska korrekthetens tryck gör det omöjligt att seriöst diskutera och analysera känsliga frågeställningar, som t ex islam. Att Riksdagen enhälligt biföll förslaget är fullständigt självklart. Allt annat vore otänkbart! Riksdagsbeslut av den här typen innebär helt enkelt VM i godhet. Alla vill överbjuda varandra i att vara mest god (för den just nu aktuella definitionen av begreppet "god", vänligen besök Aftonbladets eller Dagens Nyheters hemsida). Enkelt uttryckt kan man säga att "god" är ekvivalent med att vara politiskt korrekt! Politiskt korrekt = god. Inte politiskt korrekt = ond. Våra politiker och journalister och intellektuella sitter fast i den politiska korrekthetens järngrepp, där ingen vågar säga något annat än det tillåtna. Tillåtet av vem? Ja det är det som är det fantastiska med politisk korrekthet. Det är som att den politiska korrektheten har fått ett eget liv och även förtär sin egen skapare.
Alcalá citerar från Utrikesutskottets betänkande, "Vi måste begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för 'en livsstil i västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent'". De flesta kristna, som tar sin tro på allvar, anser också att mycket i det Västerländska samhället är ogudaktigt, omoraliskt och dekadent (även om där också finns mycket positivt, som till stora delar saknas i muslimvärlden — mänskliga fri- och rättigheter, musik, fri litteratur, fri konst, vetenskap och mycket, mycket annat). Tänk om man skulle uppvisa samma förståelse när kristna kommer med liknande kritik av Västvärldens depraverade livsstil! Men detta vore givetvis helt otänkbart. Då går Godhetskören i taket över de kristnas intolerans och inskränkthet. Men när muslimer säger exakt samma sak, då faller man ned i tillbedjan som inför Godheten själv.
Västvärldens livsstil och moral befinner sig på total kollisionskurs med islam. Det finns i stort sett inga som helst gemensamma nämnare. I islamvärlden se vi en nästan total frånvaro av de fri- och rättigheter som vi ser som självklara och som omistliga delar av ett demokratiskt samhälle. Ändå är vi beredda att lägga oss platt inför den muslimska kulturen. Det minsta man kan säga är att det är märkligt!
Islam är exempelvis helt emot abort (med vissa undantag t ex att kvinnans liv är hotat). Hur kommer det sig att de riksdagsmän, som tuggar fradga varje gång en kristen ifrågasätter om aborter verkligen är till för de ofödda barnens bästa, inte har något att säga när det gäller islams abortsyn? Samtidigt som de skriver i betänkandet att vi måste "idka självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar", så idkar man allt annat än självkritik när kristna påtalar problem i vårt samhälle. Då vill man i stället sätta munkavle på de kristna (nu kan man inte det, än så länge, men det framgår ändå klart att man skulle vilja om man kunde).
Nu är vi i Sverige inte ensamma om att ohöljt beundra islam och att vilja begränsa vad som får sägas om denna religion (om det är negativt). FN:s organ för mänskliga rättigheter, Human Rights Council, förklarade redan 2008 att kritik mot islams sharíalagar (som t ex säger att den som lämnar islam skall dödas) eller speciella fatwas (t ex att Salman Rushdie skall mördas) inte tolereras inom rådet. Dvs det FN-organ som skall bevaka mänskliga rättigheter får således inte längre kritisera den sharíalag som säger att den som lämnar islam skall dödas och att homosexuella skall dödas. Human Rights (mänskliga rättigheter) i FN:s tappning är således rättigheten att mörda alla som inte böjer sig under islams "rätts"system. Det hela är i och för sig inte speciellt anmärkningsvärt, eftersom skurkstaterna idag dominerar hela FN (genom sin numerär).
2011 antog FN:s Generalförsamling en resolution som fördömer stereotypa bilder av troende, t ex negativ profilering (att man väljer ut exempelvis uppenbara muslimer i 20-30-årsåldern framför 90-åriga tanter med rollator för extra scanning på flygplatser) och stigmatisering (ett inneuttryck så gott som något) av människor på grund av deras religion. Resolutionen uppmanar medlemsländerna att vidta effektiva åtgärder för att handskas med och stoppa allt sådant. Även om det inte sägs klart så handlar det i själva verket om att förhindra kritik av islam (kristna och judar är ju vana att kritiseras och stereotypiseras och står dessutom på yttrandefrihetens sida och vill inte ha lagar som förbjuder kritik av sina respektive religioner). FN uppmanar således medlemsländerna att lagstifta så att i princip all kritik av olika företeelser inom islam (dödandet av den som lämnar islam, mannens överhöghet över kvinnan etc) och varje form att skämt om islam (karikatyrer etc) förbjuds.
När det gäller förföljelse mot vissa religiösa grupper eller den som lämnar en religion och liknande, så finns redan i Västvärlden tillräcklig lagstiftning mot sådant. Där innebär FN-resolutionen att slå in öppna dörrar. Däremot finns inte religionsfrihet (annat än möjligen på papperet) i länder där islam har stort inflytande. I Pakistan, Iran etc dödas den som lämnar islam (om det inte blir en sådan proteststorm i Väst att man inte vågar genomföra avrättningen, vilket ibland händer — nyligen hotades en förståndshandikappad flicka i Pakistan, som felaktigt påstods ha rivit sönder någon av islams heliga skrifter, med dödsstraff, vilket tack och lov väckte starka internationella protester). Så det ironiska är att muslimerna vill ha lagar som förbjuder negativ kritik av religioner, trots att de själva, i sina egna länder, inte lever upp till detta. Därför förtjänar islam att skarpt kritiseras, så länge man bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (religionsfrihet, yttrande och åsiktsfrihet etc). Det är inte de andra religionerna eller ateisterna som hotar islam. Det är islam som hotar alla andra!!! Jag återkommer strax till detta.
Muslimska delegationer har i samma anda gång på gång uppvaktat EU och försökt få EU att införa förbud mot kritik av religioner (läs islam — men än så länge är det inte politiskt möjligt att enbart förbjuda kritik av islam, så därför inkluderar muslimerna alla religioner i detta förbud). Än så länge har muslimerna inte lyckats i sitt uppsåt, men de blir snabbt allt fler i Europa och får därmed allt större inflytande. Och droppen urholkar som bekant stenen, inte genom sin kraft, utan genom att ofta falla. Så jag fruktar det värsta. Och vi kan redan se exempel på vad som håller på att hända.
Den 15/2 2011 dömdes den österriska aktivisten Elisabeth Sabaditsch-Wolff till att böta 480 euro för "hatpropaganda" (för fler detaljer läs här). Hon är dotter till en österrikisk diplomat och har vuxit upp i olika muslimska länder som Irak, Iran, Kuwait och Libyen och har även som vuxen arbetat i flera av dessa länder. Hon känner således väl till hur islam fungerar och hur denna religion påverkar de samhällen den dominerar.
Hennes brott bestod i att hon citerat Koranen och hadítherna under ett seminarium. Först anklagades hon för uppmaning till hat, något som hon frikändes från. Åklagaren, som insåg att denna åtalspunkt inte skulle gillas, inkluderade därför "nedvärdering av en legalt erkänd religiös tro" bland åtalspunkterna och det var detta hon fälldes för.
Att något sådant kan vara möjligt i ett europeiskt land, som säger sig vara sekulariserat, och som också påstår sig stå upp för yttrande- och tryckfrihet, är inte lätt att förstå. Hon har ju bara citerat islams egna heliga skrifter, utan att själv lägga till något. I och för sig är Koranen och hadítherna så fulla av hat, att många citat från dessa källor automatiskt blir ett hatbrott (men det är inte hat riktat mot islam utan från islam mot bl a icke-muslimer). I mängder av artiklar både på min hemsida och på min blogg har jag gett otaliga exempel på vad islams styrande dokument säger om kvinnor, den som lämnar islam, äktenskap med barn etc, etc. Bl a så ingick i åtalet att Elisabeth Sabaditsch-Wolff sagt att "muslimer våldtar barn på grund av sin religion". Detta påstående, även om det är tillspetsat, har sin grund i vad islams heliga skrifter säger. Det är ett faktum att Muhammed gifte sig med en 6-årig flicka (han var då 56) och sedan fullbordade äktenskapet (dvs hade samlag med flickan) när hon fyllt 9. I Hadith enligt Bukhari, Bok 62, nr 64 (det finns f ö flera hadither i samma samling vilka alla säger precis samma sak):

Berättade Aisha; att Profeten gifte sig med henne när hon var sex år gammal och sedan fullbordade äktenskapet när hon var nio år gammal. Hisham sade; Jag har fått mig berättat att Aisha stannade hos Profeten i nio år (dvs till hans död).

Som sagt, det är inte jag eller Elisabeth Sabaditsch-Wolff som säger detta. Det är islams heliga dokument, vilka är absolut bindande för varje troende muslim, som säger detta (hadítherna har samma auktoritet som Koranen för en rättrogen muslim). I muslimska länder så ser männen Muhammeds äktenskap med Aisha som en legitimering av äktenskap med barn. Egypten, som idag styrs av Muslimska Brödraskapet, håller just nu på och inför lagar som skall tillåta denna typ av äktenskap. Den nya lagen kommer att tillåta flickor att gifta sig redan när de fyllt 14 (tidigare var lägsta åldern för äktenskap 18), men många fruktar att det bara är första steget (läs mer om detta här!).
I Sverige räknar vi alla sexuella handlingar mellan vuxna och barn som våldtäkt, även om barnet gått med på det, ja även om barnet till och med skulle tagit initiativet. Eftersom vi svenskar betraktar oss som de godaste människorna på jorden, ja som de godaste varelser som någonsin levat någonstans i Universum, vill vi gärna exportera vår lagstiftning och moral till alla andra länder, för att på så sätt lyckliggöra dem. Vi kritiserar skarpt Polen och Irland för att de inte tar lika lätt på aborter som vad vi gör. Vi kritiserar andra länder som har en annan kvinnosyn än vad vi har. Och vi kritiserar (med all rätt) mycket skarpt Thailands sexindustri med mycket unga prostituerade. Etc, etc. Men så fort det kommer till islam, ja då upphör all kritik och vi faller ned i stum beundran av denna fantastiska religion (som nästan anses vara godare än t o m Miljöpartiets språkrör och Centerns Annie Lööf). Därför har MP och C etc inget att säga om de barnäktenskap som förekommer i islamvärlden (Egypten har länge varit ett ganska sekulariserat land — i länder som Syrien, Jordanien, Yemen etc förekommer äktenskap med flickor i 10-årsåldern och yngre). Då tiger vi. Och tittar bort. Österrike tycks lida av liknande problem. När det gäller islam så är det således, enligt Godhetskören, fullt ok att vuxna män har samlag med 9-åriga flickor. Det är bara en spännande, kulturell färgklick i det mänskliga menageriet. Och så dömer man en människa till böter för att hon sagt, det som islam själv säger. Därför kan man indirekt säga, att när man dömer Elisabeth Sabaditsch-Wolff för att hon citerar islams heliga skrifter, så är det islam själv man dömer, utan att man inser detta. Och det visar att den politiska korrektheten är till idioti fördummande.
I Australien dömdes 2005 två pastorer, Daniel Nalliah och Daniel Scot, till böter, för att de under ett seminarium och i ett nyhetsbrev och i en artikel på Internet, varnat för islams växande inflytande och kritiserat hur icke muslimer behandlas i muslimska länder, och dessutom hävdat att jihad innebär islams anspråk på att dominera världen (när det gäller jihad så har dessa pastorer helt rätt, det är bara att läsa islams heliga skrifter för att inse att så är fallet — jag har flera artiklar där jag bevisar detta genom citat (läs t ex slutet av denna artikel). Efter flera års processande, med juridisk hjälp från bl a The Becket Fund for Religious Liberty, så frikändes till slut Nalliah och Scot. Och nu kommer vi till det verkligt absurda. Daniel Scot kommer från Pakistan, och var där tidigare åtalad enligt den berömda hädelselagen, anklagad för att ha hädat profeten Muhammed, eftersom han vägrat att lämna sin kristna tro och konvertera till islam (och Godhetskören jublar). Internationella påtryckningar gjorde att det aldrig blev någon rättegång. Scot och hans familj tvingades sedan att fly från Pakistan på grund av mordhot från fundamentalistiska muslimska grupper. Intressant att han då, några år senare, i den politiska korrekthetens namn, döms till böter i Australien för att han påstår att islam förtrycker andra religioner. Scot själv är ju ett levande bevis på att så verkligen är fallet! Som jag skrev i en bloggartikel nyligen, så är exempel av den här typen så absurda att de trotsar varje logisk förklaring. Endast andliga förklaringar återstår! Läs gärna vad Wikipedia skriver om processen mot Nalliah och Scot.
Tumskruvarna dras långsamt åt.
Med anledning av den obehagliga utveckling mot censur som vi ser i Västvärlden idag har också människor börjat vakna till liv. Alla känner givetvis till Mr Bean, spelad av Rowan Atkinson. Denne har också gjort mer seriösa roller både inom film och teater. Han har sedan lång tid tillbaka engagerat sig mot de begränsningar av yttrande- och åsiktsfriheten som skett i England under de senaste åren. Den 16/10 2012 höll han ett mycket viktigt tal under en konferens med organisationen "Reform Section 5" (Kampanjen för att Reformera Sektion 5 — detta är den omstridda lag i England som används för att täppa till munnen på den som inte är politiskt korrekt). Hela talet finns på denna videofilm. Atkinsons tal är textat till engelska, men eftersom jag anser hans tal vara så viktigt, och att dessutom länkar tenderar att bli döda, så har jag översatt hela talet till svenska. Det är långt, men som sagt, viktigt!!!

Rowan Atkinson:

Min utgångspunkt när det gäller yttrandefrihet är min passionerade tro att det näst mest värdefulla i livet är rätten att uttrycka sig fritt. Det absolut mest värdefulla, menar jag, är mat i munnen, och det tredje mest värdefulla är tak över huvudet. Men en fixpunkt för mig när det gäller nummer två, är att yttrandefrihet ligger precis under behovet att upprätthålla själva livet.

Det beror på att jag åtnjutit yttrandefrihet i det här landet under hela mitt professionella liv och förväntar mig helt och hållet att fortsätta att göra detta. Personligen tror jag att det är mycket osannolikt att jag kommer att arresteras på grund av de lagar som finns för att begränsa yttrandefriheten, på grund av den otvivelaktigt privilegierade position de personer har, som har en hög publik profil. Så min oro är inte så mycket för min egen skull, utan mer för de som är mer sårbara på grund av sin lägre profil. Som den man i Oxford som arresterades för att han kallat en polishäst för "gay". Eller tonåringen som kallade Scientologikyrkan "en kult". Eller kaféägaren som greps för att han visade bibelcitat på en tv-skärm.

När jag hör om en del av dessa löjliga brott och anklagelser, minns jag att jag varit inne på precis detta ämne tidigare i ett mer teatraliskt sammanhang. Jag gjorde för några år sedan en show kallad "Inte Klockan Nionyheterna" och vi gjorde en sketch, där Gruff Rys Jones spelade konstapel Savige. En genuint rasistisk poliskonstapel som jag, i egenskap av hans befäl, ger en utskällning för att han arresterat en svart man för en hel radda av löjliga, överdrivna och orimliga anklagelser.

De anklagelser för vilka konstapel Savige arresterade Mr Winston Kodogo, boende på 55 Mercer Road, var följande: Gått på sprickorna i gatubeläggningen. Gått iklädd en skrikig skjorta i ett bebyggt område under dygnets mörka timmar. Och en av mina favoriter, Gått omkring överallt. Han var också arresterad för att ha urinerat i en offentlig bekvämlighetsinrättning och tittat på "mig" på ett konstigt sätt. Vem kunde tro att vi till slut skulle få en lag, som tillåter livet att imitera konsten så exakt?

Jag läste någonstans en försvarare av status quo, som menade att det faktum att gay-häst-fallet lades ner efter att den gripne mannen vägrat att betala böterna, och att scientologifallet också lades ner i ett visst skede av utredningen, var bevis för att lagen fungerade bra. Helt bortseende från det faktum att enda orsaken till att dessa fall lades ner var publiciteten de hade dragit på sig. Polisen kände att förlöjligandet lurade bakom hörnet, och tog tillbaka sina anklagelser. Men de tusentals andra fall, som inte fick publicitetens syrgas då? Som inte var tillräckligt löjliga för att attrahera medias uppmärksamhet?

Även när det gäller de fall där anklagelserna togs tillbaka, blev människor arresterade, förhörda, dragna inför domstol och sedan släppta. Det är inte lagen fungerande på rätt sätt. Det är censur av det mest kränkande slag, garanterad att ha, som Lord Dear säger, "en avkylande effekt på friheten att tala och friheten att protestera". Parlamentets Kommitté för Mänskliga Rättigheter summerar, som ni kanske vet, hela frågeställningen mycket bra genom att säga, "medan att arrestera den som protesterar genom att använda hotande och kränkande tal kan, beroende på omständigheterna, vara ett proportionellt gensvar, så tror vi inte att tal eller uppförande som enbart är förolämpande någonsin borde kriminaliseras på detta sätt."

Det uppenbara problemet med att olagligförklara förolämpningar är att alltför många saker kan tolkas som sådana. Kritik kan lätt uppfattas som förolämpande av vissa grupper och förlöjligande kan uppfattas kränkande. Sarkasm, orättvis jämförelse, ja bara att hävda ett alternativt sätt att se på saker jämfört med det ortodoxa, kan tolkas som förolämpande, och eftersom så mycket kan uppfattas som förolämpande är det knappast förvånande att så många saker har uppfattats på detta sätt. Som de exempel jag gav nyss.

Fastän den lag vi diskuterar har funnits i lagboken under 25 år, är det kännetecknande för en kultur, vars tänkande tagit kontroll över partiprogrammet hos en rad av regeringar — vilka haft en rimlig och välment ambition att kontrollera anstötliga element i samhället — att den har skapat ett samhälle av en extraordinärt auktoritär och kontrollerande natur. Det är vad man skulle kunna kalla, "den nya intoleransen", en ny men intensiv önskan att sätta munkavle på dissidenternas obekväma röster.

"Jag är inte intolerant" säger många människor. Säger många högt utbildade, liberala personer med len röst. "Jag är bara intolerant mot intolerans." Och människor tenderar att nicka klokt och säga "Oh ja, visa ord". Och ändå, om man tänker djupare på detta odiskutabla påstående i mer än 5 sekunder, så inser man att vad man förespråkar är att man ersätter en slags intolerans med en annan. Vilket för mig inte representerar något framsteg alls.

Underliggande förutfattade meningar, orättvisor eller bittra känslor kommer man inte åt genom att arrestera människor. Detta kommer man i stället åt genom att dessa frågor luftas, diskuteras och behandlas utanför den legala processen. För mig är det bästa sättet att öka samhällets motstånd mot kränkande och hotande tal att tillåta mer av detta. Precis som med barnsjukdomar så kan man bättre så emot de bakterier som man exponerats för. Vi behöver bygga upp vår immunitet mot att bli kränkta, så att vi kan handskas med de frågor som helt berättigad kritik kan väcka. Våra prioriteter borde vara att ta hand om budskapet, inte budbäraren. Som president Obama sade i ett tal i FN för bara en månad sedan eller så, "Lovvärda försök att begränsa yttrandefriheten kan bli ett verktyg för att tysta kritiker eller förtrycka minoriteter."

Det starkaste vapnet mot hatfullt tal är inte förtryck, det är ännu mer tal. Och det är essensen av min tes, mer tal. Om vi vill ha ett robust samhälle, måste vi ha mer robust dialog och det måste inkludera rätten att förolämpa och att förnärma. Och, som Lord Dear säger, "Ni vet, friheten att vara icke förolämpande är ingen frihet alls". Upphävandet av formuleringarna i denna klausul (Sektion 5) kommer bara att vara ett litet steg, men kommer, hoppas jag, att vara ett kritiskt sådant i det som skall bli ett långsiktigt projekt; att stoppa och långsamt spola tillbaka den krypande kulturen av censur. Det är, enligt min åsikt, en liten skärmytsling i slaget om vad Sir Salman Rushdie refererar till som "kränkningsindustrin".

Självutnämnda representanter för det allmännas bästa uppmuntrar till massmediedrev, där polisen känner sig vara under oerhört starkt tryck att handla. En tidning ringer upp Scotland Yard: någon har sagt någonting aningen kränkande på Twitter, om någon som vi uppfattar som en nationell ikon. Vad skall ni göra åt det? Polisen får panik och rusar omkring och tar sedan tag i den mest olämpliga livlinan av dem alla, Sektion 5 av Allmänna Ordningsstadgan, enligt vilken man kan arrestera vem som helst för att ha sagt någonting som kan uppfattas av någon som förolämpande. Och ni vet, det verkar inte ens behöva finnas ett verkligt offer; de behöver bara göra bedömningen att någon skulle kunna ha blivit kränkt om de hade läst eller hört det som sades, dvs den mest långsökta tolkning man kan tänka sig.

De stormar, som omger Twitter- och Facebookkommentarer, har gett upphov till fascinerande frågeställningar när det gäller det fria ordet, vilka vi ännu inte lärt oss att handskas med: först att vi alla måste ta ansvar för vad vi säger. Vilket är ett bra budskap att ta till sig. Men för det andra har vi lärt oss hur uppenbart taggigt och intolerant samhället har blivit när det gäller även den mildaste politiskt inkorrekta kommentar. Lagen borde inte hjälpa och stödja denna nya intolerans. Det fria ordet kommer inte att gagnas om lagen hindrar oss att handskas med dess konsekvenser. Jag ger mitt helhjärtade stöd till "Kampanjen för att Reformera Sektion 5".

Käre läsare — vi ser idag hur yttrande- och åsiktsfriheten i Västvärlden alltmer hotas. Vi ser också, utifrån vad Rowan Atkinson säger, att jag inte är ensam om att ha den åsikten. Hotet mot vår frihet har flera olika sidor. En är den politiska korrektheten i sig, som inte vill tillåta en öppen debatt när det gäller känsliga ämnen. Det är ett sätt för en avantgardistisk liten klick att tillskansa sig ett oproportioneligt stort inflytande över samhället, som inte på något sätt avpeglar deras lilla numerär. En ytterligare aspekt, som förvärras av den politiska korrekthetens censur, är kryperiet inför islam. Givetvis måste man kunna granska och även kritisera en religion, som gör anspråk på att sitta inne med den absoluta sanningen, och vars slutmål är att lägga hela världen under sig och tvinga alla jordens människor, med våld om så krävs, in i islams religiösa tankesystem (detta utsägs kristallklart av islams heliga dokument — det finns inga mildrande texter som på något sätt åsidosätter detta slutmål). Att Europas politiker alltmer backar, när islam flyttar fram sina positioner, är synnerligen oroväckande. Det vore en stor tragedi om Europa, 70 år efter Andra Världskrigets slut, åter skulle vara på väg in under censur och förtryck och diktatur. Att vi mer eller mindre frivilligt är beredda att överlämna våra länder till en främmande inkräktare (dvs islam), känns som ett svek mot de miljoner allierade soldater, motståndsmän etc, etc, som gav sina liv under Andra Världskriget för att befria Europa och Stillahavsområdet från ett liknande förtryck som nu väntar oss.
Det finns förvisso ljusglimtar. När militanta muslimer för ett par år sedan lyckades stoppa en föreläsning med Lars Vilks på Uppsala Universitet, markerade universitetet genom att Vilks fick hålla sin föreläsning vid ett senare tillfälle (under ett massivt polisuppbåd). I dagarna är den holländske islamkritikern Gert Wilders i Malmö och föreläser och polisuppbådet lär kosta lika mycket som vid ett allsvenskt derby. Dessa markeringar är synnerligen viktiga, men frågan är hur länge myndigheterna kommer att stödja yttrandefriheten på detta sätt. Tyvärr misstänker jag att man så småningom kommer att backa (speciellt när muslimerna, om kanske 10 år, kommer att vara 20 procent eller mer av Sveriges befolkning) och till slut förbjuda all kritik av islam i vårt land och hela EU. Men jag kan ju ha fel. Vi får hoppas det!
(Även om ovanstående diskussion i princip handlar om yttrandefrihet i största allmänhet, så är det omöjligt att komma in på ämnet utan att särskilt diskutera islam och muslimernas försök att hindra varje kritisk diskussion om islam och dess politiska system. Dels försöker muslimska grupper i Västvärlden, genom hot och våld, hindra vår lagstadgade rätt att uttrycka våra åsikter fritt. Dessutom, ställer, av någon logiskt outgrundlig anledning, den vänsterorienterade "kultureliten" helhjärtat upp på detta och föröker själva på olika sätt hindra kritik mot islam — samtidigt som man går oerhört långt i sin kritik av kristendomen och den judiska staten Israel. Då finns inga hämningar eller hänsyn alls! Därför har mycket av det jag skriver ovan kommit att handla om yttrandefriheten i relation till islam och speciellt då islam i Västvärlden. Och jag anser detta vara en synnerligen befogad vinkling av ämnet.)
--------------------------------------------------------------------------------------------
Ovanstående är alltså hämtat från gluefox.com

Våra barns framtid ligger i våra händer.

fredag 2 november 2012

Geert Wilders föredrag Malmö 121027

Från den utmärkta bloggen MXP är det översatta talet hämtat.

GEERT WILDERS FÖREDRAG MALMÖ 121027

Kära vänner, jag är mycket glad över att vara mitt ibland er idag. Tack, Ingrid, för inbjudan att tala till det svenska Tryckfrihetssällskapet. Ingen demonstrant kommer att hindra mig att tala i Sverige.

Jag älskar Sverige och dess folk. En av mina stora hjältar, Raoul Wallenberg, var en landsman till er. Wallenberg förkroppsligar allt som är bra och generöst i det svenska folket. Han försvarade frihet och andras värdighet. Han skyddade dem som hade märkts för döden av en ond ideologi. Och han gav sitt liv för det.

Nyligen var er integrationsminister Erik Ullenhag i Haag med anledning av 100-årsdagen av Wallenbergs födelsedag. Han använde tillfället att attackera mitt parti det nederländska Frihetspartiet.

Minister Ullenhag sade att i Sverige skulle ett parti likt mitt aldrig få möjlighet att påverka politiken. Jag undrar vad dessa anmärkningar hade att göra med Wallenberg. Men jag vet att Ullenhag har fel: Liksom Nederländerna behöver Sverige också och alla de västerländska länderna ett parti som försvarar frihet.

Sverige har samma problem som Nederländerna, Danmark och resten av västvärlden. Vi är alla i samma båt. Våra friheter är i fara. Våra politiska och ofta vänsterorienterade mediaetablissemang blundar för det största hotet mot frihet i vår tid. Detta hot kallas islam.

Islam befaller sina anhängare att upprätta en världsomspännande islamisk stat, där alla har att leva i enlighet med sharia, islams barbariska lag islam. Och där islams motståndare markeras för döden.

Aleksandr Solzjenitsyn brukade säga att sanningen är "sällan söt; den är nästan alltid bitter." Men sanningen måste bli hörd. Den bittra sanningen att islam är det största hotet mot friheten i dag. Och den obehagliga sanningen är att islam redan finns runt omkring oss.

Tecknet på islams närvaro är synlig i alla våra europeiska städer.

Även i Malmö. Särskilt i Malmö.

25% av befolkningen här kommer från muslimska länder - den högsta andelen i hela Skandinavien. Det är därför det är bra att vara här. Denna stora stad förtjänar det som är bättre än den för närvarande får.

Även de internationella medierna har skrivit om utbrotten av våld, gängkriget, skottlossningen och bombningar av polisstationer i Malmö. I en stad som denna måste vårt budskap höras: Malmö ska inte ge efter för islam. Malmö bör förbli vad det var under hela sin historia. En anständig, fredlig och säker plats för människor att bo i, arbeta och bilda familj. En fri stad.

I Malmö måste vi vända skeendet. Och visa världen att islamiseringsprocessen kan stoppas. Det är därför jag är här. Det är en slump att dagen markerar den sista dagen av årets Hadj, den islamiska pilgrimsfärden till Mecka. Detta är en symbolisk tidpunkt för att berätta att det är dags att vända tidvattnet. Och tala om att det kan göras. Men för att vända strömmen måste vi först stoppa låtsasverkligheten att det inte finns något problem som så många journalister och politiker berättar. Vi måste först inse sanningen. Vi måste först tala ut sanningen. Så att andra också får veta det.

Innan jag fortsätter låt mig dock göra en sak helt klar. När jag kritiserar islam anklagas jag felaktigt av vissa personer med falska avsikter för att hata människor. För att undvika eventuella missförstånd låt mig säga klart och tydligt att jag kritiserar en ideologi, inte människor. Jag hatar inte någon människa inte heller vill jag skada någon. Jag förkastar helt och hållet användandet av våld.

I själva verket är det viktigaste skälet till att jag förkastar islam dess våldsamma natur och det faktum att det är skadligt för människor, inklusive de egna anhängarna, vilka vi borde tycka synd om snarare än hata, och som vi bör hjälpa att frigöra sig från det onda monster som islam är.

Jag har rest mycket i den islamiska världen. Jag har besökt länder som Turkiet, Egypten, Tunisien, Syrien, Iran, Irak, Afghanistan, Indonesien. I min bok "Marked for Death" kan man läsa om hur jag blev överväldigad av många människors godhet, vänlighet och hjälpsamhet. De är ofta bra människor, men de är fångna av islam.

Jag gör alltid åtskillnad på muslimer och islam. De flesta muslimer är moderata, de flesta muslimer är fredliga, men ideologin islam är farlig. De moderata är fångar i det barbariska systemet islamofascism. Det finns inget moderat islam. Islam är bara en religion i mycket begränsad omfattning. Det är främst en farlig ideologi. Islam är politiskt snarare än religiöst: Dess syfte är en islamisk stat. Islam är totalitärt. Islam är inte frivilligt. Det befaller att människor som lämnar islam skall dödas. I motsats till verkliga religioner, lägger den också skyldigheter på icke-medlemmar.

Islam är farligt eftersom det uppmanar sina anhängare att efterfölja Muhammed, den så kallade profeten, så nära som möjligt. Liv och gärningar hos Muhammed är väl kända från samtida källor.

Islams egna källor berättar hur ond Muhammed var. De visar oss att han var en lögnare, en våldtäktsman, en pedofil, en torterare, en massmördare.

Eftersom Muhammad misshandlade kvinnor tror somliga anhängare av islam att de har rätt att behandla kvinnor på samma sätt.

Eftersom Muhammed ljög och lurades för att komma vidare med islam upplever vissa anhängare en rätt att göra detsamma. Islam har till och med ett ord för denna typ av lögn. Det kallas taqqiya.

Eftersom Muhammed dödade sina motståndare, känner några av hans anhängare rätt att göra detsamma.

Eftersom Muhammed rånade icke-muslimer, känner några av hans anhängare att de har rätt att göra detsamma. Detta kallas jihad.

För några år sedan intervjuade en av era svenska tidningar sociologen Petra Åkesson sedan hon hade gjort en studie av islamiska ungdomar här i Malmö. Åkesson påpekade att dessa ungdomar har vuxit upp i en kultur som hyllar islamisk överhöghet. Som en konsekvens ser ett stort antal av dem sina brottsliga verksamheter mot icke-muslimska otrogna som okey, motiverade och tillåtna.

Det är vår plikt att avslöja Muhammed, denna 600-talets barbar som skrev en bok vilken han sade hade dikterats för honom av en ängel från en bok skriven av Allah i himlen. Folket från hans egen hemstad Mecka kände Muhammed. De sa att han var galen. En vred Muhammed emigrerade till Medina, som han erövrade genom taqqiya och jihad. Senare återvände han till Mecka och erövrade den med sina trupper och utrotade dess tradition av öppenhet och religiös tolerans.

Överallt där islam har fått fäste, har det fört med sig enormt mänskligt lidande. Inte alla islams anhängare beter sig som Muhammed skulle ha gjort. Men några av dem gör det. Ju mer islam du får i ditt land, desto mer våldsamt och intolerant blir det, och ju mindre frihet får du.

Ta bara en kort promenad och gå in i Malmös Rosengårdsområde. Det är ett av de områden i våra västerländska länder där myndigheterna har förlorat makten, där sharia ersätter vårt rättssystem och där det är osäkert för icke-muslimer att gå.

Eller följ med mig till Nederländerna, till Kanaleneiland-distriktet i Utrecht. Jag bodde där i nästan 20 år och jag har sett området urarta.

Eller låt oss gå till Paris och besöka förorterna.

Eller till Bryssel, där islamiska gäng med Kalashnikovs har jagat polisen från vissa områden. Och där de anställda i Europaparlamentets klagar på att de inte kan gå på gatorna nattetid.

"I var och en av våra städer", skrev den italienska journalisten Oriana Fallaci strax före sin död 2006, "finns det en andra stad, en stat i staten, en regering inom regeringen. En muslimsk stad, en stad som styrs av Koranen."

Och en sak som man absolut inte bör göra är att besöka dessa islamiska enklaver om man är jude. Judar flyr Europa dessa dagar eftersom de inte längre känner sig trygga. Detta är inte bara ett dåligt omen. Det är absolut oacceptabelt och måste stoppas.

Det påminner mig om något Raoul Wallenberg sade en gång. "Jag kommer aldrig att kunna åka tillbaka till Sverige utan att veta inom mig att jag hade gjort allt en människa kunde göra för att rädda så många judar som möjligt", sade han. Wallenberg brydde sig om judarna. Så borde vi göra. Sverige liksom Nederländerna bör vara en säker plats för judar.

Men ju mer islamiska våra nationer har blivit, desto mer fientliga de blivit till den judiska församlingen.

Och även om inte alla troende på Allah och Muhammed blir våldsamma, är sanningen att en del av dem blir. Och de agerar så eftersom islam sporrar dem till det. Vi bör inte blunda för denna verklighet. Om vi gör det, gör vi det på egen risk.

Ju mer Islam man får i ett samhälle, desto mindre civiliserat blir det och dess mindre frihet.

Det är ingen tillfällighet att alla islamiska stater i världen kräver att yttrandefriheten inskränks och att kritik av islam och dess profet bör förbjudas.

Eftersom det inte finns något sådant som ett moderat islam är islamiseringen av våra samhällen ett farligt hot. Denna islamisering drivs av invandring från islamiska länder. Muhammed själv erövrade Medina genom invandringens metod. Eller Hijra som det heter i islam. Vi måste stoppa invandringen från islamiska länder. Vi måste stoppa islamiseringens process.

Över hela Europa breder moskéer, islamiska centra och halal-butiker ut sig. I varje större västeuropeisk stad stöter man på kvinnor i huvudduk och burka. På gatorna i Lars Hedegaard land, Danmark, kan man även stöta på förrymda fångar i en burka! Vi bör inte acceptera detta längre!

Öppna sidorna i våra tidningar och man får läsa fruktansvärda historier om kvinnor som förtrycks, kvinnlig könsstympning och hedersmord på våra egna bakgårdar. Vi bör inte acceptera detta längre!

Winston Churchill som konfronterades med nazismens tyranni sade: "Ge aldrig efter, aldrig, aldrig, aldrig - i någonting, stort eller smått, betydande eller obetydligt – ge aldrig efter förutom för övertygande ära och sunt förnuft."

Churchills motto är också mitt motto. Det bör vara mottot för den fria världen. Det bör målas med ljusa bokstäver på väggen i Malmö rådhus: Ge aldrig upp i något, stort eller smått!

För om den fria världen ger efter för kraven från islam, kommer den att förgås och våra friheter kommer att släckas.

Förra månaden fick en moské i Stockholm stadsdelen Botkyrka tillstånd att kalla till islamisk bön från sin 32-metersminaret. Vi bör inte acceptera detta.

Ismail Okur - ordförande för Botkyrka Islamiska förbund - säger: "Vi vill ha religiös frihet." Men Islam är inte en äkta religion. Islam tillåter inte religionsfrihet. Den tillåter inte ens muslimer att välja att avvisa islam. Islam befaller att avfällingar ska dödas.

Det faktum att det islamiska böneutropet inte hörs på gatan begränsar inte på något sätt friheten för muslimer. De är fria att tro vad de vill. I länder som våra är de fria att säga vad de vill. Men detta inkluderar inte rätten att genom högtalare utbasunera över våra städer för oss alla att höra, även i avskildhet i våra egna hus, att "Det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är Allahs budbärare."

Om de tillåts basunera ut detta islamiska stridsrop genom högtalare, bör andra genom högtalare få utbasunera från sina egna högsta torn för hela världen att höra, även i avskildhet i sina hus, att Allah är en falsk gud, att Muhammad är ett bedrägeri och islam är ett hot.

Ni vet alla vad som skulle hända om någon skulle börja basunera ut dessa sanningar från ett högt tak i närliggande Rosengård. Vissa muslimer skulle ta anstöt. Ni vet alla vad som hände med er landsman konstnären Lars Vilks som tecknade en karikatyr av Muhammed. Han blev märkt för döden. Al-Qaida erbjöd $ 150.000 för att döda honom. Han attackerades. Hans hus utsattes för mordbrand.

Och en islamisk självmordsbombare som dödade sig själv och skadade två oskyldiga människor i Stockholm den 11 december 2010 sade att alla svenskar skulle göras ansvariga för sitt - jag citerar - "dåraktiga stöd åt grisen Vilks"

Lars Vilks lever nu under ständigt polisskydd precis som jag har levt i åtta år under ständig polisskydd eftersom anhängarna av Muhammed vill mörda mig för att ha kritiserat islam. Det är därför det är strikt säkerhet i det här rummet och varför du inte kunde komma in utan att visa din ID-handlingar.

Låt ingen säga dig att islam respekterar frihet. Frihet och islam är oförenliga.

Låt ingen säga dig att islam är en fredsreligion. Islam är en ideologi med våld.

Låt ingen säga dig att du bör tolerera de intoleranta. Vi har gjort det tillräckligt. Ingen mer tolerans för de intoleranta.

Lyssna på vad Karl Popper, den store liberale filosofen, hade att säga. "Obegränsad tolerans leder till att toleransen försvinner", sade han. "Om vi utökar obegränsad tolerans även för dem som är intoleranta, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot angrepp av intoleranta, då kommer den tolerante att förgöras, och tolerans med dem."

Vi måste ta ställning. Vi måste dra en gräns. Vi måste proklamera:

Inga fler moskéer! Det finns mer än tillräckligt med moskéer redan.

Inga fler islamiska skolor! De är centrum för samhällsomstörtning.

Ingen mer invandring från islamiska länder!

Alla kriminella invandrare med dubbelt medborgarskap måste utvisas!

Vi måste dra en gräns. Om man uppför sig, om man assimilerar sig, då är man välkommen att stanna. Om inte, så finns det ingen plats här för dig!

Idag är islam fräckt och arrogant att säga oss att vi, dess offer, inte är toleranta nog mot islam. Islam säger oss att man inte kommer att acceptera kritik av islam längre.

Nyligen, den 9/11, blev en amerikansk ambassadör torterad och mördad eftersom en av hans landsmän, en koptisk egyptenfödd amerikansk medborgare, hade gjort en film om Muhammed.

Tyvärr tycks många västerländska ledare och media verkar vara i klorna på en feg eftergiftspolitisk mentalitet som är skadligt för våra västerländska friheter.

Martin Schulz, ordförande för Europaparlamentet, fördömde - jag citerar - "inte bara innehållet utan också distributionen av en sådan film."

Martin Schulz är en av de tre EU-ledare som snart kommer att resa till Oslo för att ta emot Nobels fredspris 2012.

President Obama, en annan Fredsprisvinnare, kallade filmen "rå och motbjudande." Och tillade: "Framtiden får inte tillhöra dem som förtalar profeten i Islam."

Med sina fega uttalanden stärker de ledare som bör vara ledarna i den fria världen beslutsamheten hos islamiska ledare såsom Turkiets premiärminister. Erdogan utövar påtryckningar på FN för ett internationellt fördrag mot hädelse genom vilket de vill begränsa vår yttrandefrihet.

Istället för att kraftfullt tala ut till förmån för yttrandefriheten, i stället för att stå fast för våra friheter, i stället för att följa Churchills exempel genom att aldrig ge efter, i ingenting, stort eller smått, betydande eller obetydligt, hukar västerländska politiker för islamiska känslighet genom att ange hur förolämpade de personligen blev av filmen från en privatperson i Los Angeles.

Samtidigt erbjöd en pakistansk minister en belöning på $ 1.000.000 för att döda filmens upphovsman. Vi har inte hört några västerländska ledare säga något om det.

När under mars er organisation, Swedish Free Press Society, etablerades, kritiserade Kaj Schueler, redaktör för Dagbladet, er. Han skrev i sin tidning - jag citerar - "Eftersom ord är varken neutrala eller oskyldiga måste det finnas gränser för yttrandefriheten."

Jag är ledsen, Kaj Schueler, men så länge människor inte kräver våld, bör de få säga vad de vill. Det är därför jag vill att våra grundlagar ska införa en klausul som liknar USA:s First Amendment. *

Jag försvarar rätten för varje imam att uttrycka sitt ogillande om våra friheter och om demokrati, om vår yttrandefrihet, om kristendomen och om judendom, om homofiler och om kvinnor, om vår kultur, tradition och värderingar. Men i gengäld kräver jag rätt att som alla får uttrycka sin åsikt om islam på det sätt han finner lämpligt.

Eftersom islam inte vill ge oss frihet, bör det inte ges frihet att beröva oss våra friheter!

Mina vänner som jag sade är sanningen bitter och obehaglig. Men vi bör inte smita från våra uppgifter. Vi måste säga vad vi har att säga och göra vad vi måste göra.

För om vi gör det, då finns det hopp. Vi kan fortfarande vända på islamiseringens tidvatten.

Vi kan göra det genom att vädja till lojaliteten för vårt folk, till deras identitet och deras nationella friheter. Vi kan stoppa islam genom att samla runt vår nationella flagga och försvara vår nationella identitet.

Våra nationalstater är förkroppsligandet av våra fri- och rättigheter och frihet. Låt oss försvara våra fri- och rättigheter och friheter genom att försvara vår nationalstater.

Europas islamisering kommer från den kulturrelativism som under de senaste decennierna har undergrävt vår nationella beslutsamhet. Kulturrelativism säger att alla kulturer är lika moraliskt och värdefulla. Om alla kulturer är lika följer att staten inte kan främja några specifika kulturella värden, inte ens det egna folkets.

Således förnekar kulturrelativister att invandrare ska assimileras, eftersom det skulle befrämja europeisk kultur framför invandrarnas inhemska kulturer. De berättar för de islamiska nykomlingarna som bosätter sig i våra städer och byar: du är fri att bryta mot våra normer och värderingar, eftersom din kultur är lika bra som vår. Detta är en lögn, det är inte sant. Kulturer är inte lika. Vår kultur baserad på humanism, kristendom och judendom är mycket bättre än den barbariska islamiska kulturen. Vi bör vara stolta över att säga detta.

Vi borde vara mer stolta över vår egen kultur och identitet.

Kulturrelativisterna är möjliggörare av islam. De upprepar de islamiska taqqiyauttalandena. De kallar oss främlingsfientliga och anklaga oss för hattal. De drar oss till domstol. Människor som jag själv, Lars Hedegaard i Danmark och många andra har utsatts för oändlig tid, energi och pengar genom att ställa oss inför rätta för att ha talat sanningen om islam. Lyckligtvis har både Lars och jag båda frikänts, men andra var inte lika lyckligt lottade.

Kombinationen av taqqiya och kulturrelativism är ett mycket farligt hot mot väst.

Kulturrelativisterna överför också vår nationella suveränitet till Bryssel. De säger oss att nationalstaterna är farliga relikter från det förflutna. De säger oss att EU behövs för att undvika krig. Även Nobelkommittén i Oslo säger detta.

Orsaken till andra världskriget var dock inte förekomsten av nationalstater. Orsaken till kriget var den motbjudande nazistiska ideologin.

Botemedlet mot totalitarism bygger inte på en europeisk superstat. Vi kan inte skydda våra friheter genom att råna våra länder på deras suveränitet och överföra den till långt borta i Bryssel.

Du vet vad som händer då. Vi får kulturrelativister, t.ex. er egna Cecilia Malmström som ställer enhetliga strategier på alla våra nationer, till exempel genom att hålla våra gränser öppna för allt fler invandrare från andra länder.

Cecilia Malmström tillhör samma parti som minister Ullenhag. Jag skrev ett brev till henne tidigare i år och bjöd in henne att besöka våra invandrarkvarter, men hon svarade inte. Jag kan förstå varför ni skickade henne till Bryssel, men nu kan vi inte bli av med henne.

Mina vänner, människor som Malmström verkar vilja beröva oss vår egen identitet.

Men utan en identitet finns det ingen frihet. Utan nationalstaten kan det inte finnas någon verklig nationell politisk frihet. En själ behöver en kropp. Andan av politisk frihet kan inte blomstra utanför nationalstatens kropp. Nationalstaten är det politiska organ där vi lever. Det är därför vi måste bevara och vårda nationalstaten. Så att vi kan föra över frihet och demokrati som vi åtnjuter till våra barn.

Om Sverige vill överleva, bör det förbli Sverige och vara stolt över att vara svenskt.

Vi måste vara goda fosterlandsvänner. Patriotism är märkt som fascism av kulturrelativisterna. Men fosterlandskärlek är inte fascism. Tvärtom. Varje demokrat och försvarare av frihet måste per definition vara patriot.

Europa är en samling av nationer. Europas styrka är dess mångfald. Enhetlighet är ett kännetecken för islam, men inte i Europa. Islam utrotade de nationella identiteterna hos folken man erövrade. Den koptiska identiteten i Egypten, den indiska identiteten i Pakistan, den assyriska identiteten i Irak, den persiska identiteten i Iran, sveptes alla bort, knäcktes uppifrån eller diskrimineras intill denna dag. Islam vill att alla nationer ersättas av det så kallade Ummah, den gemensamma identiteten av islamnationenerna som alla måste vara underordnade och i vilken alla nationella identiteter måste försvinna.

Låt inte den svenska identiteten svepas bort av Ummah.

En nationell identitet binder en person till ett arv, en tradition, en lojalitet och en kultur. Nationell identitet är en allomfattande identitet: Den anser att alla är lika, oavsett religion eller ras, som är villig att assimilera till en nation genom att dela öde och framtid hos ett folk.

Brysselbyråkraterna och de vänsterorienterade intellektuella anser att patriotism är en farlig relikt från det förflutna. De motsätter sig Europas nationella identiteter. Men det gör islam som inte vill att de troende ska tillgodogöra sig och anta en annan lojalitet än lojaliteten till islam och Umma. Detta är problemet med så många invandrare i vårt samhälle.

Detta budskap är naturligtvis inget som eurokraterna vill höra, men det är sanningen.

Utan självstyre, utan självbestämmande, blir det inget bevarande av vår identitet.

Mina vänner, vi måste ge den politiska makten tillbaka till nationalstaten, i demokratins namn, i frihetens namn, i namn av mänsklig värdighet. Vi behöver ett återuppvaknande av nationell stolthet, en kärlek till land och institutioner.

Genom att försvara nationalstaterna försvarar vi vår egen identitet och frihet.

Mina damer och herrar, kära vänner, det är dags att agera. Vi måste skynda. Tiden rinner ut för Sverige, för Nederländerna, för alla andra stora nationer i Europa. Som Ronald Reagan sade: "Vi måste agera i dag, för att bevara morgondagen."

Här är en kort sammanfattning av fem saker som vi behöver göra för att bevara våra friheter.

För det första måste vi försvara yttrandefriheten. Det är den viktigaste av våra friheter. Vi behöver en amerikansk First Amendment att implementeras i alla europeiska länder.

För det andra måste vi sätta stopp för kulturrelativism. I mitt eget land föreslog jag att en klausul inkluderades i vår konstitution som anger att den dominerande kulturen i Nederländerna bygger på judisk-kristna och humanistiska principer.

För det tredje måste vi stoppa islamiseringen. Mer islam betyder mindre frihet. Det finns tillräckligt med islam i Europa redan. Vi måste stoppa invandringen från islamiska länder.

För det fjärde måste vi återställa nationalstatens överlägsenhet och suveränitet.

Slutligen är det också vår skyldighet att hjälpa Israel, det judiska folkets nationalstat. Israel är i jihads frontlinje. Israel är en ledstjärna av ljus i ett område med totalt mörker, där Israel kämpar vår kamp. Genom att hjälpa Israel överleva, hjälper vi oss själva.

Mina vänner, om vi slutar att tala ut sanningen, kommer allt att gå förlorat.

I ett tal vid FN:s Plaza Millennium Hotel i New York förra 11 september påminde George Igler - chef för den brittiska yttrandefriheten tankesmedja Discours - sin publik om vad som hände inne i Flight 11 planet som kapades av Mohammed Atta och hans gäng och flögs in i norra tornet av WTC den ödesdigra morgonen den 9/11 2001.

"Var bara tysta och ni kommer att vara okej," sade Atta till passagerarna ombord på kapade planet.

Mina vänner, vi vet från den fruktansvärda erfarenheten av passagerarna på Flight 11 att vi inte kommer att vara okej om vi förblir tysta. Tvärtom är vi dömda om vi förblir tysta. Vi måste tala ut, med all vår kraft mot dem som vill tysta oss. Vi måste säga sanningen, högt och tydligt, om islams sanna natur - denna totalitära ideologi som vill islamisera oss alla och tvinga sin vilja på hela världen. Vi måste avslöja lögnen som är kulturrelativism.

Vi måste kämpa varje dag mot den ökande islamiseringen, även när kulturrelativisterna i media och regeringar ger efter för den.

Om vi misslyckas kommer vi att förlora allt: vår frihet, vår identitet, vår demokrati, vår rättsstat, och alla våra friheter, till att börja med den viktigaste av alla: vår yttrandefrihet.

Västvärlden är i fara, men vi kan fortfarande segra.

Även när vi är förolämpade,

även när vi trakasseras och skräms,

även när de tar oss till domstol för att vi talat ut sanningen,

även när vi är märkta för döden bara för att vi står fast för en åsikt.

- Vi får aldrig tystas.

Aldrig, aldrig, aldrig.

Tack. - Och lycka till er alla!

KÄLLA: Speech Geert Wilders, Swedish Free Press Society, Malmö, October 27, 2012 Svensk övers.: MXp Dag Selander

FOTNOT First Amendment: Första författningstillägget (1791) behandlar religionsfrihet (förbjuder kongressen att etablera en viss religion framför en annan genom lag och skyddar rätten att fritt utöva religion), yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet (rätten att påtala missförhållanden och föreslå lagändringar för kongressen utan risk för repressalier).

KOMMENTARER

Wilders är enligt Main Stream Media (MSM) 'muslimhatare'. Fel! Se den svenska översättningen.

Wilders är enligt MSM 'högerextremist'. Fel! Se texten ovan.

Wilders är åtalad för 'hate speech'. Fel! Han är frikänd från den anklagelsen.

Den svenska översättningen av Wilders föredrag i Malmö är en värdefull text att gå tillbaka till, när media fortsätter sin propaganda mot Geert Wilders och andra islamkritiker.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Allt ovan är alltså hämtat från suveräna MXP.

Mitt fjärde frihetsbrev.
Våra barns framtid ligger i våra händer.

Prenumerera på: Inlägg (Atom)

Klokaste jag läst om invandringens pris

Av Tino Sanandaji, Axess magasin

Fri invandring ingen vinstaffär

Ekonomiska argument för fri invandring håller inte. Obegränsad rörlighet över gränserna omfördelar tillgångar och politisk makt från existerande till nya ägare och utmanar principen om medborgerlig äganderätt.

Kravet på fri invandring har gjort resan från socialistiska och liberala ungdomsförbund till riksdagspolitiken. Men Sverige har redan arbetskraftsinvandring. Det är idag möjligt för en japansk dataprogrammerare som Ericsson vill anställa att flytta till Sverige. Det nya med fri invandring är således i praktiken fri invandring av icke-arbetskraftsinvandrare från främst fattiga länder.

Vissa tankesmedjor menar att all invandring är en ekonomisk vinstaffär, inklusive den asylinvandring Sverige redan haft. Centerpartiets migrationspolitiska talesperson har sagt att ”fri invandring är en enorm plusaffär för Sverige”.

Detta är dock inte slutsatsen av nationalekonomisk forskning, som skiljer mellan olika former av invandring. Att arbetskraftsinvandring av högutbildade till USA är lönsam bevisar knappast att asylinvandring av lågutbildade från Afghanistan till Sverige också är en vinstaffär. Slutsatsen från forskningen är att invandring kan vara en vinstaffär eller förlustaffär beroende på invandrares utbildning och grad av integration på arbetsmarknaden. Den mest gedigna analysen av frågan i Sverige har gjorts av professor Jan Ekberg. Där drogs slutsatsen att dagens invandring kostar motsvarande 1,5–2 procent av bruttonationalprodukten och att de positiva arbetsmarknadseffekterna av invandringen är små, eftersom sysselsättningsgraden bland invandrarna är låg.

Det är inte en märklig slutsats – personer som inte arbetar eller som har låga löner får i en välfärdsstat både transfereringar och tjänster av det offentliga. Den fattigare delen av befolkningen i en välfärdsstat konsumerar mer än de producerar – det är en stor del av poängen med att ha en välfärdsstat. Detta finansieras med nödvändighet av övriga skattebetalare.

Det nationalekonomiska argumentet för fri invandring håller med andra ord inte. Det är ingen slump att inget välfärdssamhälle någonsin experimenterat med obegränsad invandring.

Ett tyngre argument än att fri invandring skulle vara någon sorts vinstaffär för Sverige är därför att det är principiellt riktigt.

Det principiella argumentet för fri invandring går ut på att alla människor är lika mycket värda och har rätt till fri rörlighet. Nationalstaten är en illegitim konstruktion och har inte rätt att begränsa den fria rörligheten.

Slutsatsen att den fria rörligheten skulle stå över alla andra principer följer dock inte av den klassiska liberalismen. Det viktigaste exemplet på spänningen mellan fri rörlighet och andra principer är den privata äganderätten. Även den privata äganderätten begränsar den fria rörligheten, och anses inom liberal teori ha företräde.

Det finns i själva verket en fundamental konflikt mellan äganderätt och fri rörlighet. Exkludering av andra är själva grunden i äganderätten. Till skillnad från anarkism och socialism landade liberalismen i att äganderätt principiellt står över fri rörlighet. Enligt denna tolkning av frihetsbegreppet inkluderar frihet rätten att utesluta andra från sin egendom även i de fall där de anses vara i större behov av tillgångar än du.

Liberaler har inga problem med att privat äganderätt innebär att man utesluter andra och hindrar den fria rörligheten. Det låter inte snällt, men syftet med portkoder, dörrar och staket är att utesluta andra. Liberaler accepterar även att människor kan äga och utesluta andra kollektivt. Vi har således inga problem med privata företags rätt att inte ta in nya ägare eller privata jaktklubbars rätt att bara låta medlemmar jaga på sin mark. Principen om ”alla människors lika värde” har inte tolkats som att alla människor har rätt till din egendom.

Medborgarskap inom ramen för den liberala, demokratiska nationalstaten kan ses som en form av kollektivt ägande. Medborgare äger kollektivt tusentals miljarder i form av kollektiv egendom samt årliga skatteintäkter. Utöver detta innebär medborgarskap rätten att bruka makt över andra. Invandring är inte enbart ett kontraktsrättsligt utbyte mellan invandrare och hennes arbetsgivare, det innebär omfördelning av tillgångar och makt från existerande till nya ägare. Därför har alla medborgare rätt att kollektivt besluta om invandring.

De flesta viktiga liberala tänkare stödde inte fri invandring i en värld där det finns ens en liten välfärdsstat. Milton Friedman stödde fri invandring i en värld utan en omfördelande stat, men förklarar samtidigt varför det inte skulle fungera i dagens USA:

För det är en sak att ha fri invandring till jobb. Det är en annan sak att ha fri invandring till välfärd. Och man kan inte ha både och. Om man har en välfärdsstat, om man har en stat där varje invånare utlovas en viss minimilön, eller en lägsta existensnivå, oavsett om han eller hon arbetar eller inte, producerar eller inte: då är det faktiskt en omöjlighet.

Även Friedrich Hayek påpekar att det bör finnas ett grundläggande skydd för de svaga i samhället, och skriver:

Erkännandet att varje medborgare eller invånare i ett land har åtminstone rätt till en viss minimistandard, beroende på landets genomsnittliga välståndsnivå, innebär att erkänna ett slags kollektivt ägande av landets resurser som inte är förenligt med idén om ett öppet samhälle gällande rörlighet och som väcker allvarliga problem.

Det är uppenbart att det under lång tid framöver kommer att vara helt omöjligt att säkerställa en adekvat och enhetlig minimistandard för alla människor överallt, eller åtminstone att de rikare länderna inte skulle nöja sig med att säkerställa en standard för sina medborgare ej högre än vad som kan säkerställas för alla människor i världen. Men om medborgare av ett visst land garanteras en minimistandard högre än den universellt gällande i världen blir denna minimistandard ett privilegium som kräver vissa begränsningar av människors fria rörlighet över gränserna.

Ibland försöker liberaler komma undan detta dilemma genom att säga att de är för fri invandring och avskaffad välfärdsstat. Men välfärdsstatens existens är inte något som man kan resonera bort på basis av sina egna politiska preferenser, utan är en del av den objektiva verklighet som man måste förhålla sig till. På samma sätt är det inte ett logiskt stringent argument att säga att man är för bombning av Iran, men mot att civila dödas, för att därigenom tro att man därmed har löst dilemmat.

Även om alla svenskar imorgon blev libertarianer och avskaffade välfärdsstaten så skulle den återuppstå genom fri invandring. Det beror på att fattiga invandrare som har ett egenintresse av en välfärdsstat också har rösträtt. Samtidigt innebär fri invandring förr eller senare att ursprungsbefolkningen hamnar i minoritetsställning. Att avskaffa välfärdsstaten och samtidigt ha fri invandring är endast möjligt i ett tudelat mardrömssamhälle där invandrare och deras barn själva inte får rösträtt.

Det är här viktigt att komma ihåg att flesta klassiskt liberala tänkare inte såg nationalstaten som illegitim. Detta är en tanke som utvecklats bland dagens libertarianer, enligt min uppfattning mer inspirerad av kulturradikal snarare än klassisk liberal analys. Att betrakta nationalstaten som en legitim och effektiv konstruktion är knappast samma sak som att vara nationalist. Att de stora klassiskt liberala tänkarna inte lade mer tid på att artikulera försvar för nationalstaten beror inte på att de var emot den, utan för att nästan ingen ifrågasatte nationalstatens legitimitet. John Stuart Mill skriver:

Där det råder någon grad av nationell anda finns det ett synbart skäl att förena alla medlemmar av denna nationalitet under samma regering, och då en regering särskilt för dem.

Det är heller ingen slump att Adam Smiths bok heter Nationernasvälstånd. Liberaler såg nationen som en legitim konstruktion som i grunden reflekterade den organisationsform medborgarna själva stödde.

Den demokratiska staten är en försvars- och samarbetspakt. Det mest fundamentala syftet med staten är att upprätthålla ett våldsmonopol. Bland andra Nozick betraktar nattväktarstaten som legitim, trots avsaknad av frivilliga kontrakt. Eftersom vi i ett demokratiskt system lämnar över makt över oss till andra medborgare innebär invandring och utdelandet av medborgarskap alltid en omfördelning av makt från existerande till nya medborgare. De nio miljoner som bor i Sverige nu är existerande medborgare och äger tillsammans 100 procent av den politiska makten. Om det kommer nio miljoner nya medborgare överför man halva makten från existerande till nya ägare. Därför har medborgare en legitim rätt att bestämma vilka som får invandra till landet.

Jag skulle gå ett steg längre än att beskriva staten som enbart ett våldsmonopol. Även när den gemensamma säkerheten är avklarad så finns det en rad andra frågor där vi gynnas av att fatta gemensamma beslut, exempelvis när det gäller byggandet av infrastruktur eller grundskola för alla. Även dessa aspekter av staten är demokratiskt legitima. Överlåtandet av medborgarskap innebär därför förutom överlåtande av makt även ett överlåtande av materiella resurser från de existerande medborgarna till de nya.

Men om staten är legitim som konstruktion, varför är just nationalstaten en legitim organisationsnivå? Givet att människor föredrar att leva i ett samhälle och givet att det då är gynnsamt att fatta vissa beslut tillsammans uppstår naturligt frågan om vilken nivå man ska lägga staten på.

Det är ingen slump att den organisationsnivå som de flesta stater är organiserade på är nationen. Nationen är en rationell nivå då det finns gemenskap, där man ofta kommunicerar på samma språk, där man har en gemensam kultur och historia som binder samman varandra och där man har likartade preferenser.

Ett aktuellt exempel på problem med andra statsgrupperingar än nationen är euroländerna. Inom EMU finns inte tillräckligt stark gemenskap, tillit och reciprocitet för att Tyskland och Finland ska vilja skänka några procent av sin BNP för att rädda Greklands ekonomi. Detta gör euroländerna till en onaturlig och illa fungerande statsbildning.

Nationalstaten skapades inte över en natt genom frivilliga formella kontrakt. Istället växte det fram genom en organisk, hayeckiansk process. Det är viktigt att komma ihåg att det även var så den privata äganderätten växte fram.

Vi har aldrig satt oss ned och skrivit på ett kontrakt där vi lovar att accepterar den privata äganderätten, det handlar om en institution vars legitimetet utvecklas gradvis över lång tid. Både den privata äganderätten och den medborgerliga är tack vare denna process idag legitima bland en överväldigande majoritet av befolkningen. Att vi inte brytt oss om att skriva på formella sociala kontrakt om privat äganderätt och demokratiskt medborgarskap beror främst på att de är så självklara. Om vi hade en folkomröstning om huruvida äganderätten eller nationalstaten Sverige ska avskaffas finns det inget tvivel om vad resultatet skulle bli.

Legitimiteten för privat äganderätt bygger huvudsakligen på att du eller de som lämnade egendomen till dig någon gång skapade den. Legitimiteten för medborgerlig äganderätt över Sverige bygger på exakt samma sätt på att Sveriges institutioner och tillgångar har skapats av anfäder till dagens medborgare som valt att lämna över det i arv.

Men kan nationalstaten verkligen vara legitim om människor ofrivilligt föds in den?

Det är inte möjligt för en människa att välja vilken nation man ska födas in i, lika lite som det är möjligt att välja sina föräldrar. Liksom vi accepterar familjens och privategendomens legitimitet trots att människor inte kan välja sina föräldrar kan vi därför acceptera nationalstatens legitimitet trots att människor inte kan välja sin nation innan de föds.

Att vi accepterar att medborgarskap i en stat går i arv är inte märkligare eller mindre legitimt än att egendom går i arv. Föräldrars rätt att prioritera sina egna barn vad gäller omsorg, uppfostran och egendom är en central princip inom liberalismen.

Motståndet mot nationalstatens rätt att upprätthålla kollektiv egendom är inte utan historiska paralleller. Tidiga socialister ansåg inte att ägare hade moralisk rätt att exkludera andra från sina tillgångar, speciellt då de fattiga hade större behov än de rika. De krävde därför tvångsomfördelning, i första hand av privat egendom genom kollektivt ägande av exempelvis mark och ”produktionsmedel”, eller rent av alla ägodelar.

Idag har denna ideologiska ståndpunkt huvudsakligen övergetts. Även den svenska vänstern respekterar idag i regel den privata äganderätten. Vi anses inte ha skyldighet att skänka bort vårt privata ägande till fattiga, inte ens när det gäller slitna tiggare på tunnelbanan eller svältoffer i andra länder. Liberaler och socialdemokrater har idag en mer mogen syn på dessa moraliska problem, grundad i insikten att upprätthållandet av privat äganderätt på lång sikt är bäst för samhället. Med undantag av kommunister tolkar de flesta inte principen om allas lika värde som att alla har lika värde till varandras egendom.

De klassiska socialisterna accepterade inte den privata äganderätten som legitim och ville därför omfördela tillgångar från rika till fattiga inom länder. Idag finns det de som inte accepterar den medborgerliga äganderätten som legitim och därför vill omfördela tillgångar från rika till fattiga mellan länder. Rörelsen för avskaffandet av den privata äganderätten var ett historiskt misstag. Orsaken till misstaget var i grunden att socialister inte hade teorier om varför privat egendom var en legitim och effektiv institution. På samma sätt baseras dagens rörelse för att avskaffa medborgerlig äganderätt på en ytlig analys av de institutioner som föreslås avskaffas.

Tino Sanandaji är fil dr och forskare i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning.

Feminix Frihetsbrev